Herr talman! Låt mig börja med en självklarhet:
Jag vill inte ha krig. Den svenska regeringen vill inte
ha krig. Det naturliga för alla människor som vet
innebörden av ett krig är en önskan om att undvika
krig.
Målet för Irakpolitiken är inte ett stort krig. Målet
för Irakpolitiken är att förhindra att Saddam Hussein
och Irak återigen använder massförstörelsevapen,
använder kemiska vapen, biologiska vapen eller
kärnvapen. Jag säger igen: Irak har tidigare använt
kemiska vapen i kriget mot Iran, och Irak har använt
kemiska vapen mot sin egen befolkning. Vi minns när
5 000 kurder dog i Halabja på grund av Saddam Hus-
seins attacker.
En del säger att det kan finnas fler som har den
sortens vapen. Ja, men det är Irak som har visat att
man har dem, och det är Irak som är det enda land
som har utnyttjat den här typen av vapen.
Förhoppningen som vi och andra länder har är att
vi den här gången ska kunna avrusta Irak, få bort
massförstörelsevapnen. Vi hoppas naturligtvis att det
ska gå utan militär aktion. Vad är då vägen för att
avrusta Irak och få bort massförstörelsevapnen? Jo,
det är att använda vapeninspektörerna. Vapeninspek-
törerna har till uppgift att både söka reda på vapnen,
att finna, avrusta och förstöra dem. De har varit där
förr. Men den gången fick de inte fortsätta eftersom
de motarbetades så kraftigt av Irak att de fick lägga
ned hela projektet och åka därifrån igen. Nu är vape-
ninspektörerna i Irak igen med ett mycket starkare
mandat från FN, med ännu starkare möjligheter att
söka överallt i Irak med ännu bättre teknik. Det inne-
bär också att vapeninspektörerna den här gången har
goda förutsättningar att lyckas. Om vapeninspektö-
rerna lyckas kan vi också undvika att FN måste gå
vidare och att det blir en militär aktion.
Men om vapeninspektörerna ska lyckas krävs det
också, precis som vapeninspektörernas chef svensken
Hans Blix flera gånger har understrukit, att Irak sam-
arbetar. Irak ska samarbeta inte bara passivt genom
att acceptera att vapeninspektörerna kommer in i
landet utan också samarbeta aktivt. Vi vet att Irak har
haft massförstörelsevapen och kapacitet att framställa
sådana vapen. Det finns register över vad Irak har
haft sedan vapeninspektörerna var där förra gången.
Hussein och hans regim måste samarbeta och visa
vart vapnen och resurserna har försvunnit. De måste
samarbeta aktivt.
Hur får man då Irak att samarbeta med vapenin-
spektörerna? Jag har inga förhoppningar om Saddam
Hussein. Historien har visat att det enda sättet att få
Saddam Hussein och ledningen i Irak att samarbeta är
att de känner att det inte finns något alternativ, att det
är ett så kompakt tryck från omvärlden, en så total
enighet i omvärlden, att FN menar allvar, och därmed
är det omöjligt att undvika ett samarbete. Därför är
enigheten i FN, enigheten i världssamfundet och
enigheten i FN:s säkerhetsråd så avgörande. Ett enigt
och starkt FN kan tvinga Saddam Hussein att samar-
beta.
Vi har sett att FN har varit enigt när man har fattat
beslut i säkerhetsrådet. Det har varit ett viktigt steg.
Det är också viktigt att FN är starkt. Ska FN vara
starkt, och Saddam Hussein inse att FN är starkt,
måste också FN ha rätten att om inget annat hjälper
hävda och genomföra en militär aktion.
En del säger att FN aldrig ska använda militära
lösningar, vi får aldrig använda militära lösningar -
inte heller FN. Vad händer då? Jo, den som gnuggar
händerna är Saddam Hussein. Då minskar pressen på
honom att samarbeta med vapeninspektörerna.
Därför är det viktigt att vi behåller enigheten i FN
och att vi markerar att vi ger allt vårt stöd till FN,
inklusive rätten att i sista hand använda en militär
aktion. Just det att vi ger FN rätten att i sista hand
använda en militär aktion är det som gör FN så starkt
att Saddam Hussein kan tvingas samarbeta denna
gång.
För Sverige är det här viktigt. Det är viktigt med
ett starkt FN inte bara när det gäller Irak, utan för hela
den globala ordningen gynnas vi av att FN är starkt.
Sverige är ingen stormakt - längre. Det innebär
också att det vi har på vår sida är folkrätten och FN,
som ska garantera att rätt går före makt. Det är rätten
som styr, inte storleken på länder, inte krigets styrka.
Därför är det farligt för oss om FN:s makt urhol-
kas. FN:s makt urholkas om ett land säger att "vi
struntar i FN, vi agerar militärt och bryr oss inte om
FN". Hittills har ju de krafter i USA segrat som har
sagt motsatsen: Vi vill agera genom FN, och vi kom-
mer att agera genom FN:s säkerhetsråd.
Men det är också att urholka FN:s makt, och far-
ligt för Sverige, om man säger att FN aldrig får an-
vända militära aktioner. Då försvagar vi FN. Och i
det här fallet försvårar vi för en fredlig lösning.
Jag tror och hoppas att vi ska se en fredlig lösning
på Irakkrisen. Men i det här fallet ligger avgörandet
hos Saddam Hussein och den irakiska ledningen. Om
de väljer att aktivt samarbeta med FN:s vapenin-
spektörer, med Hans Blix och dem som arbetar åt
honom, finns det en väg ut där vi kan både förstöra
Iraks massförstörelsevapen och undvika en militär
aktion. I dag gäller det att låta vapeninspektörerna
fullgöra sin uppgift och ge dem den tid de behöver för
att både hitta vapnen och avrusta vapnen. Då är det
viktigt att Sverige, som andra länder, solidariskt stäl-
ler upp bakom FN och bakom vapeninspektörerna i
det här arbetet.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara säga att
jag tycker att det är tragiskt att se vilken diskussion vi
i dag har om Irak, särskilt om man tänker på Iraks
historia. När vi i dag diskuterar Irak - jag tror att det
också känns för alla de exilirakier som lever runtom i
världen, också här i Sverige, drabbade av Saddam
Husseins förtryck - diskuterar vi förtryck, massför-
störelsevapen och laglöshet. När vi minns Iraks histo-
ria vet vi vilken viktig del det är för vår civilisations
vagga. Det är Gilgamesheposet, den äldsta litteratu-
ren. Grunden för judendomen, kristendomen och
islam hittar vi i Irak. Hammurabis lagar, den första
lagsamlingen, hittar vi i den delen av världen.
Irak är värt ett bättre öde, och jag hoppas att vi
snart också kan få diskutera det i riksdagen.