Herr talman! Till skillnad mot Ivar Franzén håller
jag härmed mitt jungfrutal i energidebatten. Jag vill
bekänna att jag hade anmält mig som talare till
NU22, och eftersom jag är siste talare på NU17
kanske det kan anses förlåtligt om jag blandar ihop
betänkandena.
Jag väckte en motion beträffande handeln med el
som har blivit föremål för en förträfflig
sammanfattning på en tredjedels sida i
betänkandet. Det är en artighet som aldrig kommit
mig till del tidigare. Jag trodde att jag var ensam om
att tycka att det var en bra motion.
I denna motion uttryckte jag en förundran över att
man i propositionen ej diskuterat regeringens
energipolitiska beslut 1991. Jag var lika förvånad
att regeringen inte med en rad berörde den mycket
känsliga kärnkraftspolitiken. Nu har jag till min
glädje noterat att näringsutskottet villfarit mina
önskemål i motionen genom att tillsätta en
energikommission för att behandla de problem som
jag hade tagit upp.
I min motion yrkade jag avslag på propositionen.
Jag har blivit överöst med argument för att vi skall
avreglera produktion och distribution på
elmarknaden. Jag bombarderades av telefonsamtal
och brev till den grad att jag långsamt började
överge min negativa inställning. Numera ställer jag
mig fullt bakom regeringens proposition.
Trots min omvändelse har jag några i mitt tycke
viktiga reservationer.
Jag tror det hade varit fördelaktigt att först
konkurrensutsätta marknaden genom att slå hål på
oligopolet Vattenfall-Sydkraft innan man började
realisera regeringens förslag.
Jag har ännu inte fått klart för mig om regeringen
verkligen vill privatisera Vattenfall eller inte. Jag
kan bara spekulera i att man kanske först måste
lösa kärnkraftsproblematiken innan man på allvar
kan diskutera en privatisering. Vem vill investera i
ett bolag som kan tvingas slå ihjäl kärnkraften?
Vidare: Hur skall man ställa sig till utländska
investerare i Sydkraft? Som ni kanske vet äger den
tyska storkoncernen Veba, som är det elfte största
konglomeratet i Europa genom sitt dotterbolag
Preussen Electra 16 % i Sydkraft. Veba har en
försäljning på 242 miljarder kronor 1992 och har en
halv miljon aktieägare. Den är Europas i särklass
största aktör på energiområdet.
Det torde inte vara orealistiskt att räkna med att
Veba så småningom kan bli majoritetsaktieägare i
Sydkraft. Därmed förlorar Sverige kontrollen över
kärnkraftverket i Barsebäck.
Kanske tvingas man i vårt nya Europa acceptera
sådana övertaganden, men vi kanske först borde ha
en öppen debatt om saken på hemmaplan.
En annan fråga som jag ställt i min motion är att
man föreslagit en generell anmälningsplikt
beträffande långsiktiga exportkontrakt. Jag har
frågat mig om detta vapen är tillräckligt vasst för att
rå på företeelser som att man från Sverige och
Sydkraft underfakturerar kraften till utlandet.
Det gäller att skynda långsamt med avregleringen.
Det är, som jag ser det, knappast realistiskt att över
natten etablera en elbörs som kommer att
domineras av Vattenfall och Sydkraft.
Man kan läsa i propositionen att erfarenheterna
från den norska elmarknarknaden är övervägande
positiva. Studerar man vad som hänt får man dock
en något annan bild. Efter introduktionen av
norska elbörsen i oktober 1992 låg priset per
kilowattimme på ca 10 norska öre. Den sjönk
sommaren 1993 till ca 3 öre för att sedan stiga rakt
uppåt till en topp i februari 1994 på ej mindre än 44
öre. Nu är den nere igen, men det norska exemplet
pekar på att en kraftbörs lika gärna kan slå åt fel
håll. Kostnaderna kan öka, inte minst för de små
förbrukarna d.v.s. huhållen. Jag har därför efterlyst
en konsekvensanalys som skulle ta fasta på hur en
avreglerad elmarknad skulle kunna påverka den
enskilde komsumenten.
Även om regeringens proposition kommer att
godkännas är det olyckligt att man inte fått en
politisk enighet i en så här viktig fråga som är
mycket långsiktig. Den avreglering regeringen nu
föreslår innebär ett helt nytt tänkande, där kunden
skall få välja sin egen leverantör. Jag tror att man
måste skynda långsamt och försiktigt. Vi får inte
glömma att Sverige redan nu har ett av världens
bästa elförsörjningssystem med mycket
konkurrenskraftiga elpriser, om vi inte har de lägsta
elpriserna i världen. Låt därför inte den föreslagna
privatiseringen slå omkull det effektiva i dagens
eldistribution. Låt oss än en gång skynda långsamt
när det gäller att konkurrensutsätta
eldistributionen.
Det är i den förhoppningen Bengt Dalström och jag
har övertygat Ny demokratis riksdagsgrupp att
enhälligt ställa sig bakom regeringens proposition.