Fru talman! Jag tror ju inte att svenska medborga-
re som är EU-skeptiska är det på grund av något
verklighetsfrämmande teoretiserande. Det är inte så
länge sedan som Linda Steneberg skrev ett brev till
talmannen och bad ledamöterna av Sveriges riksdag
att hålla tyst i diskussionen om skatterna för höga
tjänstemän.
Svenska medborgare kunde mycket väl höra hur
Klaus Hänsch, talmannen i EU-parlamentet, tog emot
de elva EU-kritikerna. Nu tog antieuropéerna plats i
EU-parlamentet, hette det. Detta är ju praktiska erfa-
renheter som man naturligtvis kan ha synpunkter på.
Den 17 juni 1997 undertecknades Amsterdamför-
draget. Då fanns det ett antal ungdomar som är ute
och reser i Europa som var EU-kritiker, skeptiker till
det hela. De demonstrerade utanför det ställe där det
här undertecknades. Ingenting hände. Det var ingen
brottslighet. Det var ingen skadegörelse. Det var inget
våld. Ändå greps de av polisen. De fick handfängsel.
De förhördes. De fick lämna fingeravtryck. De foto-
graferades. Åklagaren förklarade att misstanken gäll-
de delaktighet i brottslig organisation.
Det är de erfarenheterna det gäller. De här ung-
domarna skickar ut information på Internet. De åker
hem till Sverige och berättar för sina kamrater vad de
har varit med om. Det är också praktiska erfarenheter.
Jag skulle vilja fråga utrikesministern: Är det sä-
kert att man inte registrerar folk för att de är kritiska
mot EU och skickar den informationen runt till andra
länder?