Herr talman! Emellanåt har det varit övertoner i
den här debatten. Emellanåt har vi instämt i vad
andra har sagt, och vi har tackat varandra.
Jag vill börja med att tacka Hadar Cars för det
inlägg som han har gjort och för klarläggandet kring
agerandet av linje 2 i samband med
kärnkraftsomröstningen 1980. Jag vill också få med
i protokollet att jag är ledsen över att Gudrun
Norberg inte finns med i debatten i dag. Gudrun
Norberg har nämligen stått för en lugn och sansad
debatt i näringsutskottet när det gäller
energifrågorna. Det sätter vi socialdemokrater ett
stort värde på.
Hadar Cars ställde några frågor till mig. Jag vill
gärna upprepa vad jag sade i mitt huvudanförande.
Jag menar att el skall användas som insatsvara för
att förädla industriproduktionen, främst i de
branscher som är exportberoende och som kan ta
hem inkomster till Sverige. Det är framför allt
viktigt att vi har en säker tillgång till el --
naturligtvis till rimliga priser -- när det gäller skogs-
och malmindustrin.
Hadar Cars tog upp frågan om huruvida de
anställda i industrin har ökat eller minskat. Det är
riktigt att antalet anställda i industrin är ungefär
lika stort som på 50-talet, men vi befinner oss i ett
helt annat läge. Antalet anställda har inte ökat,
men det handlar om mer pengar. Varorna har blivit
mer högförädlade. Vi har fått en teknik som både
fackföreningsrörelsen och Socialdemokraterna har
välkomnat. Det är också viktigt. Detta har kunnat
ske i en tid när vi hade tillgång till säker och billig
energi. Det är en förutsättning för en industriell
utveckling och för det framtida samhället som
kommer att bli ett informationssamhälle, ett
tjänstesamhälle. Energi kommer vi att behöva.
Jag har inte velat beröra alla detaljer kring vind,
sol, vatten osv. Vi måste se energin som en
långsiktig insatsvara.