Fru talman! Regeringen har sagt att miljön skall
vara ett prioriterat område, att vi skall sträva efter ett
ekologiskt hållbart samhälle. Det låter mycket vack-
ert, men det kommer att kräva mycket arbete, och det
kommer att kräva pengar. Därför anser vi i Miljöpar-
tiet att den här ambitionen inte riktigt stämmer över-
ens med de budgetsatsningar man har gjort de senaste
åren. Vi kan se att miljöbudgeten konsekvent har
minskat år efter år. Det måste naturligtvis de partier
som är överens om ramarna, Socialdemokraterna och
Centern, ta på sig. Vi är litet förvånade över att Cen-
terpartiet här låter som att man inte ingår i den majori-
tet som bestämt ramarna när man faktiskt gör det. Vi
kan se i de reservationer som Centerpartiet har som de
punkter där man har misslyckats. Man har inte lyckats
få genom sina synpunkter. Man kanske vill låtsas om
att man inte bär det ansvaret.
Från Miljöpartiets sida skulle vi vilja satsa betyd-
ligt mer inom anslagsområdet 20. Vi har i vårt bud-
getförslag 1 195 000 000 kr utöver regeringens för-
slag. Det gör vi i en budget som är totalt balanserad.
Vi flyttar alltså pengar till det här området därför att
vi anser att det är angeläget. Vi kan också se att det i
mångt mycket är hög tid att det sker någonting. An-
nars finns det risk att det blir för sent.
Generellt hör vi ofta att miljöproblemen är lösta.
Efter Hallandsåsen tror jag att det var ett och annat
uppvaknande för en och annan person som insåg att
det nog inte är så att miljöproblemen i landet är lösta.
Snarare har vi en kemikaliehantering i dag som är
större än vad vi någonsin har haft. Vi börjar se effek-
terna av det. Ibland använder vi kemikalier på ett sätt
som inte alls är nödvändigt. Det har gått litet slentrian
i det här med kemikalier. När t.ex. trikloretylen blev
förbjudet upptäckte producenterna av kretskort att det
gick alldeles utmärkt att göra rent kretskorten i het
vattenånga.
Vi kan också se att maten innehåller kemikalier.
Här börjar man diskutera om det är så att de gräns-
värden för t.ex. kadmium som vi har inte är för höga.
Tål verkligen barn tungmetaller så som vi har trott,
eller kommer de att påverka dem? En del forskare
hävdar att den okoncentration och den aggressivitet
som vi kan se hos barn i dag har att göra med kemi-
kaliesamhället. Det oroar mycket, och det är någon-
ting som vi säkert kommer att få höra talas om mycket
i framtiden. Att allergierna ökar vet vi alla och att det
beror på miljön vet man också efter de jämförande
studier som man har kunnat göra efter det att muren
har fallit.
Vi kan också se att miljön uppmärksammas allt-
mer internationellt. Kyoto är ett exempel på det. Vi
kan se att den klimatförändring som har diskuterats nu
är här. Vi har El Nino. Vi har extremare klimatförhål-
landen. Vi ser också att det här orsakar mycket stora
problem i många länder. Det gör det kanske inte än så
länge här, men på många andra håll ser vi att de ex-
trema klimatsituationerna ibland innebär för mycket
vatten, ibland för litet. Vi har torka, och vi har stora
översvämningar.
Vi kan också se att vatten börjar bli en global
bristvara. Det innebär att det finns mycket som måste
göras både internationellt och på hemmaplan. Många
miljöproblem är internationella. Men börjar man inte
här hemma, kan det ibland vara mycket svårare att
börja någon annanstans.
Vi talar mycket om den biologiska mångfalden,
och den påverkas naturligtvis också av det kemikalie-
samhälle vi har. Man kan naturligtvis som Göte Jons-
son stoppa huvudet i busken och låtsas att den biolo-
giska mångfalden finns kvar. Men börjar man se tyd-
liga förändringar när det gäller den biologiska mång-
falden måste man ju fundera. Om det nu händer så
mycket så snabbt, hur skall vi göra för att komma till
rätta med det?
Nu kan vi se att det i jordbrukslandskapet, det
öppna landskapet, sker en förändring när det gäller
fågelfaunan som är dramatisk. Hälften av alla tofsvi-
por är borta. En tredjedel av sånglärkorna, drygt en
tredjedel av ladusvalorna och ungefär hälften av sta-
rarna är också borta. Det betyder naturligtvis att det är
något som har skett i det här landskapet, den här bio-
topen, som har gjort att det är svårare för de här fåg-
larna att finnas kvar.
Fundera, när ni kör hem med bilen en sommarnatt,
på hur det såg ut för några år sedan. För några år
sedan fick ni stanna vid närmaste mack och torka bort
alla insekter som fanns på framrutan. Hur ofta stannar
ni nu? Betydligt mer sällan, faktiskt.
Det finns mycket färre insekter. Eftersom insekter
i mångt och mycket är stapelfödan, framför allt för
fågelungar, innebär det att det inte finns så mycket
mat längre i odlingslandskapet. Vi har genom kemi-
kalier slagit sönder den näringsväv som är förutsätt-
ningen för den biologiska mångfalden. Ser man på när
det här sker, är det faktiskt exakt när giftanvändning-
en ökar och framför allt när lågdos- eller höggiftspre-
paraten kommer.
Vad är det då vi i Miljöpartiet vill satsa på i bud-
geten? Dels vill vi satsa rejält på Naturvårdsverket.
Här vill vi lägga på 145 miljoner. Det behövs, anser
vi, för att få upp kompetensen och för att behålla de
resurser man har haft. Här har man skurit ned med
ungefär 74 miljoner. Det är alltså för att kompensera
för de nedskärningar som har varit genom åren.
Vi menar att skall man klara att ta sig till ett eko-
logiskt hållbart samhälle, måste den gängse verksam-
heten där vi har våra experter också stärkas. Annars
får vi mycket svårt att ta oss till det ekologiskt hållba-
ra samhället. Och vi menar att förutsättningen för det
faktiskt är att stärka Naturvårdsverket. Då kan vi
också få en uppföljning av Agenda 21. Tyvärr kan vi i
dag se att många kommuner lägger ned verksamheten
sedan man har skrivit rapporten, och det var ju inte
riktigt meningen. Vi kan också se att det kan finnas en
möjlighet att följa upp många av de beslut som finns i
dag och framför allt att kunna behålla den kompetens
och forskning som finns.
Vi anser också att bidraget till kalkning måste lig-
ga på en högre nivå än i dag. Det biologiska behovet
är ungefär 600 miljoner om året. I dag kalkar vi för
ungefär 45 miljoner i de vatten som behöver kalkas.
Den nivå som nu finns är alldeles för låg för att inte
risken skall vara uppenbar att vi måste sluta kalka i
vatten som har kalkats.
Det kommer att innebära att vi får en metallchock.
Man räknar med att om man slutar att kalka, kommer
de metaller som i dag är lagrade i bottensedimenten
att frigöras. Det kommer att innebära en ekologisk
katastrof för de här sjöarna. Man kan också se att
man, med den låga ambitionsnivå som finns i dag,
måste börja välja vilka objekt man skall kalka. Skall
den eller den sjön få finnas kvar? Skall vi klara av att
börja nykalka i fjällen t.ex.? Där börjar behovet bli
stort. I ett samhälle som säger sig vilja skapa en eko-
logiskt hållbar natur menar vi att man faktiskt inte kan
sluta kalka i dag. Vi måste tvärtom öka kalkningen.
De här små brandkårsutryckningarna som utskottet
gör varje år genom att använda befintliga anslag
känns inte alls tillfredsställande. Här skulle vi behöva
satsa rejält. Vi i Miljöpartiet skulle vilja öka kalk-
ningen för året med 100 miljoner. Då ser vi att vi
slipper slå ut 3 000 fiskbestånd. Vi slipper att 100
populationer av flodkräfta försvinner. Vi slipper att
kvicksilverhalten ökar i fisken. Det är vad Natur-
vårdsverkets rapport Nationell plan för kalkning av
sjöar och vattendrag befarar kommer att ske om inte
kalkningsanslagen ökar.
Vi anser att vi måste satsa på att avsätta de natur-
skogar som finns kvar. Det är precis som Hanna Zet-
terberg sade. Bara 0,8 % av skogarna nedanför
skogsodlingsgränsen är skyddade - trots att där finns
drygt 1 600 hotade arter. Här sker utvecklingen
mycket snabbt. Vi kan konstatera att skall vi hinna
med här, måste pengarna till nu. Det är ju pinsamt när
många andra länder, även u-länder, kan avsätta 10 %
av sin produktiva skogsmark men inte Sverige. I dag
är mindre än 5 % av våra skogar djur- och natursko-
gar. Från Miljöpartiets sida anser vi att ungefär
700 miljoner behöver utöver regeringens förslag. Det
har vi också anslagit i vår budget.
Det finns ett förslag att kanske sälja Assi Domän
för att därigenom möjliggöra ett köp av det här. Det
är Greenpeace som har kommit med det förslaget. Jag
tycker att vi här i riksdagen skall ta en allvarlig funde-
rare på om det inte vore en utväg för att kunna spara
de urskogar som i dag faktiskt är akut hotade, något
som också innebär att mycket av den biologiska
mångfalden riskerar att försvinna.
Vi anser att det behövs nya pengar till miljö- och
kretsloppsforskning. Per Lager kommer att utveckla
det här ytterligare. Vi menar att det sätt man nu gör
det här på, att man för över pengar till MISTRA,
kommer att innebära att mycket forskning som i dag
bedrivs, och som är nödvändig, kommer att få stryka
på foten.
Vi menar alltså att det måste tillföras nya pengar
här. I Miljöpartiets budget anslår vi 50 miljoner för
att kunna behålla mycket av den forskning som i dag
finns på Naturvårdsverket. Vi kan också se att ansla-
gen inom MISTRA inte alls går till den forskning som
kanske är mest nödvändig. Det är en resultatinriktad
forskning. Men när det gäller exempelvis riskforsk-
ning och forskning på miljögifter räknar man inte alls
med att kunna få de anslag som man behöver. Det är
mycket viktig forskning i dag.
Vi anser också att det är mycket olämpligt att
pengar till sanering av miljöskadade områden nu har
försvunnit. Här har Socialdemokraterna och Centern
ett stort ansvar. Vi vet att det finns ungefär 2 000
områden som behöver renas akut, där vi vet att det
läcker gifter. Förra året fanns det 19 miljoner. Då
äskade Naturvårdsverket 210. Nu finns det noll. Det
är i och för sig bra att man från kommunernas sida
kommer att söka pengar ur de 5,4 miljarder som an-
slås. Men många av de här objekten är mycket stora.
De kräver mycket kunskap. Jag misstänker att man
kanske kommer att söka för enkla objekt, t.ex. något
av de 7 000 som totalt finns, men som innefattar
många bensinmackar och sådant medan de stora ob-
jekten hamnar vid sidan av.
Dessutom har man byggt upp en kompetens på
Naturvårdsverket, på länsstyrelser och i många kom-
muner i dag. Den riskerar att gå förlorad om vi inte
samtidigt också har ett separat anslag för det här och
följer upp det här. Det går inte att ha ett ekologiskt
samhälle om det samtidigt läcker gifter. Därför har vi
anslagit 200 miljoner till det här.
Eftersom det här är anslag som ligger utöver den
ram som Socialdemokraterna och Centern har enats
om, har vi ingen reservation om det här utan ett långt
särskilt yttrande. Där visar vi hur vi anser att den
satsning skall se ut som behövs för att ta oss till det
ekologiskt hållbara samhället. Det får inte bli så att
det blir något slags projekt som skall klara miljö-
forskningen eller miljön.
Det här är det tredje projektet. Vi har i motionen
efterlyst uppföljning av det här. Det har börjat komma
litet uppföljning, men än så länge mycket litet. Vi
anser att skall det anslås pengar på det här sättet,
måste vi se att de används på det sätt som är tänkt.
Som exempel kan nämnas att av kretsloppsmiljarden
har pengar gått till vallstödet. Man tar tillbaka pengar
direkt i år. Och någon redovisning har vi aldrig fått.
Vi menar att det inte är riktigt seriöst.
Vi menar tvärtom att vi måste få en rejäl satsning
på miljöområdet om vi skall kunna ta oss till ett håll-
bart ekologiskt samhälle. I mångt och mycket är det
bråttom.
Jag yrkar bifall till reservation 7. I övrigt ställer vi
oss naturligtvis bakom de reservationer som finns där
Miljöpartiet är undertecknare.