Herr talman! Jag vet att Per-Richard Molén är
informerad om totalkostnaderna, de pengar som
läggs ned från det att O1 ställdes av till dess den åter
kommer i gång någon gång i början på nästa år.
Den uppgift jag lämnat är en försiktig beräkning.
Tar man den totala summan och inte bara de
speciella 700 miljonerna, måste man självklart se
det som pengar som skulle kunna användas
utomordentligt mycket bättre i förnyelsen av vårt
energisystem och med mycket mer långsiktigt
värde. Då hade vi verkligen byggt för framtiden i
stället för detta uppehållande försvar.
I en situation då en reaktor inte behövs har man
egentligen ingen avkastning om man tittar på den
samlade produktionen. Det är så också vid byte av
vissa ånggeneratorer. Det har funnits alternativ
befintlig produktion till lägre kostnad. Man har
alltså bara den rörliga kostnaden på redan gjorda
investeringar.
Med kunskap om att avveckling skall ske kan man
inte spekulera i framtiden. Jag har mycket stort
förtroende för kraftbolagens ekonomiska
bedömningar. Men de bygger på antaganden, och
dessa antaganden skapar vi genom att inte ge klara
signaler från riksdagen. Det är därför jag upprörs i
dag. Jag upplever att riksdagen medverkar till att
ge sådana signaler att vi lurar dem att fatta beslut
som är felaktiga om vi fullföljer fortfarande
gällande riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen. De
kommer att ställa oss till svars för detta.
Per-Richard Molén och andra säger: Vi vill inte
avveckla till år 2010. Nå, de är i alla fall ganska
hederliga. Men det är ohederligt att säga: Vi skall
avveckla till år 2010, samtidigt som man medverkar
i det beslut som nu kommer.
Detta är upprörande. Det är inte värdigt Sveriges
riksdag att på detta sätt hantera en så viktig fråga.
Det är viktigt att vi har ärliga, sunda relationer med
beslutsfattarna i näringslivet. De skall kunna lita på
oss, och vi skall kunna kräva av dem att de följer de
riksdagbeslut vi har fattat. Det är de ramar de skall
leva efter.