Fru talman! Jag får be att tacka för svaret från ut-
rikesministern. Jag vill berätta om den allmänna situ-
ationen i Palestina och Israel.
Först och främst: Hur ser situationen Palestina-Is-
rael ut i dag? Vi kan höra på radio och se på TV varje
dag. För mig är det uppenbart att den svenska rege-
ringen har förskjutit sina positioner i frågan. Det
hjälper inte att regeringen försöker bedyra att det inte
har skett. Man säger att man är för en politik för att
komma på talefot med Israel. Världen över har det
dock uppfattats som att Sveriges politik är förändrad.
Regeringens politik befrämjar uppfattningen att
det rör sig om två likvärdiga parter, men hur ser
verkligheten ut? Vem är ockupant, och vem är det
som ockuperas? Vem är det som på ockuperat område
begår det ena folkbrottet efter det andra? Vem är det
som bryter mot FN-resolutioner? Vem är det som har
den militära övermakten? Svaret är uppenbart.
Israel måste upphöra med sina ockupationer, upp-
höra med diskriminering av den arabiska befolkning
som lever i Israel, lämna bosättningarna och följa just
FN-resolutionerna. Vill man stärka och stödja FN-
nationerna kan man inte annat än ställa de kraven och
låta palestinierna få bilda en egen stat.
Av utrikesministerns svar framgår att man fortfa-
rande betraktar Palestina och Israel som jämbördiga
parter. Men i det ena fallet handlar det om en stat med
tunga vapen och i det andra fallet om ett folk med
stenar till sitt försvar. Det måste således till kraftfulla
åtgärder för att förmå den tungt beväpnade staten att
ta reson.
Det jag har talat om i form av åtgärder är något
som är mycket blygsamt, men skulle förhoppningsvis
utgöra klara markeringar. Men av utrikesministerns
svar framgår att Sverige inte kan göra någonting, vare
sig som enskild stat eller som medlem i EU. Det
hänvisas endast till en byråkratisk och formell gång
när det gäller just handelsfrågor med Israel. Men när
det gäller en så allvarlig situation och brott mot FN-
resolutioner och mänskliga rättigheter som pågått så
länge handlar det om nog inte så mycket om byråkra-
tisk och formell etikett, utan om politisk handling.