Fru talman! Det är dags att diskutera miljöbudget
igen. Det var väl ett år sedan sist. På grund av ett
misstag saknas det en närmare beskrivning av våra
förslag i vårt särskilda yttrande i betänkandet. Det går
naturligtvis jättebra att läsa motionen. Det finns en
bra beskrivning av innehållet i motionen i början av
betänkandet.
Vänsterpartiet har föreslagit relativt stora föränd-
ringar i årets budget. Jag tänkte litet kortfattat redogö-
ra för dem. Men för att kunna göra det måste jag börja
i en annan ända. Jag tänkte börja prata om utgiftsom-
råde 18, det som behandlar samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande. Under den rubriken
finns nämligen regeringens stora satsning för lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Det är
en satsning som sträcker sig över tre år och som om-
fattar totalt 5,4 miljarder kronor.
En liten uppfräschning av historien säger att under
1994/95 medverkade Vänsterpartiet till att tillföra de
första 100 miljoner kronorna som anslogs till en eko-
logisk fond för hållbar utveckling. Därefter har rege-
ringen skapat den s.k. kretsloppsmiljarden, dvs. 200
miljoner kronor per år under fem år som en fortsätt-
ning och vidareutveckling av den ursprungliga idén.
Nu anslår regeringen 5,4 miljarder under tre år i ett
program som handlar om ekologisk omställning. Det
är 0,8 miljarder 1998, 1,8 miljarder 1999 och 2,8
miljarder år 2000.
Jag tycker att regeringen och riksdagen gör rätt
vid ett bifall. Vi gör rätt i att gå vidare i arbetet med
den ekologiska omställningen. Nivån på satsningen är
rimlig. Men vi måste se upp och se till att vi använder
de 5,4 miljarderna på ett vettigt sätt. Jag tänker ta upp
tre punkter där jag anser att vi inte har hamnat på den
rätta nivån i arbetet.
Den första punkten gäller att den ekologiska om-
ställningen kräver ett långsiktigt tänkande och utvär-
dering. De första hundra miljonerna har nu utvärde-
rats under hösten på departementet. Riksdagen har fått
en muntlig redovisning under utskottsbehandlingen.
Det är inte tillräckligt.
Det är också intressant att se att man går från en
årlig summa på 200 miljoner till numera 800 miljo-
ner, sedan 1,8 miljarder kronor och sedan 2,8 miljar-
der kronor. Det är mycket pengar. Det är farligt att
göra så utan utvärdering.
Den andra punkten handlar om organisation. En
ny organisation skall tillsättas för att hantera bidraget.
Det är ytterst tvivelaktigt när det redan finns en orga-
nisation för den s.k. kretsloppsmiljarden. Det finns
redan en administration och en organisation. Rege-
ringen frångår det vanliga arbetssättet för hanteringen
av stöd, nämligen att det skall skötas av berörda verk.
I det här fallet handlar det om Naturvårdsverket, Bo-
verket och länsstyrelserna.
Den tredje punkten är kanske den allra viktigaste.
Jämfört med budgettabellen förra året saknar jag i
årets budgettabell för utgiftsområde 20 en mycket
viktig punkt. Det gäller då budgetposten för sanering
av miljöskadade områden. Under utgiftsområde 18
saknas det anslag för allergisanering av skolor, dag-
hem och bostäder som fanns med i 1995/96 års bud-
get och som avbröts i förtid.
Det är litet tråkigt att regeringen behandlar t.ex.
frågan om sanering av miljöskadade områden på detta
sätt - inte bara därför att vi kan misstänka att miljö
och hälsa kan komma att drabbas, utan också därför
att vi tvingas skapa en ny administration och organi-
sation för redan i dag fungerande verksamheter.
I förra årets budget fanns det ungefär 20 miljoner
kronor för sanering av miljöskadade områden. Redan
det var ett slag under bältet eftersom ungefär
200 miljoner kronor hade äskats per budgetår under
ett flertal år; detta för att kunna komma till rätta med
de mycket stora problem som vi i Sverige i dag har
vad gäller miljöskadade områden.
Jag skall återigen i denna kammare peka på hur
viktig denna verksamhet är. Den fyller flera funktio-
ner. Dels är det nödvändigt att sanera efter det som vi
har släppt ut - miljögifter skall inte spridas i vår na-
tur. Dels är det ett ansvar gentemot kommande gene-
rationer att se till att vi faktiskt städar upp efter oss
själva. Dessutom skapar detta sysselsättning i vårt
land. Det är ju inte helt obekant att vi har en ganska
hög arbetslöshet. Att slå två flugor i en smäll kan vara
ganska bra.
Jag vet att miljösanering kommer att genomföras i
Sverige. Problemet är att man har tagit bort den från
ordinarie verksamhet. I stället har man lagt in miljö-
sanering i en sorts projektform. Verksamheten är, som
jag tidigare sagt, påbörjad och kartlagd av Natur-
vårdsverket. Det som går förlorat om projekten skall
gå via kommunerna, som det är tänkt med fonden i
fråga, är prioriteringen av olika områden. Naturvårds-
verket har i dag delat in olika områden i prioritet A
och prioritet B. När samordningen går förlorad kan vi
hamna i en olycklig situation där kommuner som har
prioritet A-områdena - de farliga områdena, som det
är nödvändigt att på en gång ta itu med - väljer att
inte söka pengar för den här typen av verksamhet.
Kanske väljer de kommunerna att över huvud taget
inte söka pengar för miljöprojekt.
Regeringen verkar hellre vilja förvalta den här ty-
pen av medel själv. Man vill ha den subjektiva be-
dömningen. Man vill kunna dela ut pengarna litet
grand i form av "gottepåsar" till olika kommuner. Jag
tycker inte att det är ett tillräckligt skäl för att göra
den här ommöbleringen bland pengar och anslagspos-
ter.
Vi i Vänsterpartiet ställer oss litet frågande här.
Har regeringen verkligen tänkt igenom nivån vad
gäller den ekologiska fonden? Man verkar ha litet
svårt att plocka in verksamheter i form av projekt. I
stället lägger man in ordinarie verksamhet och hänvi-
sar till ett pågående projekt. Helt plötsligt skall det bli
en sorts konstigt, tillfälligt, projekt som kommuner
kan söka pengar för, om de vill och om de blir bevil-
jade. Vi tycker att detta är beklagligt. Vi i Vänster-
partiet hade med andra ord hellre sett att regeringen
behöll saneringen av miljöskadade områden som en
egen budgetpost under utgiftsområde 20.
För att vi skall kunna använda oss av det arbete
som Naturvårdsverket redan har lagt ned på kart-
läggning och prioritering och för att se till att det
nationella ansvaret för dessa frågor verkligen tas är
det enormt viktigt att miljöarbete inte blir projektarbe-
te. Tyvärr måste vi nog under en ganska lång tid
framöver vara beredda att se miljöarbete som något
pågående, inte som projekt.
Därför är den ekologiska fonden enligt min me-
ning tyvärr inte riktigt trovärdig. Grundläggande
miljöverksamhet lyfts ju ut ur ordinarie budget och
läggs in som projekt. Där skulle jag väldigt gärna
vilja ha ett svar.
Om vi mot bakgrund av den ekologiska fonden
och prioriteringen av pengar återgår till att fundera
över det som står i utskottets betänkande har jag några
kommentarer utifrån Vänsterpartiets alternativa bud-
get.
Först och främst vill vi tillföra Statens Natur-
vårdsverk 50 miljoner kronor. Under de senaste åren
har Naturvårdsverket, precis som andra verk och
myndigheter, haft samma besparingskrav, men det
finns en skillnad. Skillnaden är att man hela tiden
bestämt har hävdat att miljön är ett prioriterat område.
Det har blivit så under de här åren, vilket vi nog tyck-
er borde synas också i rent ekonomiska termer. Vi
tycker att det nu får vara slut på att göra besparingar.
Dessutom har vi föreslagit att en ny post skall till-
föras Naturvårdsverket. Det handlar om forskning.
Någon var tidigare inne på detta. Det är möjligt att det
blir ett stort glapp när forskningen förs över till
MISTRA. För att kunna täcka det lilla glappet före-
slår vi inom ramen för Naturvårdsverket en helt ny
anslagspost för akut forskning.
En annan fråga är den om kalkningen, en fråga
som har debatterats många gånger i denna kammare.
Problemet med försurade sjöar är väl belyst och ge-
nomgånget. Det är bra att regeringen inte minskar
anslagen för kalkningen, som man tidigare aviserat.
Nivån är fortfarande för låg.
Under utskottsbehandlingen av ärendet har man
kommit överens om att en mindre summa, 20 miljoner
kronor, skall omfördelas från den s.k. kretsloppsmil-
jarden till anslagsposten för kalkning. Detta är bra,
men det kommer inte att räcka. Naturvårdsverket gör
bedömningen att verket behöver minst 185 miljoner
kronor för att inte lägga ned verksamhet.
Fortfarande vet vi ingenting om konsekvenserna
av en avbruten kalkningsverksamhet. Men utifrån det
vi ändå vet har vi all anledning att misstänka att det
kan få mycket stora konsekvenser. I det läget är det
försiktighetsprincipen som skall gälla och i det här
fallet kräver försiktighetsprincipen mera pengar. Jag
tror att det vore bra att inse det, om inte annat så till
nästa års budget.
Det är ganska intressant att vi i diskussionen om
kalkning diskuterar 10 miljoner kronor och t.o.m. 5
eller 8 miljoner kronor fram och tillbaka, medan man
ganska ospecificerat kan lägga 5,4 miljarder kronor
på miljöprojekt. Vore det inte i det här fallet mera
trovärdigt att faktiskt satsa de pengar som behövs för
kalkningen?
Ytterligare en punkt gäller investeringar för natur-
vård. Detta ligger inom samma utgiftsområde. Syftet
är att de sista resterna av skyddsvärd skog inte skall
försvinna. Om de markerna försvinner så handlar det
om ekosystem som antagligen inte kan ersät-
tas/återskapas under överskådlig tid.
De forskare som har presenterat olika siffror säger
att vi har ungefär tio år på oss när det gäller att skyd-
da naturskogar i reservat; detta för att inte oersättliga
naturvärden skall gå förlorade. Det är kanske dags att
börja nu.
Trots att riksdagen tidigare har beslutat om beva-
randet av den biologiska mångfalden i vårt land före-
kommer det avverkning av skog med synnerligen
höga naturvärden. Bara under de senaste tre åren har,
enligt uppgifter från Naturvårdsverket och Skogssty-
relsen, minst 500 områden med rödlistade arter av-
verkats. Till detta kommer naturligtvis ett stort mör-
kertal. En stor det av vår skog är varken kartlagd eller
inventerad. Därför hinner man inte uppmärksamma
huruvida avverkning av skog hotar den biologiska
mångfalden eller inte.
Sverige har genom flera internationella konven-
tioner åtagit sig att bevara den biologiska mångfalden,
men verkligheten säger något helt annat. Det är endast
0,8 % av skogen nedanför fjällkedjan som skyddas i
reservat e.d. Ändå är det just i de områdena som de
rödlistade arterna finns. Vi kan jämföra med u-länder
där det t.ex. finns tropisk regnskog. Där är skogen
skyddad till 10 %.
Eftersom regeringens politik inte heller på detta
område riktigt är trovärdig vill vi i Vänsterpartiet
tillföra den här budgetposten 200 miljoner kronor för
kommande budgetår. Detta förslag har tyvärr inte
tillstyrkts av utskottet. Det skulle ha varit bra om
utskottet hade gjort det.
Vidare har vi i Vänsterpartiet föreslagit nya an-
slagsposter - anslagsposter som inte regeringen har
föreslagit. Det gäller t.ex. bidrag till kommunala mil-
jörådgivare.
På energiområdet har regeringen föreslagit att det
skall finnas energirådgivare ute i kommunerna. Det
finns ett särskilt bidrag, 50 miljoner kronor, för det
ändamålet. Vi föreslår ett bidrag på 50 miljoner kro-
nor att användas också till miljörådgivare ute i kom-
munerna.
Om vi lägger ned lika mycket pengar till, så räcker
det ungefär till en heltidstjänst per kommun.
Omställningen till det ekologiskt hållbara samhäl-
let kräver stora förändringar. Det krävs att mycket
ansvar läggs på familjer och enskilda individer för att
kunna utföra det. Det har visat sig att när kunskapsni-
vån är hög är också viljan för att aktivt förbättra mil-
jön och omgivningen mycket stor. Källsortering och
andra verksamheter har fått stort stöd hos invånare på
de orter som inför sådant. Det är samtidigt viktigt att
det finns experter, rådgivare och sakkunniga som kan
hjälpa till att svara på frågor eller ge tips och råd. Den
hjälpen bör också finnas inom kommunerna.
Som kommunernas ekonomi ser ut i dag är det
snarast så att kommunala rådgivare eller Agenda 21-
anställda som tidigare funnits i kommunerna i dag
avskedas därför att man har stora ekonomiska pro-
blem. Vore det inte en jättebra satsning från statens
sida att se till att det finns människor som kan de här
frågorna ute i kommunerna där arbetet skall utföras.
Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.
Lennart Daléus har redogjort för den på ett bra sätt, så
jag tänker inte säga något mera om det. Men jag
skulle vilja, som jag tidigare sagt i kammaren, att det
är helheten i miljöarbetet som skall vara det tunga.
Den ena handen måste hela tiden veta vad den andra
gör. Jag tycker tyvärr inte riktigt att det är så i det
miljöarbete som regeringen och utskottet har presen-
terat.