Herr talman! Det föregående replikskiftet får mig
att komplettera mina yrkanden. Jag vill, med
anledning av replikskiftet mellan Hadar Cars och
Lennart Daléus, yrka bifall till den del av min
meningsyttring som handlar om IAEA:s roll. Den
innebär att regeringen skall ta initiativ för att IAEA
skall ägna sig huvudsakligen åt
kärnkraftsavveckling och förhindrande av
kärnvapenspridning.
Jag trodde i min enfald att Hans Blix gjorde sitt
uttalande i egenskap av middagstalare. Han är en
förträfflig middagstalare. Men om experten Hadar
Cars har sagt att detta var ett uttalande som han
gjorde i rollen som chef för IAEA, måste jag yrka
bifall till min meningsyttring i detta avseende.
Jag måste rätta Hadar Cars. Han säger att jag
påstod att man genom statssubventioner skulle hålla
en vacklande kraftindustri under armarna.
Akustiken är inte perfekt här. Det jag sade var att
man skulle hålla en vacklande, energikrävande
basindustri under armarna. Det vill jag inte.
En återkommande fråga är var alternativen finns.
Var finns den nya tekniken? Hadar Cars ställer
uppfordrande den frågan till oss som vill avveckla
kärnkraften under en 30-årsperiod från
folkomröstningen. Ställer inte Hadar Cars frågan
till sig själv? Hur kommer det sig att det går så
extremt långsamt inom energisektorn? Det finns en
hel del teknikområden där man kan följa
utvecklingen under betydligt kortare tidsperioder
än 30 år och då se att teknikutvecklingen är minst
sagt revolutionerande. Så är det inte här. Min
slutsats är att det beror på att långsiktighet saknas.
Det finns inga fasta spelregler. Beslut ändras när det
gäller trovärdigheten i avveckling, hastigheten i
avvecklingen, styrmedel såsom skatter och avgifter.
Detta är ett stort problem som hindrar
teknikutvecklingen och miljöanpassningen av det
svenska samhället.