Herr talman! Jag tycker att Anna Lindh nu blev
tydligare än tidigare: ett beslut måste fattas av säker-
hetsrådet, inte av ett enskilt land. Även om inte vår
utrikesminister öppet vill kritisera USA måste det
rimligen vara det som är bakgrunden. Då är vi i grun-
den eniga om att FN:s resolution ska gälla.
Även om Vänstern inte riktigt ställer upp på den
hållningen måste det vara det som är de enskilda
ländernas enda skydd, det enda sätt att skapa en inter-
nationell rättsordning som vi har, och det måste Sve-
rige arbeta för. Men det innebär också att vi har en
skyldighet och en rätt att säga ifrån till dem som inte
respekterar FN-systemet. När den amerikanska presi-
denten fnyser åt den internationella rättsordningen
och visar på att det är helt andra saker som i grunden
gäller när han fattar beslut om det ska bli ett krig eller
inte måste Sverige säga ifrån. Där måste den svenska
utrikesministern och den svenska statsministern rea-
gera i stället för att huka sig och följa med, som Bo
Lundgren gör. Bo Lundgren tar inte alls ställning för
FN i det här läget. Han är mycket otydlig på frågan
om USA fortfarande ska ha rätten att ensamt fatta
beslutet. Det skulle jag vilja få ett klart besked om.
Står Bo Lundgren på Lars Ohlys sida om att det inte
är FN:s säkerhetsråd som ska ta det beslutet utan att
USA ensamt kan ta det beslutet, eller står han på den
amerikanska ledningens sida om att USA självt ska
kunna besluta om ett krig i den här frågan? Det är en
oerhört viktig fråga.
Frågan om Saddam Hussein är naturligtvis en
oerhört allvarlig fråga. Det är en diktator som har fått
härja i världen oerhört länge. Nu har han under det
senaste decenniet varit begränsad i sin handlingsfri-
het, och världen måste se till att han i framtiden
kommer att fortsätta att vara det.
Men det handlar inte bara om Saddam Hussein.
Det handlar också om hundratusentals andra, civila,
oskyldiga människor. Vi måste också se till dem.
Varje enskilt människoliv har ett värde. Klarar vi inte
av att se till också de människorna tar vi inte frågan
på fullt allvar. Vi måste därför se till att alla andra
vägar är uttömda innan världen går till ett krig. Vi
måste också respektera FN:s beslut om att det ska tas
fram klara bevis för att Irak har massförstörelsevapen
innan vi går till beslut i en så här tung fråga. Det får
inte vara oklart den dag då bomberna börjar falla om
Irak verkligen hade långtgående planer och hade
dessa vapen som vi alla måste reagera mot.