Fru talman! Vi är helt överens om att miljöersätt-
ningarna är ersättning för miljöinsats. Jag tycker inte
att vi behöver diskutera det ytterligare. Sedan kan
man ha olika uppfattning om hur man ska fördela
pengarna, men det gäller ersättning för miljöinsatser.
Om det inte är så kommer inte EU att godkänna att vi
får pengarna. På den punkten är vi helt överens.
Man kan diskutera vilka insatser som är mest ef-
fektiva, och där kommer också frågan om vår gemen-
samma kaka in i bilden.
Jag ställde en fråga till jordbruksministern. Anser
jordbruksministern att det är vettigare att satsa mil-
jard på miljard på s.k. miljöprojekt, som vid gransk-
ning inte visar sig vara miljöprojekt, än att ge just de
bönder som hon här talar om ersättning för gjorda
miljöinsatser?
Genom misslyckandet nu är det ett faktum att vi
får mindre pengar att betala bönderna med för gjorda
miljöinsatser. Det är det som det handlar om.
Vi får inte glömma det konventionella jordbruket i
denna debatt. Därmed inte sagt att vi ska glömma
ekojordbruket. Men det konventionella jordbruket är
ändå basen i Sverige och basen i andra länder. Det är
på den basen man konkurrerar också internationellt.
Frågan om u-länderna har tagits upp. Det är en
viktig fråga, men den ligger i betydligt vidare cirklar
än frågan om hur man utnyttjar EU:s miljöersättning-
ar, där Sverige har misslyckats. Det är en helt annan
debatt! I den får man nämligen med WTO, USA:s
stora livsmedelsproduktion, Australien och andra som
sannerligen inte dumpar mindre än EU. Låt oss föra
den debatten när den debatten passar.
Fru talman! Hur vill nu Margareta Winberg tackla
problemet?
Hur ska vi föra jordbrukspolitiken i framtiden?
Hur ska miljöpengarna fördelas när utredningsför-
slaget har fallit i och med att ramarna har blivit så
mycket mindre?
Ett besked på den punkten, tack.