Fru talman! Först får man gratulera Gustav Blix och Moderaterna. Hade det varit tillåtet i kammaren hade jag nästan velat applådera. Det är trots allt imponerande att det enda politiska parti i denna kammare som tydligt säger nej till ett erkännande av folkmordet 1915 har lyckats få sina tre samarbetspartier inom den borgerliga alliansen att vika sig i denna fråga. Det är nästan så att jag önskar att Gustav Blix skulle kunna ge mig några tips om hur detta går till - det skulle kanske skulle vara välkommet i det rödgröna samarbete som vi har.
Men någonstans måste jag ändå fråga mig: Varför är det så att Moderaterna så hårdnackat motsätter sig ett erkännande av folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontier? Det är inte bara så att ni själva säger nej, utan ni har också tvingat era tre samarbetspartier att vika sig och rösta emot sina kongressbeslut. Det måste någonstans finnas ett oerhört starkt skäl till att man så tydligt driver denna linje.
Frågan till Gustav Blix är: Vad är det egentligen Sverige har att förlora på att vi röstar ja till ett erkännande senare här i dag? Det kommer inte att skapa några kostnader för Sverige. Vi kommer inte att bryta mot någon internationell lagstiftning. Redan har ett 20-tal länder runt om i världen erkänt folkmordet utan att det har fått några konsekvenser för de länderna. Det finns ingenting som förhindrar denna kammare att rösta för ett erkännande. Vi har som riksdagsledamöter makten att motionera och rösta för våra motioner.
Det enda skäl jag kan se som är legitimt för att vi skulle säga nej är att det skulle bli lite obekvämt och lite obehagligt för Carl Bildt när han åker till Ankara och dricker cocktailar med den turkiska ledningen. Men är inte det ett pris som vi borde vara beredda att betala för att ge de drabbade upprättelse, för att de ska kunna läka sina sår? Vad tycker Gustav Blix, som säger att ett beslut här i kammaren skulle skapa söndring? Varför lyssnar du inte på de drabbade? Det är ju de som driver detta krav. Det är inte vi från oppositionen som tydligast har drivit kravet på erkännande. Det är assyrier/syrianer, kaldéer, pontier och armenier själva.