Fru talman! Det är ju ett gigantiskt arbete. Det är
också ett av våra viktigaste mål i kulturpolitiken. Det
är egentligen ett jämlikhetsmål. Oberoende av var
man bor, vilken social bakgrund, vilken utbildnings-
bakgrund eller vilket kön man har skall man ha en
möjlighet att få uppleva kultur eller kanske t.o.m.
delta själv i kulturutövande uppgifter.
Det är ingenting som man klarar över dagen. Det
finns mycket ogjort. Vi har ju försökt genom att stötta
de regionala kulturinstitutionerna och genom att, i
strid med vad som har sagts här tidigare, lägga tillba-
ka pris- och löneomräkningspengarna till de regionala
kulturinstitutionerna. Vi har inte sparat på detta. Vi
har lagt tillbaka det i form av stödenheter som har
fördelats av Kulturrådet. Det har inte gått tillbaka i
exakt samma procentsats till varje enskild institution,
men institutionen har fått fler stödenheter. Det har
lagts på mer pengar än pris- och löneomräk-
ningspengarna på de regionala kulturinstitutionerna.
Sedan har det spelat en viss roll vad kommuner och
landsting har varit beredda att gå in med. Det är na-
turligtvis en penningfråga.
Men visst behövs det mer. Det har nämnts flera
mycket spännande projekt här, bl.a. Akvarellmuseet
på Tjörn och många andra exempel.
Vi kommer att fortsätta att arbeta i den riktningen,
men jag hinner inte gå in på hela den katalogaria som
vi håller oss med på Kulturdepartementet där vi vill
göra mer för att öka delaktigheten. Det är en av de
absolut viktigaste kulturpolitiska frågorna.