Herr talman! Varje gång vi diskuterar skog och
skogsnäring här i kammaren förtjänar det att upprepas
att denna näring är för vårt land mycket viktig. Det är
vår viktigaste exportnäring och utgör därmed en vä-
sentlig ryggrad för hela vårt välstånd.
När vi nu skall diskutera det här motionsbetän-
kandet skulle jag vilja påminna om att vi den 1 januari
1994 fick en ny skogspolitik, som innebar att vi har
två jämställda mål, ett produktionsmål och ett miljö-
mål. Det har nu gått några år. Alldeles nyligen avläm-
nade Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen en rapport
om hur den nya skogspolitiken har fungerat i prakti-
ken. Den kom i mitten av januari och heter Den nya
skogspolitikens effekter på biologisk mångfald. Det är
intressant att titta på de slutsatser som gjorts i rappor-
ten. Man skriver att det har skett en markant föränd-
ring under de senaste åren både när det gäller attityder
och kunskapsläge. Naturvårdsintresset är stort inom
skogsbruket, och ett stort antal markägare och tjäns-
temän - det rör sig om över 100 000 markägare - har
vidareutbildat sig i naturvårdsfrågor. De nya natur-
vårdsinstrumenten, biotopskydd och naturvårdsavtal
liksom NOKÅS-bidrag, fungerar i princip bra. Bristen
på ekonomiska resurser är emellertid stor, vilket med-
för att endast ett begränsat antal av de mest angelägna
skogsområdena kan åtgärdas och beskyddas varje år.
Sammanfattningsvis visar rapporten att det görs
viktiga insatser inom skogsbruket för att nå miljömå-
let. Utvecklingen har i många avseenden varit positiv.
Man pekar också på att det är långt kvar innan vi når
miljömålet, framför allt med avseende på den biolo-
giska mångfalden. För att klara det måste bl.a. den
generella hänsynen fungera bättre. Man behöver öka
insatserna för restaurering för att skydda mera mark
och frivilliga insatser.
Sedan säger man också att med tanke på den korta
tid som förflutit sedan den nya skogspolitiken beslu-
tades är det dock naturligt att mycket återstår innan
målen nås. Man drar slutligen slutsatsen att Natur-
vårdsverket och Skogsstyrelsen inte anser att det
redan efter fyra år är motiverat med genomgripande
förändringar av skogspolitiken.
Vi har i det här betänkandet ett antal motioner. En
del har vi följt upp med reservationer som också är
motiverade av de anmärkningar som gjorts. Bl.a. tar
vi upp i reservation 2, till vilken jag yrkar bifall, herr
talman, frågan om ägarstrukturen inom svenskt
skogsbruk. Svenska staten genom majoritetsägandet i
Assi Domän har mycket betydande skogsmarker. Vi
säger att vi inte tycker att det är hållbart motiverat att
staten skall äga så mycket mark.
Det är inte heller motiverat från mångfaldssyn-
punkt. Ett spritt ägande inom skogsbruk är i sig en
garant för biologisk mångfald. Genom en försäljning
av delar av Assi Domän skulle resurser lösgöras för
att man skulle kunna t.ex. bekosta ett skydd av större
arealer.
Vi har en reservation där vi pekar på vikten av att
forskning och utveckling inom skogsbruket inte får
eftersättas. Vi har i ett tidigare sammanhang avvisat
besparingar för Skogs- och lantbruksuniversitetet.
Besparingarna skulle ju indirekt drabba forskning och
utveckling inom skogsbruk, vilket vi tycker är dåligt.
I reservation nr 4 avvisar vi med kraft alla tankar
på att återigen införa någon typ av avgift på skogs-
bruket. Spåren från den gamla skogsvårdsavgiften
förskräcker.
I reservation nr 8 tar vi upp frågan om säkerheter
för återplantering. Det finns i svensk skogsvårdslag-
stiftning ett absolut krav på återbeskogning efter
slutavverkning. Vi känner till fall där mindre seriösa
skogsbrukare försöker att smita ifrån återbeskog-
ningskravet. Här finns dock vissa möjligheter för
skogsvårdsmyndigheterna att i dag kräva säkerhet för
återplantering. Bestämmelsen är emellertid behäftad
med möjligheter att smita ifrån.
Om en skogsägare gör stora slutavverkningar och
han blir ålagd att ställa säkerhet för återplantering och
sedan säljer fastigheten till någon annan, då lösgörs
han från återplanteringsskyldigheten samtidigt som
den ställda säkerheten är värdelös. När vi nu har den
mycket viktiga lagen om återplanteringsplikt, då skall
vi också ha instrument så att inte lagen blir tandlös.
Vi tycker att det är på det sättet i dag. Vi är faktiskt
besvikna över att vara ensamma om att föreslå åtgär-
der för att täppa till de luckor som i dag finns.
I ett särskilt yttrande har vi tagit upp frågan om
skydd av s.k. skogsimpediment. Ett skogsimpediment
är skogsklädd mark som producerar mindre än en
kubikmeter per hektar och år. Enligt skogsvårdslagen
är skogsbruk i princip förbjudet på sådan mark. Av
Sveriges skogsklädda mark utgörs inte mindre än
ca 15 % av impediment som i praktiken är skyddade
för skogsbruk. Dock redovisas dessa 15-16 % - 3 ½
miljoner hektar - inte som skyddad mark.
Vi tycker att det är litet onödigt att Sverige skall
stå i skamvrån och sägas vara ett land som inte skyd-
dar mer än ett mycket fåtal procent av skogsmarken,
när impedimenten, som förvisso inte saknar betydelse
från biologisk mångfaldssynpunkt, borde kunna re-
dovisas som skyddad mark. Då skulle vi få ett bättre
rykte ute i världen när det gäller vårt lands vilja och
ansträngningar att skydda mark för att bevara biolo-
gisk mångfald.