Fru talman! Det haltar ändå lite grann. Ett erkännande av stater måste tolkas likadant egentligen av alla länder. Det är ju samma regelverk vi följer. När vi inte ens gör det i EU-länderna - vi erkänner exempelvis inte samma stater - är det någonting som är lite konstigt. Spanien har till exempel inte erkänt Kosovo. Man är rädd för att Katalonien och Baskien då också kräver självständighet och får stöd för det kravet från oss andra.
Jag menar att det är olika tolkning länderna emellan om när man ska erkänna en stat eller inte. En gång i tiden hade vi kanske ännu striktare regler för när länder ska erkännas eller ej - regler som vi började luckra upp lite grann när det handlade om Baltikum, om jag inte missminner mig. Det är i alla fall min minnesbild.
I övrigt är det naturligtvis bra om vi kan få olika frågor till domstol. Som Hans Linde tidigare sade finns det ingen preskription när det gäller folkmord. Däremot är det omöjligt att i det här läget liksom lagföra de individer som beslutade om de olika sätten att bete sig mot armenier och andra. De människorna lever inte längre, till skillnad från exempelvis kemiske Ali som levde när domslutet kom.
Det är alltså väldigt stor skillnad mellan de två olika folkmord som vi i dag diskuterar. Det är inte lika lätt att få ett domstolsutslag när det gäller Armenien som när det gällde Anfalkampanjen. Det måste vi också komma ihåg.