Fru talman! I Svenska Naturskyddsföreningens
tidning Sveriges Natur kunde man tidigare i år läsa
rubriken Revisorer sågar miljöarbetet i Sverige. De
refererade revisorerna var riksdagens egna som gjort
en granskning av det svenska miljöarbetet. För inte så
länge sedan hade jag en särskild interpellationsdebatt
med miljöministern om nedskärningarna på miljöom-
rådet. De svar jag då fick var att mina uppgifter inte
stämde, men det gör de ju. Det är ju inte jag som
säger detta om nedskärningar på miljöområdet utan
det är de myndigheter som ansvarar för miljöarbetet
och de miljöorganisationer och miljöjurister som har
att granska regeringens förehavanden. Hur länge skall
regeringen sticka huvudet i sanden och förneka den
här nedrustning. Det är ju bara att konstatera faktum.
Regeringen har i snabb takt avlövat de aktiva
miljöpolitiska insatser som görs av många olika aktö-
rer. Kalkningsfrågan är ett exempel på ett sådant
försök. Det hjälper inte att anslå medel till lokala
investeringar om inte miljöpolitiken hänger ihop och
ansvariga myndigheter får möjligheter att bedriva en
aktiv miljöpolitik på alla de områden som berörs.
Bakom en kuliss - att bygga om Sverige ekolo-
giskt - nedrustar nu regeringen de facto miljöpoliti-
ken. Jag kan ge några exempel.
Kalkningsanslaget och försöken till sänkning av
det.
Avskaffandet av anslaget för sanering av miljöför-
orenade områden.
Neddragningen av resurser till länsstyrelserna
miljöenheter, vilket minskat möjligheten att kon-
trollera att miljölagstiftningen efterlevs. Jag har
mycket tydliga exempel från Länsstyrelsen i Ös-
tergötland på hur detta har försämrat miljötillsy-
nen.
Oförändrade anslag för naturreservat och natio-
nalparker, trots de stora behov som har påtalats.
Oförmågan att införa en ny samlad miljöbalk.
Oförmågan att arbeta för att sluta kretsloppet
stad-land.
Förhalandet av åtgärder för att komma åt oljeut-
släppen i Östersjön.
Det tillstånd Sverige nu har fått av EU att öka
koldioxidutsläppen, som ökar på växthuseffekten,
är ett ganska graverande exempel.
Vi har haft neddragningar av forskningsresurser
på miljöområdet.
Vi kan göra en mycket lång uppräkning.
I stället för en effektiv och långsiktig nationell
miljöpolitik satsar regeringen s.k. projektmedel på
projekt som kommer att avstanna den dag de särskilda
ekonomiska medlen har tagit slut. Det som behövs är i
stället en konsekvent långsiktig miljöpolitik som kan
betala av den miljöskuld Sverige som nation har
dragit på sig. Bl.a. Hanna Zetterberg var ju inne på
just den linjen. Det måste vara långsiktighet och kon-
tinuitet i det vardagliga miljöarbetet och inte bara
tillfälliga projekt.
Nyligen har klimatkonferensen i Kyoto i Japan
avslutats, dessvärre med ett otillräckligt resultat. För
Sveriges del måste det ha varit besvärande att stå för
ett tillstånd att bryta klimatkonventionen och kunna
öka utsläppen inom EU:s sfär. Eftersom vi i Sverige,
till skillnad från våra nordiska grannar, inte fick en
bred parlamentarisk insyn i klimatkonferensen vet vi i
oppositionen inte riktigt hur Sverige agerade på plats.
Det är en stor brist. Det är synnerligen beklagligt
eftersom klimatfrågan kräver stor uppmärksamhet.
Det vore intressant att nu efteråt få höra vad Ingemar
Josefsson kan säga om varför Sverige inte hade en
parlamentarisk delegation när Norge, Danmark och
Finland hade det på plats i Kyoto.
Kristdemokraternas uppfattning är att vi nu måste
få till en nationell samling för att kunna nå en bryt-
punkt där vi minskar vår koldioxidavgång. Det måste
ju vara vår strävan. Ett tydligt handlingsprogram bör
utarbetas som omfattar alla de sektorer som kan
komma att beröras av den kamp mot klockan som
klimatfrågan utgör. Det handlar om energi, transporter
och kolbindning. Det är flera åtgärder som behöver
komma till. Det handlar om såväl nationella fråge-
ställningar som regionala och globala.
Ett samlat klimatpolitiskt handlingsprogram bör
fastställas av riksdagen. Regeringen bör upprätta ett
särskilt sekretariat för dess genomförande - ett sekre-
tariat för klimatfrågorna. Det skulle vara intressant att
höra utskottsmajoritetens svar på det förslag som vi
har framfört i en motion.
Fru talman! Skälen för att bevara den biologiska
mångfalden är flera. Det är ekologiska, praktiska,
estetiska, vetenskapliga och kulturella skäl. Men det
finns också anledning att hävda etiska argument.
Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att
framtida generationers möjligheter till nyttjande in-
skränks. En utarmning av den biologiska mångfalden
innebär just detta.
Här handlar det också om en effektiv bekämpning
av miljöbrott relaterade till den biologiska mångfal-
den. Dessvärre har regeringen nu också klantat till det
vad gäller den nya centrala ekobrottsmyndigheten där
det var tänkt att denna typ av brott skulle kunna beiv-
ras. Nu vet vi inte mycket om vad som händer. I
värsta fall händer ingenting. Det vore väldigt bra om
Ingemar Josefsson kunde reda ut vilka miljöbrott som
kommer att hanteras av den nya ekobrottsmyndighe-
ten. Det har varit oklarheter och olika besked från
regeringen på den punkten.
I dag är ca 1 % produktiv skogsmark nedför den
s.k. skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den
arealen måste på sikt öka till minst 5 %. För att säkra
den biologiska mångfalden och ta ett ansvar för fram-
tida generationers möjligheter att få ta del av natur-
skog krävs det mer medel än vad regeringen föreslår.
Därför har vi kristdemokrater avsatt 175 miljoner
kronor utöver regeringens förslag till detta, något som
utskottsmajoriteten dessvärre avstyrkt. För att rädda
upp situationen något kan vi instämma med reservan-
terna i reservation 9, som vi kommer att stödja vid en
eventuell omröstning.
Den tidsödande hanteringen av förslaget till mil-
jöbalk är ett exempel på hur regeringen, och denna
gång med Miljöpartiets hjälp, dragit en väsentlig
miljöfråga i långbänk. I stället för att fr.o.m. den 1 juli
1995 ha haft en ny samlad miljöbalk i funktion före-
ligger ännu inget förslag till en sådan miljöbalk på
riksdagens bord. Tidigast 1999 kan nu en ny miljö-
balk träda i kraft. Tala om senfärdighet och förlust för
miljön! Regeringen bryter uppenbarligen mot tidigare
riksdagsuttalanden om när miljöbalken senast skall
träda i kraft.
Eftersom vi ännu inte har fått något miljöbalks-
förslag, trots att propositionen tydligen presenterats
för snart ett par veckor sedan, har vi hitintills bara
kunnat gå på vad andra kommentatorer har sagt. I går
kunde man t.ex. på DN Debatt läsa vad Björn Gill-
berg tyckte. Han var inte nådig. Han hävdade att re-
geringen och Miljöpartiet nu försämrar för miljön.
Var det för detta som Miljöpartiet fick väljarnas man-
dat? Och vad svarar regeringspartiet och Miljöpartiet
på denna kritik?
Fru talman! För övrigt vore det egentligen intres-
sant att höra fru talmans inställning till att regeringen
presenterar en proposition och att vi snart två veckor
senare ännu inte har fått den på riksdagens bord. Vi är
ju faktiskt folkvalda och skall behandla detta. Jag
tycker inte att det är en riktig ordning.
För övrigt känner jag mig också litet frågande ef-
ter Hanna Zetterbergs inlägg där hon sade att hon inte
känner till det slutliga förslaget. Vad jag förstår av
presentationen som har skett till medierna står ju
faktiskt Vänsterpartiet bakom detta förslag. Då känns
det ännu mer alarmerande om hon inte har sett det
slutliga förslaget.
Fru talman! För att Statens naturvårdsverk på ett
fullgott sätt skall kunna utföra sina uppgifter att vara
samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet samt
ansvara för uppföljning och utvärdering krävs det att
deras resurser inte åderlåts på det sätt som regeringen
föreslår. Speciellt utvärdering och uppföljning av
fattade beslut måste vara en prioriterad uppgift. Det är
därför vi kristdemokrater har anslagit mer medel till
denna verksamhet, liksom till sanering av miljöför-
orenade områden.
Eftersom våra förslag om bl.a. ökade insatser för
miljöövervakning fallit vill vi markera vår principiella
hållning genom vid en eventuell omröstning stödja
reservation 4.
Vidare föreslår vi ytterligare medel till det lokala
Agenda 21-arbetet. Att först bidra till att dra i gång
denna verksamhet och sedan inte ge tillräcklig syre-
sättning för dess fortsättning är att förslösa redan
insatta resurser såväl ekonomiskt som mänskligt.
Vi vill också att särskilda medel öronmärks till
folkbildning i bioteknik. Dessvärre är reservation 7
inte beloppsmässigt på den nivå som vi har lagt oss,
därför kan jag inte backa upp den. Vi kommer att
avstå i den omröstningen.
Dessutom bör fördelningen av medel inom Natur-
vårdsverkets anslag ske på ett sådant sätt att Interna-
tionella försurningssekretariatet, Naturskyddsföre-
ningen och Sveriges hembygdsförbund tillförsäkras
resurser så att de inte riskerar en reducering av nuva-
rande verksamhetsnivå. Det har vi lyft fram i vår
motion. Jag yrkar därmed också bifall till reservation
2.
Fru talman! Kristdemokraternas förslag om att
säkra resurser för fortsatt kalkning har ju rönt fram-
gång i tidigare betänkanden som vi debatterat. Det är
också positivt att utskottet nu samlat sig till ett till-
kännagivande om ytterligare 20 miljoner för kalkning,
även om vi i vårt budgetalternativ har avsatt ännu
mer. Forskningen talar sitt tydliga språk: det är sam-
hällsekonomiskt lönsamt att kalka försurade sjöar och
vattendrag. Det är stor risk att många projekt kommer
att tvingas bli avbrutna med den nivå på anslaget som
regeringen föreslår. Nu förbättras ändå situationen.
Totalt innebär det kristdemokratiska budgetförsla-
get en ytterligare satsning på miljön med en kvarts
miljard. Jag kan bara beklaga att utskottsmajoriteten
avvisat denna miljöförstärkning.