Herr talman! Vi har haft ca 600 000 arbetslösa
under en period när vi har haft bland världens
lägsta elpriser och den, som Per-Richard Molén
tycker, så förträffliga kärnkraften. Vi kan inte
förvänta oss att få billigare el än vad vi har i dag,
när vi har en så hög arbetslöshet. Kopplingen mellan
arbetslöshet och kärnkraftsel finns helt enkelt inte.
Per-Richard Molén brukar berömma sig av att vara
internationalist och mena att hans parti är
internationalistiskt. Han förutser och önskar sig en
handel med el över gränserna. En sådan
internationalisering av elhandeln kommer enligt
enkla marknadsekonomiska lagar med
nödvändighet att leda till radikalt högre elpriser i
Sverige, om vi inte skall gå in med statliga
subventioner, och det tror jag inte att Per-Richard
Molén vill. Jag vill inte heller att man med
konstgjorda åtgärder skall hålla en elintensiv
industri under armarna.
Vad gäller säkerheten gjorde man under 80-talet
påtagliga tekniska förbättringar och införde nya
säkerhetssystem. Jag har tidigare i debatter berömt
detta och erkänt att svensk kärnkraft är bland de
säkraste i världen. Men trots detta fick man
sommaren 1992 stänga av upp till sju aggregat.
Sedan dess har inte någonsin alla aggregat samtidigt
varit i gång. Vi har alltid något aggregat avstängt av
säkerhetsskäl.
Den utredning från Sydkraft som Per-Richard
Molén citerade ur är ett resultat av de mycket
påtagliga bristerna i säkerhetssystemet som man
upptäckte i samband med stoppen sommaren 1992.
Man har gjort genomgripande omorganisationer av
Barsebäcksverket, som det här rör sig om. Man har
bildat eget bolag för detta med egen styrelse, man
har lagt upp ett särskilt program och man jobbar
med vad man kallar säkerhetskultur.
Vad vi kan lära oss av detta är att det ständigt dyker
upp nya säkerhetsproblem. Kärnkraften är en
potentiell fara, och vi kan inte ha kvar en så farlig
energikälla. Med Per-Richard Moléns resonemang
finns det egentligen ingen annan väg ut ur
kärnkraften än ett haveri. Jag vill inte ha ett haveri
utan en ordnad avveckling.