Herr talman! Alltfler vill inte ha ett krig i Irak.
Jag, och säkert många med mig, vill inte heller ha en
diktator i Irak som förfogar över massförstörelseva-
pen. Vill vi inte det måste vi agera, och vi måste i
första hand agera för att göra en fredlig lösning möj-
lig i en sådan situation.
Sverige har alltid arbetat för fred och säkerhet och
hävdat FN:s betydelse för detta. Det måste självklart
vara utgångspunkten också nu i Irak. Med hjälp av ett
samlat EU har vi nu också möjligheter att balansera
USA:s dominans. Ett självsvåldigt agerande från
USA:s sida skulle allvarligt rubba FN:s auktoritet och
få allvarliga konsekvenser för folkrätten.
FN-linjen måste gälla. Det kräver att vi påverkar
opinionen både i EU och i världen så att det hörs och
syns. Vi måste agera med fasthet och konsekvens och
agera i linje med vår tradition.
Det är nu viktigt att vapeninspektörerna ges den
tid de behöver för att kunna utföra sitt arbete. Ett nytt
beslut i säkerhetsrådet ska krävas för en eventuell
vapeninsats i Irak, om resultatet av vapeninspektörer-
nas arbete skulle visa ett behov av en sådan. USA
måste förmås att agera inom FN:s ram och kritiseras
för varje agerande i annan riktning.
Detta är också, såvitt jag har uppfattat det, precis
vad utrikesministern står här också säger. Jag delar
till fullo allt hon säger i sitt anförande. Men varför
säger inte statsministern det? Varför sade han inte det
i partiledardebatten i onsdags, till exempel? I stället
säger statsministern att ett snabbt krig i Irak skulle
kunna vara att föredra. Dessutom skulle ett snabbt
krig kunna vara bra för tillväxten. Ett sådant uttalande
står fullständigt entydigt i motsats till strävandena om
en fredlig lösning i Irak.
Jag måste tydligen konstatera att statsministern
och utrikesministern är på väg åt var sitt håll. Och går
man åt var sitt håll har man väldigt svårt att komma
framåt i samma riktning. Vill regeringen samlat und-
vika ett krig i Irak? Anser regeringen samlat att det
krävs ett nytt FN-beslut för ett angrepp mot Irak, eller
krävs det inte? Anser regeringen att bevisen i dag
räcker för ett FN-beslut om ett angrepp, eller räcker
de inte? Anser regeringen samlat att det är viktigt att
klargöra för USA att de inte har ett svenskt stöd för
ett agerande utanför FN:s ram?
Ingen annan än FN kan tolka folkrätten. Även om
FN:s säkerhetsråd kommer till beslutet att en militär
aktion mot Irak är nödvändig kan ingen annan än FN
tolka folkrätten. Det går till exempel inte att säga:
Blir det en fredlig lösning i Irak har FN tolkat folk-
rätten rätt, men blir det en lösning med en krigsinsats
har FN tolkat folkrätten fel. Så går det inte att säga.
Men det var precis vad Gudrun Schyman sade i par-
tiledardebatten i onsdags. Det var det mest häpnads-
väckande uttalande som jag hört uttalas från denna
talarstol.
Ett sådant resonemang går inte ihop med att stärka
FN:s roll och därmed inte med en lösning utan krig.
Om det inte ytterst är FN som ska tolka folkrätten,
vem är det då? Är det Gudrun Schyman själv? Är det
Vänsterpartiets partistyrelse? Är det USA eller USA:s
president?
Det här är att ställa sig på krigshetsarnas sida,
Lars Ohly. Är det Lars Ohlys och Vänsterpartiets
samlade uppfattning?
Det är nu angeläget att hitta en fredlig lösning i
Irak. Pressen på regimen i Bagdad måste behållas för
att förmå Saddam Hussein att samarbeta, öppna fullt
ut för vapeninspektörerna och ställa upp på FN:s
numera utökade krav och villkor.