Fru talman! Jag håller med Gudrun Lindvall i det
fall vi talar om produktiv skogsmark och slutar prata
om de sista urskogarna. Jag delar totalt uppfattningen
att de områden som vi i dag saknar är produktiv
skogsmark med relativt gammal, fullvuxen skog i
Syd- och Mellansverige. Det är i stort sett där som vi
måste sätta in insatser. Men det handlar naturligtvis
också om att man måste kunna träffa avtal med den
markägare som äger skogen.
När det gäller skogsägarnas resonemang kan vi
naturligtvis se problem lokalt. Detta är förstås en
prisfråga. Men totalt sett har vi mer skog och mer
tillväxt i svensk skog än vad vi avverkar.
Carl G Nilsson nämnde att vi har en tillväxt på
95 000-100 000 m³, och det stämmer. Vi har en av-
verkning som 1994/95 låg på 80 miljoner skogsku-
bikmeter som bäst. Det innebär att vi fortfarande ökar
vårt skogsförråd. Men ibland är det naturligtvis en
prisfråga. Man får kanske tag på billigt virke i Balti-
kum. Man kan få tag på lövinslag som man har i
uppblandningen. Då kan Mönsterås naturligtvis till-
fälligt ha så mycket virke att man inte har så stort
intresse av att köpa gallringsvirke i ett visst område.
Detta fluktuerar ju över tiden. Men fortfarande
skall svenskt skogsbruk ses som en tillgång i ett Eu-
ropaperspektiv. Det kommer alltid att finnas efterfrå-
gan på jungfrufiber, speciellt i dessa tider när returfi-
bern har blivit så populär i återvinningssystemet. Men
man behöver tillskott av jungfrufiber, och den finns i
Sverige och i Finland. Där finns de största barr-
skogstillgångarna i Europa i dag.