Fru talman! Det är naturligt att skog, i ett land där
70 % av markarealen täcks av skog, är ett viktigt
ämne att debattera. Det här är såvitt jag vet redan den
andra gången under det här riksdagsåret som jag står
och pratar skog. Jag tror faktiskt t.o.m. att det är andra
gången under det här året som vi diskuterar skog.
Det sker mycket i den svenska skogen i dag, och
tyvärr är det inte bara positivt. Vi kan se att det finns
ett stort hot mot den biologiska mångfalden i skogen.
Vi har en mycket liten andel ur- och naturskogar i
Sverige. Det är faktiskt inte mer än ungefär 2 % av
skogen som vi kan kalla för naturskog. Det är i den
här skogen, i de ur- och naturskogar som finns kvar,
som de riktigt stora biologiska värdena finns. Det är
nämligen så att åldern på skogen skapar mer biologisk
mångfald.
Det har diskuterats mycket, och det kommer säkert
att diskuteras igen, att det huggs ned ur- och natur-
skogar i Sverige. Det här är naturligtvis en skandal för
Sverige - att vi hugger ned de skogar där vi verkligen
har de stora biologiska värdena samtidigt som många
säger sig vilja värna den biologiska mångfalden. Det
går inte riktigt ihop.
Från Miljöpartiets sida har vi begärt en särskild
debatt här i kammaren om just den här problematiken,
om skogen och om vad som händer med den biologis-
ka mångfalden i skogen. Vi är mycket oroade. Vi kan
också se att många hugger nu för att man ser att det
börjar finnas ett tryck på att de här skogarna skall
bevaras.
Tittar vi på vad som är bevarat, kan vi se att så li-
tet som 3,6 % av den produktiva skogsmarken är
bevarad eller skyddad. Tittar vi nedanför skogsod-
lingsgränsen är siffran så låg som 0,8 %. Det är lika
med 172 000 hektar. Det är så att mycket av den bio-
logiska mångfald som är hotad i dag - lavar, svampar,
fåglar och insekter - lever i den produktiva skogs-
marken.
Det finns 1 662 arter som är hotade och som är be-
roende av skog. Och då är det ofta just den här skogen
det gäller. Den är mycket produktiv. Den har också ett
stort intresse från ett annat perspektiv, nämligen att
man kan utvinna den som skogsråvara.
Vi i Miljöpartiet menar att det måste anslås rejäla
medel från staten så att vi kan skydda den här skogen.
Sverige har faktiskt åtagit sig i Naturvårdsunionen
IUCN att spara 10 % av alla svenska biotoper. Det är
någonting som många andra länder klarar - faktiskt
också många u-länder. Australien klarar det t.ex. På
Borneo klarar man det. Men Sverige klarar det inte.
Det här är naturligtvis en skam för Sverige. OECD
har också påpekat att just den gröna sidan av miljö-
vården i Sverige är eftersatt. Man har mycket stark
kritik, och Miljöpartiet delar denna kritik.
En sak som har diskuterats mycket - också här i
dag - är om vi skall klassa impedimenten som skyd-
dad skog. Jag har lagt fram en motion där jag mycket
noggrant har gått igenom vad som finns skrivet på
området. Jag kan konstatera att det inte är så som vi
har hört här, att impedimenten har de biologiska vär-
den som vi vill spara. Impedimenten är ofta
skyddsvärda som egna biotoper, men de innehåller
inte de arter som vi vill skydda när vi vill skydda
produktiv skogsmark.
Av impedimentens drygt 6 miljoner hektar är
4,75 miljoner hektar klassat som myr. Myrmarken
innehåller sina arter, sin biologiska mångfald, som är
helt skild från den produktiva skogsmarken. Av res-
ten, drygt 1 miljon hektar, är nästan allting hällmark-
stallskog. Den har också sina biologiska värden, fram-
för allt om det finns kvar grova träd. Nu är det så att
många skogsägare går in och tar just de här grova
träden på impedimenten. Därmed gör de så att det
biologiska värdet minskar ytterligare.
Det är bara 9,6 % som har minst
60 skogskubikmeter per hektar. Vi skulle alltså inte
ens uppleva det som skog om vi gick där. Vi menar
att det skulle vara mycket konstigt att klassa impedi-
menten som skyddad skog när det inte handlar om den
typ av mark som vi menar att vi behöver spara. Bara
2 % av de rödlistade skogslevande arterna är beroen-
de av impediment. Man kan säga att så mycket som
93 % av de rödlistade arterna är beroende av produk-
tiv skog, och för dem betyder impedimenten ingen-
ting.
Det är Naturvårdsverkets undersökning som visar
detta. Denna undersökning har gjort att det i det här
betänkandet står att det nu sker en översyn. Jag förut-
sätter att de här impedimenten kommer att sparas till
en del som de värdefulla biotoper de är i sig. Men att
fuskhöja andelen skyddad produktiv skogsmark med
hjälp av impedimenten vore ett bedrägeri som bara
skulle kunna göra så att Sverige ställs i skamvrån
ytterligare när det gäller biologisk mångfald.
Miljöpartiet anser alltså att regeringen måste till-
föra nya medel för att kunna skydda skogsmark. Vi
menar att 10 % av den produktiva skogsmarken ned-
anför skogsodlingsgränsen på lång sikt måste sparas.
På kort sikt måste 5 % sparas. Det gäller i första hand
de ur- och naturskogar som finns kvar. Och det är
bråttom. Huggs de ned så är de borta. Och med dem
försvinner mycket av den biologiska mångfald som
fanns i dem.
Under den senaste tiden har jag talat med ett antal
personer som kan det här med djur och natur och även
växter, och många är oerhört oroliga och menar att
den biologiska mångfalden aldrig har varit så illa ute
som den nu är. Det beror i stor utsträckning på det
som sker i skogsbruket och jordbruket men också t.ex.
på att det har varit kalla vårar. Många av arterna här i
norr finns vid nordgränsen av sitt utbredningsområde
och har mycket svårt att klara stress från miljö och
klimat. Vi måste alltså vara noggranna så att vi kan
behålla den biologiska mångfalden. Försiktighets-
principen måste tillämpas, och vi måste tänka efter
före.
Vi i Miljöpartiet har varje år i vår budget tillfört
ungefär 500 miljoner kronor årligen för att det skall
gå att klara en avsättning av de mest skyddsvärda
skogarna, i första hand ur- och naturskogarna.
I detta betänkande behandlas en del motioner
väckta under den allmänna motionstiden. Vi beklagar
verkligen att det inte blir någon möjlighet till en or-
dentlig skogspolitisk debatt i riksdagen med ansvarig
minister. Eftersom det är som det är kommer vi att
intensifiera antalet interpellationer; detta för att få
veta vad regeringen vill med sin miljöpolitik inför
valet. Vi hade hellre sett att vi fick ett förslag i så god
tid att vi hann behandla det före sommaren. Tyvärr
blir det inte så.
Vi i Miljöpartiet har ett antal reservationer. Jag
skall inte tala om alla. Ragnhild Pohanka kommer att
beröra en del av dem. Naturligtvis stöder vi alla re-
servationer men för tids vinnande yrkar jag bifall till
reservation 10.
Ungefär 40 % av den brukade skogen har slutav-
verkats sedan 50-talet. Det står att läsa i Naturvårds-
verkets skrift Monitor 14, Biologisk mångfald i Sveri-
ge. Detta har självfallet i hög grad påverkat skogen
och de växter och djur som finns där. Det behövs nu
ett skydd. Vi i Miljöpartiet är glada över att Lars-Erik
Liljelund från Naturvårdsverket har tillsatts för att
snabbt utreda vad som behöver göras. Vi ser fram
emot de förslag som förhoppningsvis kommer. Vidare
hoppas vi att de förslagen blir så radikala som de
måste vara. Kanske måste vi helt enkelt vara så pass
radikala att vi funderar över att inrätta interimistiska
naturreservat på en hel del av de marker som vi vill
skydda.
Att det behövs pengar på både kort och lång sikt
tror jag att vi är överens om. Det gäller bara att skaka
fram pengarna. Här handlar det naturligtvis om att
prioritera.
Vi har varit kritiska till den roll som Assi Domän
har spelat i de här sammanhangen. Ibland får man en
känsla av att Assi Domän har sålt marker som det är
bekant har höga biologiska värden. Efter mycket
rabalder i press och andra medier liksom bland politi-
ker har de här områdena "räddats" genom snabbut-
ryckningar på diverse sätt. Ett exempel är Askö utan-
för Sörmlands skärgård. Där finns det en marinbiolo-
gisk station som man efter mycket rabalder lyckades
avsätta som 50-årspresent till kungen just för att
skydda marken. Den ville Assi Domän sälja. Ett annat
exempel är Svartedalen på västkusten, som nyligen
har diskuterats.
Naturligtvis anser vi att det måste finnas ett sätt att
spara de marker som finns. Här skulle Assi Domän
kunna spela en viktig roll. Vi anser att allt måste prö-
vas. Centerpartiet har uppenbarligen fått litet kalla
fötter efter det som gjordes när Assi Domän bolagise-
rades. Man menar att Assi Domän måste kunna an-
vändas, kanske för att skapa en fond men det kanske
också handlar om att titta litet grand på markbyten.
Detta har vi i Miljöpartiet utvecklat litet grand i ett
särskilt yttrande.
I våra reservationer tar vi upp flera olika problem.
Bl.a. menar vi att det i skogen finns en hel del våt-
marker. Den biotop av samtliga biotoper i Sverige
som det försvunnit mest av är sumpskogen. Det har
dikats mycket, vilket gjort att hundratusentals hektar
försvunnit. Detta kan vi se på de arter som är beroen-
de av sumpskog - t.ex. enkelbeckasinen, som faktiskt
är på väg att försvinna. Utvecklingen går där brant
nedåt.
Vi är glada över att i den miljöbalk som nu kom-
mer ha fått igenom att regeringen kan föreskriva till-
ståndsplikt för skogsdikning. Detta är nödvändigt om
vi skall spara de rester som finns av sumpskogen.
Det är också nödvändigt att se till att myrskydds-
planen sätts i verket. Det finns ju fortfarande ett antal
områden som fortfarande inte har skydd fastän de
finns upptagna i myrskyddsplanen. I min kommun,
Södertälje, hade vi härommånaden ett sådant fall. Det
gällde en myrmark med mycket höga biologiska vär-
den som man var på väg att sälja. Vi började då se oss
om efter andra möjligheter och lyckades spara den här
marken. Det finns alltså skäl att göra en översyn.
Vidare finns det skäl att göra en översyn av vad som
gäller i fråga om biotopskyddet. Tidigare i dag hade
vi möte med Västra Skogsägarna som berättade att
man vet vilka nyckelbiotoper som behöver skapas
men det finns inte medel till detta.
Ett problem är att områden på 5-20 hektar liksom
hamnar mellan stolarna. Skogsstyrelsen tolkar biotop-
skyddet så att det gäller områden understigande 5
hektar. Naturvårdsverket däremot menar att skall man
göra ett naturreservat, skall det vara större än 20 hek-
tar. Områdena mittemellan hamnar alltså precis mitt-
emellan. Inga pengar avsätts till dem.
I många fall är det, precis som vi har diskuterat,
fråga om urskogsrester. I dag får dessa alltså inget
skydd. Således finns det all anledning att se över
dessa saker. Nu sker en översyn och vi hoppas att
mycket av det som vi här har tagit upp då ses över.
Naturligtvis kommer vi att fortsatt engagera oss i
detta, för vi menar att det som i dag sker med den
biologiska mångfalden i skogen - dvs. att den för-
svinner - absolut måste stoppas.