Fru talman! Vi lever i en märklig ekonomisk tid
när man säger att man inte har råd att gallra skogen.
Det är vår största exportinkomst som ger 70 miljarder
kronor, och så har man inte råd att gallra skogen. Det
är en kommentar till tidigare inlägg.
Fr.o.m. den 15 november 1997 får inte föryng-
ringsavverkning ske i sådan utsträckning att mer än
hälften av brukningsenhetens produktiva skogs-
marksareal kommer att bestå av kalmark och skog
yngre än 20 år. Det var tidigare 100 ha, nu är det 50.
Det är ett steg i rätt riktning. Men 20-30 ha borde
vara vårt mål.
Miljöpartiet har också andra krav, bl.a. att slutav-
verkningsåldern måste höjas igen från 60 år till 80 år.
Vi anser också att köparen inte skall få avverka
innan han erhållit lagfart på fastigheten. I dag kan
avverkningen vara verkställd innan ett eventuellt
överklagande hunnit behandlas, och då är det så dags.
Det finns ett behov av en förvärvslagstiftning som en
kraftfull åtgärd att ha till hands när förvärvet sker i
vinningssyfte eller spekulationssyfte. Glesbygden
behöver behålla kontrollen över sina naturtillgångar
som en ren överlevnadsstrategi. Annars skövlas hektar
efter hektar av våra skogslän och möjligheterna att bo
och leva i Norrlands inland försvinner sakta men
säkert.
En köpare som inhandlat en bruksenhet, numera
på 50 ha, och säger sig vilja flytta till orten men i
stället kalhugger hela fastigheten och sedan säljer
eller överlåter den till en familjemedlem eller vän,
äger den ju inte längre. Pengarna som deponerats hos
myndigheten för återplantering får han tillbaka. Han
äger ju inte fastigheten längre. Dessa plante-
ringspengar skall följa fastigheten och inte ägaren.
Det är ju fastigheten som skövlas på sitt värde. Jag
hoppas nu att detta kommer med i den nya utredning-
en. Jag vet inte det, men vi kan hoppas.
Rasoneringsbestämmelser behöver också införas
för små fastigheter under 100 ha. Skogsstyrelsen
anför att den avser att följa utvecklingen för ett even-
tuellt ställningstagande för att ändra åldersgränsen för
föryngringsavverkning. Det öppnar en liten möjlighet
för Miljöpartiets motionsyrkande, men det brådskar
faktiskt. Nu avverkas alltför ung skog i accelererande
takt, och även gammelskogen som Gudrun Lindvall
talat om. Där finns det också risk för avverkning, och
det sker på olika platser.
I underlag för fördjupad prövning skall man pröva
deponeringen av säkerhet för återplantering. Hittills
har Miljöpartiets ställningstagande att den deponerade
summan skall följa fastigheten i stället för personen
inte verkställts, men hoppet kvarstår.
Jag tog upp en annan stor fråga redan 1988 eller
1989 när jag kom in i riksdagen första gången. Den
har varit en följetong, som Leif Marklund säger. Var-
för har den varit det? Jo, det är naturligtvis därför att
man inte har tagit hänsyn till dessa frågor. Jag har
också varit på Garpenberg ett otal gånger. Jag har
varit på skogsexkursioner från Dalarna upp till Lapp-
land och tittat på de här skogarna. Vi vet att det är 10
miljarder paperpot-plantor som har planterats. Då är
det ju inte frågan om något litet. För varje år som går
förlorar man tillväxten i de här skogsområdena. Det
blir tjurved, det blir rotsnurr och träden faller för
stormar. Jag har sett dem falla som plockepinn och
ligga på marken. Det handlar om tre-fyra meter höga
furor. Det är faktiskt framför allt furor.
Det påpekas att näringsministern i en interpella-
tionsdebatt i maj 1995 anfört att regeringen anser det
bättre att satsa på framtiden när det gäller skogsplan-
tor med rotsnurr än att inventera skogsskadorna. Det
är ingen motsättning i detta. Det är klart att man måste
inventera skogsskador av den här omfattningen. Vi
anser att det är nödvändigt. Det är klart att
Skogsvårdsstyrelsen inte är intresserad. De har ju haft
en dubbelroll i det här fallet. De har sålt plantor och
haft tillsynen över skogen. Det är klart att de inte vill
ha någon utredning om detta. Vem kommer att bli
ansvarig? Det är väl antagligen preskriberat. Men
trots allt behöver det här utredas för framtiden.
Det handlar inte bara om dessa 10 miljarder pa-
perpot, utan senare har också stora delar av plantorna
gett rotsnurr. Även om man har haft dem i förvar med
lister har det ändå snurrat. Det gör inte det på bördiga
jordar, men i Norrlands inland där jorden är så mager
och förnan så tunn händer det. Det finns olika skäl till
detta. Det är felaktigt utvalda plantor och slarviga
planteringsmetoder på ackord. Alla har vi väl plante-
rat skog. Det gäller att hinna så många som möjligt.
Man bara trampar till och tittar inte efter om plantan
kommer snett. Det här har kostat oändligt mycket mer
pengar än om man hade gett litet mer tid åt plante-
ringen.
Stora kalhyggen har verkställts på magra jordar i
Norrbottens och Västerbottens län. Där har plante-
ringar föregåtts av hyggesplöjning som orsakat ero-
sion och snabb vattenavrinning. Färska exempel har
konstaterats vid ett flertal skogsexkursioner, de senas-
te 1996.
Ännu färskare exempel på erosion och vattenav-
rinning är förskjutningen av tidigare rotbunden
skogsmark. Det hände i Vagnhärad och Sysslebäck i
Värmland med ras och jordsprickor som orsakade
katastrofala följder för boende i områdena. Geotekni-
kerna framhåller ofta att tidigare kalhyggen med stub-
bupptagningar är en av orsakerna till rasen och jord-
förskjutningarna.
En skogsägare från en nordlig sameby har sagt att
70 % av skogarna i hans sameby har avverkats. Och
det är inte en liten by som vanliga byar där människor
bor. Samebyarna omfattar ju stora områden. Stora
delar har varit omöjliga att återbeskoga av olika skäl,
t.ex. erosion, klimatförändringar och rotsnurr. Det jag
vill framhålla här är just detta med rotsnurr. Det
handlar om tusen och åter tusen hektar som inte har
återbeskogats.
Jag har studerat det här problemet i litteratur, vid
exkursioner, i samarbete med forskare och i kontakter
med skogsarbetare, skogsägare och samer. Sverige
förlorar miljarder varje år om inga åtgärder vidtas
angående skogsskadorna. Oersättliga naturvärden går
till spillo och stora ytor står oanvända genom många
år av kalhyggen som inte kunnat återbeskogas. De blir
till ganska värdelösa impediment, för att ta upp det
som har diskuterats här i dag. Impediment finns alltså
också med i de här tankarna.