Fru talman! När kulturministern här vill försöka
bemöta den kritik som är så massiv från de två muse-
erna i Stockholm börjar hon med att tala om mytbild-
ning - hon kan inte nämna dem alla - om mängder av
misstänkliggöranden osv. Och jag förstår att hon tar
till en sådan taktik för att försöka så att säga lägga en
dimridå över det som är så allvarligt.
Tala om McDonaldsmuseum, det har vi aldrig
gjort, så det kan vi lämna åt sidan meddetsamma. Det
var bara för att försöka infektera den här debatten
ännu mera. Det är väl självklart att ingen museiföre-
trädare vill ha någon McDonaldsframtoning, även om
vi måste konstatera, eftersom jag redan för 20 år
sedan fick debattera McDonald's, att deras hamburg-
are lär vara bland de mest näringsrika och rena som
finns att servera på sådana där ställen. Så inget ont
om dem i och för sig, men de har inte med museer att
göra!
Det finns många som är positiva till Etnografiska
museet och till den här idén, men det är Stockholm
man är emot, och så är vi där igen. Jag trodde faktiskt
inte att vi skulle hamna där igen. I grunden och i
botten för kulturministerns agerande ligger liksom
hos de flesta socialdemokrater och vänsterpartister -
men inte alla, Charlotta L Bjälkebring! - en Stock-
holmsfientlighet som är beklaglig. Det är sorgligt att
som Stockholmsföreträdare behöva höra detta. Jag är
inte någon sådan genuin Stockholmare att jag inte kan
se vidare över och utanför Stockholms tullar, och det
tror jag många vet, men det här är ett argument som
kommer tillbaka. Det här är någonting som ligger i
botten och som jag uppfattar är en av orsakerna till att
man låter detta bli en sådan prestigefråga.