Fru talman! Det är alldeles riktigt som Bo Kön-
berg säger att det inte finns någon given lösning.
Därför har vi sagt att vi är öppna för diskussion. Vi
har presenterat ett förslag som vi tror kommer långt.
Men vi är öppna för diskussioner runt det. Vi kan
konstatera att bland dem som presenterat förslag
under de senaste åren, t.ex. SNS efter sitt sjuåriga
forskningsarbete, hamnar man i det häradet. Man
hamnar inte i att behålla det landstingssystem vi har
nu. Det är alltså det intressanta.
Sedan pekar Bo Könberg på det som alltid är den
svaga punkten med försäkringslösningar, nämligen
kostnadskontrollen. Det har vi försökt att förebygga
på olika sätt. Men vi har också sagt att det kan visa
sig att man måste gå längre. Holland försöker på
många sätt. Man har väldigt många försäkringskassor
och man arbetar väldigt mycket med olika lösningar.
Men alla upplever att man måste hitta bättre sätt,
just genom att kostnaderna är så höga, för att ta vara
på sjukvårdens möjligheter och uppfylla de krav vi
har på den. Landstingssystemet har visat att det inte
gör det.
Vad gäller Singapore är det alldeles riktig att de
har medborgarkonton. Det tycker jag är lite av det
intressanta i det hela. De har för den slutna vården ett
försäkringssystem och för den öppna vården ett med-
borgarkonto som innehåller sådana funktioner som
begränsar utnyttjandet så att man håller kostnaderna
under kontroll. Det är intressant just för att det funge-
rar som kostnadskontroll. Det kan vara intressant att
se om man kan applicera något av detta i Sverige utan
att överföra det i detalj.
Det är det jag menar med öppenhet inför ett pro-
blem som ingen av oss riktigt vet hur vi skall tackla
inför den demografiska förändring som ligger framför
oss de närmaste 20 åren.