Herr talman! Jag skall inte nu alltför mycket blan-
da mig i den senare debatten om Världskulturmuseet.
Jag kan bara konstatera två saker.
Det ena är att Moderaterna faktiskt är helt en-
samma om att säga nej till de 29 miljonerna. Det är
bara att läsa er egen partimotion och den samman-
ställning som är häftad sist till utskottets betänkande,
där samtliga partiers yrkanden framgår.
Det andra är att det här har hänvisats till olika,
väletablerade människor på den internationella arenan
som har haft olika synpunkter på detta.
När det gäller de internationella utvärderarna val-
de utredningen att vända sig till tre stycken, som jag
tror samtliga var accepterade och respekterade. Det
var t.ex. den välkände norske museisakkunnige Mag-
ne Velure, som bl.a. var ansvarig för den norska mu-
seiutredningen 1996. Enligt den sammanfattning som
har gjorts betraktar han sammanförandet som en
professionell utmaning som är värd att pröva, så till
vida att det ger olika museologiska perspektiv och
bakgrunder för att belysa kulturell mångfald ur skilda
aspekter. Så den internationella kören, som man för-
söker att utmåla, kanske inte är så särskilt mäktig. I
vart fall finns det flera toner i den kören.
Många har här inledningsvis talat om att det finns
mycket som förenar i synen på kulturpolitiken. Även
om det senaste replikskiftet inte gav uttryck för detta,
så är det trots allt så. Men det finns också någonting
som skiljer - en ideologisk skiljelinje - nämligen den
kultursyn som Moderaterna ger uttryck för och den
huvudfåra som de andra partierna står för. Det gäller
exempelvis i målen för kulturpolitiken, som alla par-
tier var väl överens om, men Moderaterna valde på
någon punkt att mäla sig ur.
Det är klart att här har enigheten ett värde. Det har
också ett värde att Moderaterna markerar var de står i
den politik som sedan skall föras i landsting och
kommuner. Jag tror inte att riksdagen kan beordra
några mål för det som ligger utanför den statliga
sfären. Men målen kommer att tjäna som riktlinjer
när kommuner och landsting arbetar med kulturpoli-
tiska frågor, likaväl som de självfallet också upp-
märksammas av studieförbund, fackliga organisatio-
ner och ideella organisationer när de arbetar med
kulturfrågor.
Jag brukar ofta knyta an till just de kulturpolitiska
målen, därför att det är den debatten som i nästa steg
leder fram till vilka resurser man vill avsätta. Det
leder också till att vi politiker kommer att nagelfaras
mer, om vi själva har varit med om att sätta upp mål.
Man frågar sig: Hur blev resultatet? Känner man igen
målen i förhållande till den kulturpolitik som förs? Vi
kan inte vara nöjda.
När målet sattes upp 1996 hade socialdemokratin
övertagit regeringsansvaret 1994. Det var en mycket
besvärlig ekonomisk situation. Inger Davidson tyckte
att det var en bra kulturpolitik som hade förts under
den här perioden. Det fanns delar i den som var bra.
Bl.a. var det mycket bra att riksdagen tog initiativet
att genomföra en kulturpolitisk utredning som fast-
ställde de här målen. Det var något som inte den
dåvarande regeringen var särskilt lycklig över. Det
tillhör de bättre saker som hände under den mandat-
perioden.
Till de sämre saker som hände under denna man-
datperiod hörde neddragningen på folkbildningens
område. Jag tror uppriktigt sagt inte att Inger Da-
vidson är särskilt stolt över att den neddragningen
skedde. Inger Davidson borde i så fall vara mer be-
svärad över att Moderaterna nu fortsätter att skära i
folkbildningen. Nu skall man skära i folkbildningen
med närmare 300 miljoner kronor. Det är ett exempel
på en sådan neddragning som jag då tyckte var dålig.
Om man tittar på de områden där det under den
tidigare socialdemokratiska mandatperioden har skett
satsningar så har det gällt det statliga stödet till litte-
raturen och läsandet. Det har ökat kraftigt. Det gäller
inte minst stödet till barn- och ungdomslitteratur. Då
är det faktiskt viktigt med tillgängligheten till littera-
turen som en nyckel in i stora delar av den värld som
kulturella upplevelser och andra upplevelser står för.
Men samtidigt är vi i en situation där vi har när-
mare en halv miljon människor som är dyslektiker,
som alltså har läs- och skrivsvårigheter. Då säger
Moderaterna: Vi vill minska stödet till litteraturen
med 33 miljoner kronor. Då skulle jag gärna vilja
ställa en fråga till Elisabeth Fleetwood, som säger att
kulturen ger ett djupare värde och innehåll i den en-
skildes liv. Varför vill då inte Elisabeth Fleetwood
vara med och ställa upp på detta för alla människor?
Det går ju igen på det ena området efter det andra där
man vill skära; här på folkbildningen, här på litteratu-
ren. När det gäller den verksamhet runt om i landet
som t.ex. Riksteatern bedriver har vi ytterligare ett
exempel på något som Moderaterna med glädje kastar
sig över.
När det gäller satsningar i övrigt som har skett
under den tidigare mandatperioden kan jag peka på
det regionala stödet till bl.a. teater, dans och film.
Konstnärernas villkor har förbättrats. Vi har för första
gången efter det att kulturutredningen lagt fram sitt
betänkande fått ett arkitekturpolitiskt program i Sve-
rige. Det kommer Eva Arvidsson att tala mer om
senare.
Pengar har anslagits till museernas arbete mot
främlingsfientlighet och rasism. Nu diskuteras att
inrätta ett särskilt museum om Förintelsen. Intresset
för kulturarv och kulturmiljö har ökat. Där kan jag
särskilt peka på den satsning som nu sker för att do-
kumentera vårt industrihistoriska arv. Så kan man
fortsätta uppräkningen.
På TV-området pågår ett intensivt arbete för att
förbereda marksänd digital TV och radio. I betänkan-
det föreslår utskottet att vi skall höja TV-avgiften
med 36 kr. Till detta säger Moderaterna nej. Man vill
inte ha en utvecklande public service. Man säger nej
till satsningen på den marksända digitala TV:n. Man
vill inte ha denna teknikutveckling. Det som är obe-
gripligt är att Elisabeth Fleetwood talar om kulturens
djupare värde och innehåll i den enskildes liv samti-
digt som hon på alla de områden som är väsentliga
för den enskilde, och som det allmänna kan påverka,
säger nej. Man vill i stället kommersialisera TV 2.
Man vill sälja ut P 3 i Sveriges Radio.
Jag skall ta upp ett annat exempel där partierna
ännu inte har bekänt färg, eftersom det är så färskt.
Det gäller just filmen, som har varit uppe här tidigare.
Svensk film är på uppgång nu. Det räcker att jag
nämner filmen Fucking Åmål som exempel. Filmen är
betydelsefull som ett konstnärligt uttrycksmedel. Den
är också av vikt för den regionala utvecklingen och
tillväxten.
Jag tycker att den utredningsman, P-O Enquist,
som nu har lämnat sitt betänkande har gjort ett myck-
et värdefullt arbete. Jag har bara en synpunkt så här
initialt. De gäller det här stödet, de tio kronorna, till
biljetterna. Om man vill satsa på film, på att utveckla
film och på att filmen skall nå runt hela landet, är jag
inte säker på att detta är den bästa vägen. Gör tanke-
experimentet att Filmstaden i Stockholm kanske har
1 000 personer under en dag. Då får de en extra intäkt
på 10 000 kronor kan man säga. Samtidigt visar man
på biografen uppe i Gällivare en film som man har
kanske 20 personer på. Då tjänar man alltså 200 kro-
nor den vägen. Kanske skall vi i stället satsa mer på
att på ett tidigt stadium göra fler kopior av filmen så
att den snabbare kan nå ut på ett bredare sätt.
Jag skall kommentera ytterligare några punkter i
utskottets betänkande. En punkt är utskottet helt
överens om. De gäller ett upprepande av det tidigare
ställningstagandet om Statens sjöhistoriska museer.
Det gäller det beslut som fattade i våras om att led-
ningen skall lokaliseras till Karlskrona. Nu anmäler
regeringen i budgetpropositionen, utgiftsområde 17,
att man skall göra en utredning omkring detta. Ut-
skottet understryker, och uttalar enigt, vikten av att
det sker en skyndsam beredning av detta ärende. Jag
tycker ärligt talat inte att det är så mycket mer att
vänta på. Men det kan hända att det finns andra fakto-
rer, som jag inte känner till, som avgör det.
Frågan om bidraget till de allmänna samlingslo-
kalerna har varit upp och diskuterats ur olika syn-
vinklar. Inger Davidson vill att man skall ha detta
stöd men att man skall använda sig av uppsökarpeng-
arna. Jag tycker att det är lite tragiskt, faktiskt, att
man från Kristdemokraterna driver den här linjen - av
den enkla anledningen att detta ju är pengar som går
till att få in människor i kunskapslyftet, människor
som är arbetslösa, människor som är lågutbildade.
Menar vi allvar med synen på alla människors lika
värde, varje människas okränkbarhet, så är det fak-
tiskt viktigt och rimligt att man har ett sådant stöd.
Det är väl självklart att de anställda skall kunna ut-
nyttja denna möjlighet, och det är alldeles självklart
att de skall kunna göra det genom sina egna organi-
sationer. Jag förstår inte det resonemanget som man
från borgerlig sida, också från kd:s sida, för i det här
sammanhanget.
Regeringens förslag i fråga om samlingslokalerna
var dåligt. Det är skälet till att nu Socialdemokrater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i majoritet går
fram med ett annat förslag till riksdagsbeslut på den
här punkten. Man kan beklaga att en del av de pengar
som finansierar räddningen av bidraget tas från folk-
bildningen. Det är 10 miljoner kronor. Men vi kom-
mer nu självklart noga att följa anslagsutvecklingen
framöver på det här området. Det gäller både sam-
lingslokalerna och folkbildningen. Förhoppningsvis,
vill jag uttala till regeringen, skall vi slippa att göra
den här typen av brandkårsutryckningar i fortsätt-
ningen.
Herr talman! Jag nämnde tidigare att det finns en
bred enighet i kulturpolitiken med undantag för Mo-
deraterna. De vill skära i kulturbudgeten med 570
miljoner kronor. Det är självklart att detta får drastis-
ka följder. Bidraget till ungdomsorganisationerna
skall man skära ned med 55 miljoner kronor till
40 miljoner kronor. Folkbildningen har jag nämnt
tidigare. Där är det minus 298 miljoner kronor. Detta
nämner inte Elisabeth Fleetwood med ett ord i sitt
anförande här. I stället säger Moderaterna i sin mo-
tion att staten skall renodla sitt ansvar för olika kul-
turverksamheter. Varför använda beteckningen
"renodla" när det handlar om nedskärningar? Vad är
det för typ av nysvenska som ni försöker att lansera
från er sida?
När Moderaterna säger att staten skall renodla sitt
ansvar för kulturen ger man intryck av att kommuner
och landsting i stället skall ta ansvaret. Men det vet vi
ju att man inte vill. Man skall i stället renodla ansva-
ret också i landstingen, så att dessa egentligen bara
skall syssla med hälso- och sjukvård. Och så fortsät-
ter man hela vägen.
I Aftonbladet den 4 december framgick det att det
moderatledda styret i Stockholm vill renodla kultur-
verksamheten - alltså skära ned den. Anslaget till
folkbildningen skall minska med 10 miljoner. Nu
hoppar Inger Davidson upp i talarstolen och säger att
här satsar minsann den nya majoriteten i Stockholm
10 miljoner kronor på kulturskolan. De tycker jag är
bra. Det kan man gärna göra. Men varför skall man
sno de pengarna från folkbildningen?
Vi vet att de som drabbas är ungdomar, som
nämnts tidigare, som spelar i rockband. Det är pen-
sionärer som studerar för att nå just det som Elisabeth
Fleetwood är ute efter, att få ett djupare värde i sitt
liv. Det ger ett större innehåll i den enskildes liv. Så
fortsätter den moderata kulturpolitiken med Rikskon-
serter och Riksteatern. Beträffande Riksteatern före-
slår man en nedskärning med 120 miljoner kronor.
Jag skulle kunna fortsätta denna uppräkning, men det
skall jag inte göra.
Jag vill citera vad folkpartisten Carl-Johan Wil-
son, som, tyvärr höll jag på att säga, har lämnat riks-
dagen, sade i ett anförande förra året. Han sade föl-
jande:
"Det är klart att det skulle märkas i svenskt kul-
turliv om Moderata samlingspartiets kulturpolitik
skulle förverkligas. Ni framför ett förslag om en kul-
turfond till vilken allmänheten skulle kunna skänka
pengar och som genom att staten tillskjuter lika
mycket skulle kunna tillföra resurser till kulturlivet.
Det är en god tanke, men tyvärr tror jag inte att vi kan
bygga svenskt kulturliv på gåvor eller på att det i
dödsannonserna står: I stället för blommor, tänk på
statens kulturfond."
Jag har stor respekt för Elisabeth Fleetwood när
det gäller hennes personliga syn i många kulturpoli-
tiska frågor. Men hur kan Elisabeth Fleetwood delta i
denna moderata röjarskiva, eftersom det är detta det
handlar om? Nu går vi vidare med den framgångsrika
kulturpolitik som inleddes under den förra mandatpe-
rioden. Jag hoppas på en bred uppslutning och sam-
verkan under den kommande mandatperioden. Och
som framgår av det som jag här har redovisat föredrar
tyvärr Moderaterna att gå sina egna vägar.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.