Fru talman! Det är uppenbart att Margareta Win-
berg, vår jordbruksminister, ser sig lika ofelbar som
näst intill påven. Hon har inte kunnat erkänna att ett
misslyckande är ett misslyckande. Hon har inte kun-
nat vidgå detta, utan hon försöker fortsätta att lägga ut
dimridåer om än det ena, än det andra.
De som får bära bördan av detta är Sveriges bön-
der. Det är inte synd om bönderna, som Margareta
Winberg också säger. Det är faktiskt synd om Sveri-
ge. Det är synd om konsumenterna, som i framtiden
kanske inte får möjlighet att köpa närproducerade
livsmedel som är bra från miljö- och djurhållnings-
synpunkt. Det är alla dessa konsumenter - invånarna i
Sverige - som drabbas när lantbruket i Sverige slås
ut. Nu har vi då fått ytterligare en stark konkur-
rensnackdel i och med detta avtal.
Och då har jag ställt frågan: Är ministern beredd
att göra någonting åt detta? Kan vi tillsammans göra
någonting åt detta? Det har inte kommit något besked
i den frågan. Då måste man dra slutsatsen att svaret är
nej.
Det andra jag har frågat är att om ministern ac-
cepterar läget och inte tänker göra någonting åt det, är
hon då beredd att utnyttja den möjlighet att kompen-
sera med nationella medel som kommissionen har
angett finns. Det finns ju redan en del pengar till detta
i budgeten. Vi har inte heller fått något besked på den
punkten i dag. Detta skapar en väldig osäkerhet i
näringen när det gäller investeringsvilja och annat
och därmed ytterst för landsbygden.
Detta handlar självfallet om miljöersättningar. Det
är precis som Winberg säger att det handlar om öppna
landskap, och inte minst handlar det om skogliga
åtgärder. Det är allt detta vi tappar, och det gör att
landsbygden växer igen. Så kan vi inte ha det.
Jag hoppas att ministern i sitt sista inlägg ger nå-
gon indikation på förändring, antingen högre nivåer
eller kompensation via den svenska statskassan.