Fru talman! Jag vill börja med att instämma i en
hel del av det som Gudrun Lindvall tog upp. Vi be-
höver mycket pengar till den svenska miljöomställ-
ningen. Vi ska kräva av kommissionen att vi ska få de
pengarna. Nu är läget som det är.
Men det är läskigt att se: Vi är en folkvald för-
samling i Sverige. Vi är allihop eniga om att vi behö-
ver pengar till miljöomställningen. Vi vill fortsätta på
den väg som vi har valt - enigt. Nu är vi överkörda av
EU-kommissionen. Vår vilja är underställd EU-
kommissionens vilja. Det är odemokratiskt.
Men det är inte så enkelt. Beslutet är också bero-
ende av den svenska regeringens inställning. Marga-
reta Winberg har en ideologisk vilja att reformera
jordbrukspolitiken, och vi i Vänsterpartiet delar den
viljan. Vi behöver reformera jordbrukspolitiken för
att bidra till en rättvisare världsordning, där svenska
bönder inte har orättvisa förutsättningar gentemot
andra bönder i andra delar av världen, t.ex. småbön-
der i tredje världen. Och vi behöver reformera jord-
brukspolitiken för att få en miljöomställning i Sveri-
ge. Vi behöver en sådan omställning av EU:s gemen-
samma jordbrukspolitik.
Men samtidigt måste den svenska regeringen vara
något mer pragmatisk och bevaka de svenska intres-
sena. Det är en svår balansgång mellan omställningen
och reformeringen av EU:s jordbrukspolitik och att
bevaka de svenska intressena, och den här gången
gick det inte så bra. Sverige slutade som förlorare i
den reformering som vi precis har genomfört.
Den intressanta frågan är nu hur vi går vidare. Det
är väldigt mycket prat om varför det blev som det
blev osv. Hur ska vi gå vidare? Eskil Erlandsson har
tagit initiativ till ett utskottsinitiativ, ett initiativ som i
princip är samma gamla visa om jordbrukets rygg-
säck; ryggsäcksdiskussionen i förlängning, om man
så vill. Ett sätt att plocka politiska poäng är naturligt-
vis att Centerpartiet visar att man vill göra någonting.
Och Eskil Erlandsson tror att jag är med på vagnen.
Jag är med på vagnen för att ställa om svenskt jord-
bruk, för att satsa pengar på en omställning av
svenskt jordbruk och för att hitta de lösningar som
behövs. Jag är inte med på Eskil Erlandssons vagn för
att plocka politiska poäng.
Så frågan är: Vad ska hända nu, Margareta? Det
är bra att jordbruksministern tar upp frågan om mo-
dulering och att hon instämmer att det kan vara en
lösning, men den andra punkten, som jag ser som en
minst lika viktig punkt, är de andra ekonomiska styr-
medel som vi har, nämligen jordbrukets skatter. Hur
kan vi använda dem på ett bättre sätt för att kompen-
sera för de förluster som vi har gjort i miljöstödspro-
grammet och i landsbygdsförordningen? Är jord-
bruksministern beredd att diskutera de frågorna ock-
så?