Fru talman! Jag kan konstatera att det är två parti-
er som vågar protestera hos kommissionen. Det var
lite! Övriga tycks lägga sig platt för kommissionen.
Det tycker jag är fegt. Det är klart att vi ska proteste-
ra! Har vi några maktmedel att ta till? Låt oss dra in
den delen av medlemskapspengarna som vi tycker att
vi ska använda för miljöprogrammet till jordbruket.
Tror ni att kommissionen intervenerar, eller vad tror
ni att den gör? Naturligtvis måste vi vara tuffa mot
den odemokratiska institution som kommissionen
utgör. Det är en institution som inte ens vill diskutera
hur man prioriterar i sina utgifter.
Jag tycker att det är bra att alla partier här visar att
de är angelägna om miljösatsningarna i jordbruket.
Men låt oss slå fast att det är pengar för att vidta åt-
gärder för miljön och inte för inkomststöd till jord-
bruket. Effekten blir naturligtvis att vi inte har råd
med så mycket miljönytta. Det är oerhört allvarligt.
Tittar man på de pengar som kommer är det ungefär
lika mycket som det är prognostiserat att svenska
lantbruket skall ta ut för år 1999. Det är allvarligt att
det i så fall inte finns en möjlighet till utveckling av
miljöstöden i lantbruket. Det måste vi ändra på.
Det kom en utredning i somras som alla partier
hade möjlighet att tycka till om. Såvitt jag förstått har
man inte utnyttjat det. Vi vet ju att Moderaterna anser
att miljön är en restpost, så det är kanske inte så an-
geläget att tycka till. Vi i Miljöpartiet anser att försla-
get är bra. Det tar bort mycket av det krångel som
finns. Vi anser att det förslaget skall implementeras
nu. Det skall stadfästas en nivå på 2,8 miljarder.
Det är en klar signal till Bryssel: Vi tänker ha ett
miljöprogram på 2,8 miljarder. Sedan skall vi kräva
att få tillbaka pengarna från Bryssel. Går inte det
anser Miljöpartiet att vi skall lägga på nationella
pengar upp till 2,8 miljarder. Nu skall de godkänna
det. Det är lite nesligt att Bryssel ska godkänna våra
ambitioner, men så är denna union. Går de inte med
på det kan vi i Miljöpartiet tänka oss att diskutera en
modulering. Det är i absolut tredje hand att ta från
arealstöden. Men vi vet att arealstöden i dag med den
utformning de har faktiskt är ett hot mot miljön. De
skapar ett intensivt lantbruk som påverkar miljön
negativt. Därom kan vi väl vara ense.
Det intressanta borde vara att fundera på den
möjlighet som kommissionen har fört fram. Det finns
en uppräkning på 2 % per år plus att man har sagt att
de medel som andra länder inte utnyttjar ska det kun-
na finnas en möjlighet att använda. Kan vi få göra det
bör vi kunna komma upp till 2,8 miljarder under den
tid som pengarna behövs. I förslaget ligger t.ex. att
ekologiskt lantbruk skall öka från 10 % till 20 %. Det
görs inte över en natt, utan det kommer att ta några
år.
Vi från Miljöpartiet anser att vi ska agera som om
vi har 2,8 miljarder. Detta feglir att börja diskutera
som om kommissionen har haft sista ordet tycker jag
är märkligt. Låt oss vara lite tuffa mot Bryssel för en
gångs skull när vi faktiskt har så pass mycket på föt-
terna! Vi kan konstatera att Sverige har ett lantbruk
där 44 % av alla lantbrukare säger att de kan tänka sig
att ställa om till ekologisk produktion. Det skulle
naturligtvis skapa enorma konkurrensfördelar för det
svenska lantbruket om vi kunde göra det.
Det är bara att konstatera att det importeras livs-
medel, men mycket av det som importeras är ekolo-
giskt odlade livsmedel från Danmark. Det sades i
vintras att Konsum har tröttnat på att vänta på de
svenska bönderna.
De svenska bönderna tycks nämligen inte vilja
ställa om till ekologisk produktion, så som konsu-
menterna önskar. Då börjar man importera.
Men med ett bra miljöstödsprogram och med en
vilja att visa kommissionen att vi menar allvar ska det
finnas en möjlighet att skapa ett rejält försprång för
svenskt lantbruk från konkurrenssynpunkt.