Fru talman! Det är onekligen mycket intressant att
höra den verbala kraftsamlingen i Per-Richard
Moléns anförande med tanke på att han inte anser
att en enskild ledamot kan påverka riksdagsarbetet.
Kommentaren om valårspolitik känns minst sagt
märklig eftersom Per-Richard Molén av oss i
regeringspartiernas grupp utsetts att företräda
utskottets majoritet. När man pekar på andra har
man i regel tre fingrar riktade mot sig själv.
Energiöverenskommelsen har inte torpederats. Så
har det i alla fall inte varit hittills. Möjligen kan den
sjunka till botten genom att Per-Richard Molén m.fl.
inte vill vara med och täta läckorna. Det lutar
kanske t.o.m. åt att någon försöker dra ur
bottenpluggen. Torpederarna verkar komma från
annat håll än kds, om man jämför anförandena och
ser var konstruktiva ansatser finns.
Per-Richard Molén frågar om vi skall använda
skogen att elda med i stället för till värdefull export.
Fru talman! Per-Richard Molén vet att det inte är
fråga om antingen eller. Han vet att vi har en tillväxt
med ett överskott på ungefär 35 miljoner
kubikmeter per år.
Per-Richard Molén anklagar oss, som vill avveckla
kärnkraften på ett balanserat och konstruktivt sätt,
för att vara fixerade vid gamla nattståndna
principer som i dag har mycket liten relevans. Jag
tror att den tekniska utvecklingen är mycket positiv.
Per-Richard Molén, som är en kunnig person, tycks
dock inte ha följt med i utvecklingen.
Som exempel vill jag nämna att en ingenjör, Ove
Platell, har utvecklat och patenterat praktisk, enkel
och tillämpbar teknik för att värma hus; den enda
tillskottselen är den som driver
cirkulationspumpen.
För övrigt var inlägget så till den milda grad
kryddat av svepande anklagelser att det är omöjligt
att notera dem utan att vara en driven stenograf.
Jag lämnar de verbala torpederna utan kommentar.
De sjunker till botten utan att träffa målet. Jag
konstaterar bara att vi i kommissionen nog får
räkna med att konstruktiva förslag, även om några
vid närmare analys visar sig vara mindre bra,
kommer att kunna diskuteras med andra ledamöter.
Möjligen är det det som gör att Per-Richard Molén
hellre tar till rallarsvingar än sakligt prövar
argumenten.