Fru talman! Marianne Andersson, Murad Artin
och Kia Andreasson har ställt frågor som alla berör
utvecklingen i Mellanöstern. Jag har valt att besvara
frågorna i ett sammanhang.
Marianne Andersson har frågat mig vilka initiativ
jag är beredd att ta för att öka EU:s ansvarstagande
för att stoppa bosättningarna och få i gång fredspro-
cessen i Mellanöstern.
Vår principiella inställning till bosättningspoliti-
ken är välkänd: Den strider mot folkrätten och utgör
ett allvarligt hinder för fred.
Den nuvarande israeliska regeringen fortsätter än-
då en expansiv bosättningspolitik och har planer på
att utvidga bosättningen Har Homa och Abu Ghneim
med 2 800 bostäder. Ordförandeskapet gjorde den 4
april å EU:s vägnar ett uttalande med stark kritik mot
den fortsatta bosättningspolitiken, mot planerna på att
upprätta nya såväl som att utvidga redan befintliga
bosättningar.
Vårt mål är att få i gång fredsprocessen igen. Det
råder dock stor brist på förtroende mellan parterna.
Det är tydligt att parterna behöver omvärldens stöd
för att bryta dödläget. Europeiska rådet i Stockholm i
mars gav höge representanten Javier Solana i uppgift
att komma med förslag om hur EU ska kunna främja
fredsansträngningarna. Detta arbete pågår och en s.k.
roadmap kommer att presenteras inför toppmötet i
Göteborg.
Murad Artin har frågat mig vilka åtgärder som
vidtas för att förmå EU att inkräva den skuld som den
israeliska staten har till EU till följd av att de israelis-
ka myndigheterna inte utbetalat skattemedel till den
palestinska myndigheten. Han frågar också vilka
åtgärder som vidtas för att följa upp de israeliska
brotten mot Genèvekonventionen när det gäller ex-
port av varor som varumärkts som israeliska, men
som producerats på ockuperat område.
EU har sedan oroligheterna bröt ut i september
förra året överfört 57,5 miljoner euro till den pales-
tinska myndigheten som en s.k. cash facility. Detta är
ett lån som förväntas återbetalas när Israel gör sina
återbetalningar till den palestinska myndigheten.
Detta har dock Israel hittills vägrat göra. Även om
EU således förskotterat medel till palestinska myn-
digheten har någon skuldförbindelse inte ingåtts
mellan EU och Israel. Den formellt riktiga gången är
därför att palestinska myndigheten, med stöd av EU,
kräver Israel på beloppet och sedan återbetalar det till
EU. EU har också fattat beslut om att ge den pales-
tinska myndigheten ytterligare 60 miljoner euro,
förutsatt att man bl.a. presenterar en transparent bud-
get. Detta belopp kommer att utbetalas som gåva.
Det är riktigt att det förekommer att israeliska ex-
portörer exporterar varor från israeliska bosättningar
med israeliska ursprungsbevis. Associationsavtalet
EU-Israel gäller inte för de områden som ockupera-
des 1967, och detta innebär att varor som tillverkats
på bosättningarna inte får exporteras med samma
tullpreferenser som varor från "egentliga" Israel. EU-
ländernas tullmyndigheter har till uppgift att påtala
fall där ursprungsintyg inte tycks stämma. I Sverige
görs denna bedömning av Tullverket, som tillsatt en
arbetsgrupp för att övervaka frågan. När ursprung-
sintyg inte stämmer uppmanas den israeliska
tullmyndigheten av relevant nationell tullmyndighet
att göra en efterkontroll av ursprungshandlingarna.
Under våren och försommaren inväntar europeiska
tullmyndigheter svar från den israeliska tullmyndig-
heten på just denna fråga. EU:s fortsatta behandling
av ärendet bör ske strikt i enlighet med associa-
tionsavtalet.
Kia Andreasson har slutligen frågat mig om jag i
egenskap av EU:s ordförande kommer att arbeta för
att sanktioner införs mot Israel, för att en internatio-
nell övervakningsstyrka sänds till området samt vilka
eventuella andra förslag som kommer att läggas fram.
Möjligheten att införa sanktioner mot Israel har
inte varit föremål för en diskussion inom EU. Sank-
tioner torde inte vara rätt väg att få i gång fredsför-
handlingar.
FN har en lång tradition av närvaro i olika delar
av Mellanöstern. Ett resolutionsförslag om att sända
en FN-observatörsstyrka för att skydda civila palesti-
nier togs senast upp till behandling i FN:s säkerhets-
råd den 27 mars i år. USA inlade då sitt veto. Den
politiska förutsättningen för att en styrka ska kunna
fungera är att den är godkänd av båda sidor. Israel
motsätter sig observatörsstyrkan, och frågan är där-
med inte aktuell för tillfället, men kan naturligtvis
återkomma. När förutsättningarna därför finns skulle
EU välkomna ett beslut i säkerhetsrådet.