Fru talman! Det är klart att det också gäller Turkiet. Jag vill inte på något sätt sätta mig över någon i detta. Jag blir ledsen av en del av de tolkningar som Hans Linde gör av det jag sade, för jag tycker inte att det var det jag sade.
Jag ska vara tydlig och säga att vi visst har sett det lidande som finns, och vi känner mycket starkt - både vi i Moderaterna och jag personligen - med de berättelser som vi har hört och de erfarenheter som människor har gått igenom. Men jag tror inte att politiker med en votering med en smal majoritet - eller ens med en bred majoritet för den delen - kan bidra till den försoning som krävs. Den försoningen måste ske mellan de berörda människorna. Sverige försöker på många sätt bidra till att den försoningen kan ske. Vi har gjort det i andra delar av världen. Vi har gjort det i Irak, i Kurdistan. Vi gör det nu också i våra relationer med Turkiet. Men vi kan inte lösa det genom en enkel omröstning i Sveriges riksdag. Det här är en process som måste ske mellan de inblandade människorna.
Jag vill också vara tydlig med att vi inte förnekar något. Vi säger heller inget om vad som inte har hänt. Men det är inte politikers uppgift utan historikers, debattörers, journalisters och författares sak att avgöra detta. Där gläds vi av att det har tagits steg i rätt riktning både i Turkiet och i relationen mellan Turkiet och Armenien när det gäller detta. Jag välkomnar den processen.
Vi vill på alla sätt bidra till att den här frågan löses, men den kan inte lösas av oss här och nu genom en enkel knapptryckning. Om detta har vi varit överens i alliansen. Vi har varit överens om det över partigränserna med Socialdemokraterna. Jag beklagar att vi inte har en bredare majoritet som stöder det i denna kammare i dag, för jag tycker att detta är en principiellt viktig fråga. Vilka är det som ska skriva historien - är det historiker eller politiker? Jag är beredd att stå upp för den princip som vi har haft hittills.
Jag vill med detta också säga att det här är en viktig och svår fråga, men ibland måste man också stå upp för det man tror på.