Fru talman! Som ledamot av jordbruksutskottet är
det med bedrövelse jag står här i dag. Vi diskuterar
det största jordbrukspolitiska misslyckandet i modern
tid, och det är jordbruksministern som bär ansvaret
för detta misslyckande.
Det var tack vare bönderna som Sverige blev
medlem i EU. Om inte bönderna hade ställt upp som
de gjorde skulle vi inte ha varit medlemmar i EU i
dag - jag vet i och för sig inte hur jordbruksministern
ser på detta.
Bönderna avgjorde alltså, helt enkelt därför att
man ansåg att modernäringen i Sverige skulle ha
konkurrensneutralitet i förhållande till bönder i andra
länder, samtidigt som marknaden öppnades upp och
murarna revs inom EU när det gäller jordbrukspro-
dukter. När det gäller EU:s gemensamma jordbruks-
politik fanns även ersättningarna till jordbruket med i
bilden. Vi må tycka bra eller illa om detta men Sveri-
ges bönder ska inte diskrimineras i förhållande till
danskar, finnar och österrikare. Det är där som jord-
bruksministern bär ansvaret för nämnda diskrimine-
ring.
Fru talman! Eländet började 1994. Den borgerliga
regeringen hade presenterat ett regelverk som var bra.
Margareta Winberg blev jordbruksminister och vände
upp och ned på alltihop. Det innebar kraftiga tidsför-
luster. Det innebar också att vi fick ett regelverk som
det var omöjligt att administrera. Det var så byråkra-
tiskt att man t.o.m. i Bryssel undrade varför Sverige
måste vara så byråkratiskt.
Är det då underligt att Sveriges bönder inte har
vågat utnyttja EU-ersättningarna? Nu säger jord-
bruksministern i olika sammanhang: Bönderna får
skylla sig själva. De har ju inte utnyttjat ersättningar-
na. Ja, tacka för det, med ett sådant regelverk!
Man utnyttjade inte ersättningsnivåerna tidigt nog.
Det blev för lite pengar. Vi ser resultatet av detta nu
när räkningen kommer. Vi moderater har varnat,
bönat och bett om att man ska slå vakt om svenskt
jordbruk men Jordbruksdepartementet har varit full-
ständigt politiskt dövt när det gällt den här frågan.
Margareta Winberg säger: Vi har sanerat ekono-
min. Det har vi varit överens om. Men hur har det
varit med prioriteringen? Jo, den här regeringen har
kastat ut miljard på miljard på miljard på s.k. miljö-
satsningar som vi och många andra ansett vara felak-
tiga. Man har satsat pengar på att köra sopor med häst
i Säffle i stället för att satsa pengar på kulturlandska-
pet i Småland. Är det en vettig prioritering? Vi anser,
fru talman, att det inte alls är så.
Sveriges bönder förlorar 3 ½ miljarder kronor un-
der perioden. Det motsvarar ungefär hela nettoin-
komsten för bondekollektivet under ett år. Margareta
Winberg säger: Vi måste tänka på östutvidgningen.
Men då ställer jag frågan: Blir östutvidgningen lättare
därför att Sverige får minskad ersättning med 30 %,
samtidigt som Österrike får en ökning med 7 %?
Det här håller inte. Det resonemang som jord-
bruksministern här har fört fram är ohållbart. Det
handlar inte om EU:s jordbrukspolitik eller om för-
ändringen av EU:s jordbrukspolitik. Ramen måste vi
acceptera. Det är fördelningen inom ramen som den-
na regering har misslyckats med när det gäller att slå
vakt om Sveriges bönder.
Vad ska vi göra nu?
För det första vill jag varna för en ren nationalise-
ring av jordbrukspolitiken eller av vissa delar av
denna. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste
ligga fast.
För det andra kräver vi en parlamenatisk bered-
ningsgrupp som ska se till hur vi ska använda de
medel som Sverige får. Vi kan inte längre lita på
Jordbruksdepartementet. Riksdagen måste ta initiativ
till en parlamentarisk beredningsgrupp. Den miljöut-
redning som nu är presenterad och som varit ute på
remiss faller ju platt till marken i och med minskade
anslag. Det går inte att använda det underlaget. Vi
måste alltså sätta oss ned och analysera hur vi nu ska
använda pengarna.
Vi måste också se till att det konventionella jord-
bruket får sin del. Det är ju det konventionella jord-
bruket som ska konkurrera på världsmarknaden och
på Europamarknaden med andra bönder som driver
effektiva jordbruk.
Vi måste för det tredje genomföra intentionerna i
Livsmedelspolitiska utredningen, krav som vi har
ställt under många år. Dieselskatten, skatten för oljan
och elen samt handelsgödselavgifterna måste sänkas
för att vi ska uppnå konkurrensneutralitet. Här har
också jordbruksministern gått ut och misstrott Livs-
medelspolitiska utredningen och gett Jordbruksverket
i uppdrag att analysera det här, precis som det inte
vore tillräckligt analyserat. Vi har svart på vitt på att
Sveriges bönder lider under felaktig konkurrens.
Konkurserna i jordbruket visar ju detta.
Fru talman! Så här kan det inte fortsätta. Vi måste
få en vettig jordbrukspolitik i detta land.
(Applåder)