Herr talman! Det har varit intressant att lyssna till
debatten. Jag har också väckt en motion och jag
står bland dem som vill ha en lag för när
kärnkraften senast skall vara avvecklad. Jag tror
det är nödvändigt att ha det. När jag hör
majoritetens representant tala här blir jag än mer
övertygad om detta.
Jag är klart medveten om att det i folkomröstningen
inte fanns något årtal angivet. Däremot har senare
riksdagen gjort en tolkning av folkomröstningens
resultat. Det tycker jag har skett på ett helt korrekt
sätt. Man har kommit fram till att år 2010 skall
kärnkraften vara avvecklad.
Majoriteten i utskottet står också bakom att enligt
riksdagens beslut skall kärnkraften vara avvecklad
senast år 2010. Det hoppas jag att de som nu skrivit
under detta betänkande också står bakom.
Debatten får mig att stundtals tvivla på det.
Vi hade en utfrågning om kärnkraften och dess
avveckling med representanter för olika partier. Jag
tror det var för snart två år sedan.
Ungdomsförbunden var medarrangörer. Det som
fick mig att reagera mycket starkt var när en
representant från kraftindustrin på min fråga om
hur man förberett sig efter riksdagens beslut om att
kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010, frankt
deklarerade att man inte förberedde sig alls,
eftersom det inte fanns någon lagstiftning, och det
därför inte var något som man behövde bry sig om.
Sedan gjorde riksdagen ändå en tolkning att
riksdagens beslut i det här fallet också skulle vara
vägledande och gälla för aktörerna på marknaden.
Men eftersom det inte gör det -- och debatten visar
att det finns ledamöter som inte heller utgår ifrån
att det skall vara möjligt att avveckla kärnkraften
till år 2010 -- ser jag det som nödvändigt att ha en
lagstiftning på området.
Det är framför allt för aktörerna på marknaden som
jag tror att det är nödvändigt att göra detta. Annars
kommer vi att vara i den situationen år 2010 att vi
skall avveckla kärnkraften, men utan att ha
alternativen. Då går det inte att genomföra någon
avveckling. Det är väl vad vissa hoppas på. Men jag
tycker att vi måste ta våra beslut på allvar och se till
att de får verkan ute i samhället.
Vidare tog jag upp ett par andra frågor i min
motion. De gällde bl.a. slutförvaring av kärnavfall.
Den lagstiftning som finns på området är bra. Det
visar också på behovet av en lagstiftning där det
klart framgår att vi i Sverige inte vill ha
slutförvaring av utländskt kärnavfall. Utskottet
påpekar helt riktigt att det är tillåtet att importera
utländskt kärnavfall under en begränsad period och
t.ex. behandla avfallet i Sverige för att därefter
återställa detta till utlandet. Det finns de som är
oroliga för att detta kanske kommer att pressa på
och leda till ett slutförvar av utländskt kärnavfall.
Därför är det viktigt att ha denna lag på området i
fråga.
Till slut har vi frågan om IAEA:s roll. Helt riktigt
skall IAEA verka för att kärnvapen inte sprids runt
om i världen. Det är mycket angeläget. Kärnvapen
är ett hot mot allas existens och överlevnad.
Men det går inte att komma ifrån att det finns en
koppling mellan kärnvapen och kärnkraft. Om man
verkligen skall verka för att minska spridningen av
kärnvapen, måste man också verka för att minska
spridningen av kunskap om kärnteknik. Därför går
det enligt mitt sätt att se inte att särskilja på
kärnkraft och kärnvapen. Det vore också angeläget
att föra in detta i IAEA:s roll. Det skall helt klart
framgå att IAEA inte skall medverka till att
kärnkraft sprids.