Fru talman! Margareta Winberg fortsätter att läg-
ga ut dimma. Risken är att hon själv går alltmer vilse.
Det är kanske bättre, innan hon helt försvinner bort,
att hon faktiskt tar till sig det som flera nu har upp-
manat henne till: att erkänna att hon har misslyckats,
men att vi kanske tillsammans kan reparera skadan.
Jordbruksministern hävdade här att hon minsann
har farit som en skottspole till Bryssel, varit hos Fi-
schler osv. Ja, det är mycket möjligt att det är så. Men
det var ju ändå näst intill pinsamt att se nu, under de
senaste dagarna, när den som har fått rycka ut för att
rädda vad som räddas kunde var LRF:s företrädare,
som ändå lyckades utverka ett löfte från kommissio-
nen om att Sverige självt skulle kunna få kompensera
för de förluster som vi har fått genom regeringens
handlande. Vi har nu fått ett löfte, tack vare det ingri-
pande som LRF har gjort. Men vad gjorde regeringen
då? Var fanns regeringen? Är det så att det är lant-
bruksrörelsen som ska försöka förhandla själv med
EU-kommissionen för att det ska bli några pengar till
Sverige? Det är en mycket märklig situation.
Margareta Winberg var återigen inne på östut-
vidgningen. Låt mig också slå fast att vi är för en
östutvidgning. Men vi ser det som ett problem när
ministern faktiskt under årens lopp har målat upp
jordbrukspolitiken som ett hot mot östutvidgningen.
Det har skrämt väldigt många av de medlemsländer
som nu finns för just en östutvidgning. Men det är ju
inte på det sättet. Det motsatsförhållande som Marga-
reta Winberg målar upp existerar ju inte.
Och sedan vill jag beröra frågan om sjukersätt-
ningen. Vi kan ju ta den diskussionen. Socialdemo-
kraterna gick till val på att höja sjukersättningen. Man
sänkte den sedan till 75 %, trots kristdemokraternas
motstånd. Vi var inte med på några sådana sänkning-
ar. Det handlade om prioriteringar. Detta är självklart
- vi prioriterade också då - men de prioriteringar
regeringen då gjorde har nu lett till att vi har tappat
uppemot 8-10 miljarder, pengar som vi hade kunnat
hämta hem från EU-kassan och som skulle ha skapat
jobb och sysselsättning både på landsbygden och i
livsmedelsindustrin. Detta var definitivt en felaktig
prioritering!
Jag har lyssnat på Jonas Ringqvist och Gudrun
Lindvall. Jag uppfattade inte heller att Jonas
Ringqvist var så där väldigt positiv. Han ska nu till-
sammans med Margareta Winberg, som jag uppfatta-
de det, redan börja försöka slåss inom det mindre
utrymme som man på något sätt redan har accepterat.
Ja, men det är ju att ge upp! Ska vi inte försöka ta ett
större utrymme att fördela, hellre än att vi nu inom
det lilla som är kvar ska försöka slåss inbördes? Det
är ju en förödande strategi att redan på förhand ha
gett upp.
Jag tar gärna till mig Gudrun Lindvalls råd i stäl-
let, om regeringspartiet ställer upp på det, nämligen
att vi samfällt säger till kommissionen att vi inte
accepterar det här och att regeringen säger att vi inte
accepterar det här. Vi accepterar inte detta misslyck-
ande, utan vi är eniga i Sveriges riksdag om att vi inte
ska ha det så här. Ja, det kanske är en väg att komma
fram.
Får jag också ta tillfället i akt att ändå peka på nå-
got vad gäller innehållet i miljöprogrammet också.
Jag utgår fortfarande ifrån att vi ska kunna få en hög-
re nivå och en större volym, men då är det också
viktigt med innehållet. Det är då centralt att vi inte
tappar bort ekostödet. Det är alltså den konventionella
odlingens övergång till mer miljövänliga metoder
som ger störst effekt. Så ta inte bort det som Mil-
jöprogramsutredningen föreslog! Se också till att
använda den möjlighet som EU-överenskommelsen
innebar, så att vi får med oljeväxterna också i mil-
jöprogrammet. Annars tappar vi bort den odlingen.
Det var något kort om innehållet i miljöprogrammet.
Det är inte oväsentligt, och jag ser fram emot när det
förslaget kommer på riksdagens bord.