Fru talman! Alla svenskar kör inte Volvo eller
ringer med en mobiltelefon från Ericsson. Ändå bryr
vi oss när Ford köper Volvos personbilstillverkning.
Vi bryr oss när finska Nokia tar täten i mobiltelefon-
branschen och när svenska storföretag hotar att flytta
utomlands. Vi borde bry oss lika mycket när svenskt
jordbruk konkurreras ut och hotas av nedläggning så
att vi tvingas importera mer och mer av livsmedel
som vi själva kan producera.
Vi måste bry oss när det öppna odlingslandskapet
och jordbrukets fortsatta miljöomställning är hotade
och därigenom hela den svenska landsbygden. Cen-
terpartiet har varit med och sanerat statens finanser.
Nu när det börjar lätta och ljusna vid horisonten är det
inte rimligt att landsbygden ska behöva lida i ytterli-
gare sju år på grund av regeringens oförmåga.
Jag är alldeles övertygad om att konsumenterna
förstår att vi måste ha ett bra svenskt företagsklimat,
även för jordbruksnäringen, om vi vill fortsätta att äta
svensk mat som har hög kvalitet. Jag och Centerparti-
et skräms av regeringens passiva inställning.
Regeringen måste börja att göra sitt yttersta så att
svenskt jordbruk kan överleva. Eller är regeringsför-
klaringens mening om jordbruket bara tomt prat? Där
står de facto: "Jordbrukets utveckling som näring är
en tillgång i den ekologiska omställningen." Är detta
bara tomt prat, Margareta Winberg?
Sveriges intressen måste på ett kraftfullt sätt för-
svaras inom EU. I annat fall blir det omöjligt att ska-
pa ett ekologiskt hållbart samhälle där vi som konsu-
menter - för det är vi ju alla - gör lantbruket till en
framtidsnäring.
Regeringen tycks inte ha samma ambition för vår
livsmedelsindustri som man har för de andra stora
industriföretagen, trots allt vackert tal om jordbruket
som en framtidsnäring. Medan regeringen bara pratar
riskera man att kvaliteten på vår mat sänks. Man
riskerar att det kommer in livsmedel på våra butiks-
hyllor och köksbord som kommer från produktion
som bygger på antibiotika och hormoner.
Konsekvenserna av de beslut som nu är fattade är
alltså - som nämnts flera gånger i debatten - att vi
riskerar att tappa ungefär en halv miljard EU-pengar
varje år under sju år. Det är mycket pengar för natio-
nalhushållet. Till detta ska läggas att vi under den
gångna perioden 1995-1999 har förlorat ca 5 miljar-
der i EU-medel och den svenska medfinansierings-
delen.
Man kan bara konstatera att konkurrensförhållan-
dena för Sveriges bönder och för den svenska lands-
bygden försämras ytterligare. Risken ökar då för
företagsnedläggningar och därigenom en påskyndad
strukturomvandling och negativa effekter, vilket får
en särskild stor betydelse och negativa sysselsätt-
ningseffekter i landets glesbygdsområden.
Ambitionerna i det svenska miljöprogrammet
måste dras ned, vilket är djupt beklagligt. Också möj-
ligheterna att hålla landskapet öppet minskar påtag-
ligt. I Sverige representerar, som bekant, det öppna
odlingslandskapet bara 8 à 9 % av landytan, och det
tycker jag att vi ska vara rädda om.
Centerpartiets utgångspunkter är att förlorade EU-
medel - dvs. drygt 500 miljoner kronor varje år - ska
kompenseras och att tidigare anslagna svenska bud-
getmedel självfallet ska ligga fast.
Avslutningsvis konstaterar jag att Jonas Ringqvist
tycks vara med på vagnen i morgon, och det gläder
mig. Därtill vill jag fråga Margareta Winberg om hon
efter det anförande som hon har hållit ser det uppnåd-
da resultatet som en framgång för Sverige, för svensk
landsbygd och för svenskt jordbruk. Jag ser det inte
så.
(Applåder)