Herr talman! Självklart är det här inte bara fråga
om Saddam Hussein och hans regim, dem som finns
nära och i regimen. Det handlar om hundratusentals
människor. Men det handlar inte bara om de hundra-
tusentals människor i Irak som skulle drabbas. Om
Saddam Hussein vidhåller och utvecklar massförstö-
relsevapen är det ett hot mot freden långsiktigt som
han är i dag. Det handlar om de hundratusentals,
kanske miljontals, människor i världen som i framti-
den skulle kunna drabbas om Saddam Hussein får
tillgång till massförstörelsevapen. Det är det debatten
handlar om - att undvika det fullkomligt förödande
som kan bli effekten om denne galne man kan få del
av och utveckla kärnvapen, kemiska stridsmedel,
biologiska stridsmedel. Det är detta som är proble-
met.
Det är inte heller något nytt problem, detta har ju
pågått i tolv år. I tolv år har FN haft upprepade reso-
lutioner. Det är inte nu någonting speciellt har hänt
mer än att man har lyckats få till stånd en resolution i
FN:s säkerhetsråd som är enigt och där man har trött-
nat på detta.
Den resolutionen slår också fast att det inte är så
att man ska ta fram bevis som visar att Irak har det
ena eller det andra, utan - som utrikesministern sade
- det är Irak som ska visa att man inte disponerar
dessa vapen och att man har vidtagit de åtgärder som
FN tidigare har krävt. Det är självklart att jag står helt
och fullt bakom resolution 1441, som jag redovisade
för i mitt anförande.
Sedan vill jag säga till Lars Ohly att paraplyhisto-
rien är lite feluppfattad. Det handlar nämligen om den
gamle kommunisten Sven Lindrot som svarade på
frågan varför när han kom till riksdagen med paraply-
et uppfällt i strålande solsken: Jo, det regnar i Mos-
kva.
Det är så historien egentligen är, Lars Ohly. Per-
sonligen funderar jag inte ens över om det regnar i
Washington, men jag är mycket orolig för mina barn
om vi inte kommer till rätta med den galna regimen i
Bagdad.