Fru talman! Jag undrar vem som kommer att ta det
nationella ansvaret för miljöforskningen i Sverige.
Trots att Naturvårdsverket fortfarande skall svara för
att forskningen samordnas, blir utförd och att resulta-
ten offentliggörs har den egna forskningsbudgeten så
gott som upphört i och med kommande årsskifte. Vem
tar ansvar för informationen till allmänheten vid nästa
större miljökatastrof i Sverige?
När larmet tidigare har gått har Naturvårdsverket
genast kunnat starta en utredning och snabbt meddelat
allmänheten. I dag fattas ca 50 miljoner kronor till
miljöövervakning och akuta insatser. Sparkravet från
1996 på 200 miljoner kronor har gjort att Naturvårds-
verket tvingats skära bort så gott som hela sin forsk-
ningsbudget.
Hur skall sakinformationen tas fram till de mel-
lanstatliga organisationerna som Helcom, som handlar
om Östersjöns miljö, eller Farcom, Nordsjöns miljö?
Vem tar ansvar för det. Sverige har tidigare varit
ledande. Vad blir vår roll framöver?
Regeringen har som bekant lämnat över miljö-
ansvaret till stiftelsen MISTRA, som enligt sina stad-
gar skall stödja långsiktigt strategiskt inriktad och
problemlösande forskning. Inget sägs om stöd till
akuta och snabba forskningsinsatser. Just sådant som
vi i dagarna sett kan betyda så mycket. Jag tänker på
t.ex. Hallandsåsen, men också på larmrapporterna om
utbredd bottendöd i de bohuslänska fjordarna och
utmed kusten i Kattegatt och Skagerrak.
Eftersom de flesta gifter, metaller och närsalter,
till sist hamnar i havet är den marina forskningen
avgörande. Där kan vi fånga upp tillståndet på land, få
indikationer och följa tendenser. Utan den forskning-
en får vi inget grepp om gifternas effekter och sprid-
ning.
Vad händer med forskningen och forskarna som
Naturvårdsverket inte har pengar till och MISTRA
inte sägs ha ansvar för, Ingemar Josefsson? Det kan
väl inte vara miljöministerns förhoppningar om vad
MISTRA kommer att göra som bestämmer vilka fors-
kare och vilken forskning som skall få fortsätta sin
verksamhet?
I Miljöpartiets motion om västerhavet, motion
Jo745, refererar vi bl.a. resultaten från det nyss avslu-
tade västerhavsprojektet, där ett sextiotal forskare och
forskarstuderande varit inblandade. Jag behöver kan-
ske inte säga att situationen är akut, att miljögifterna
och eutrofieringen genom den ökade närsaltsbelast-
ningen i dag storskaligt och förödande påverkar vårt
känsliga kusthav. Var brytpunkten för kollaps går
vågar man inte peka ut, men viktiga funktioner i eko-
systemet är nu starkt hotade. Detta borde mer än väl
räcka för en mer organiserad räddningsaktion avseen-
de Kattegatt och Skagerrak.
Fru talman! Man kan också fråga sig hur det skall
gå för samarbetet med Stiftelsen Institutet för vatten-
och luftvårdsforskning, SIVL. Enligt betänkandet
kommer statens del där att upphöra. Det gäller från
år 1999. Sedan får stiftelsen nöja sig med eventuellt
stöd för avgränsade projekt från MISTRA.
Vi i Miljöpartiet menar att Naturvårdsverket inte
kan upprätthålla ansvaret för miljöövervakning och
akuta insatser med regeringens neddragningar. Vi
kräver därför mera pengar till Naturvårdsverket, bl.a.
50 miljoner kronor till ett nytt anslag att användas för
att verket inte helt skall tappa styrfarten vad gäller
snabba insatser och möjligheter att upprätthålla en
acceptabel kompetens. I det sammanhanget kan jag
också nämna att vi i vår budget lyfter ut 150 miljoner
kronor år 1998, 300 miljoner kronor år 1999 och 600
miljoner kronor år 2000 från anslaget till lokala inves-
teringsprogram för ekologisk hållbarhet. Vi för över
de pengarna just till Naturvårdsverket för att den
viktiga centrala kompetensen återigen skall kunna
stärkas. Inte minst är den just nu särskilt viktig för de
lokala investeringsprogrammen.
Fru talman! MISTRA är en stiftelse som är bero-
ende av börsens upp- och nedgångar och kan givetvis
inte ta något ansvar som motsvarar ett nationellt an-
svar när det gäller miljöforskningen. Det ansvaret
måste ligga på Naturvårdsverket.
De siffror som jag har nämnt och övriga miljö-
satsningar från Miljöpartiets sida motsvarar samman-
lagt 1,195 miljarder kronor. Detta återfinns i vårt
särskilda yttrande, nr 5.
Fru talman! Eftersom min taletid nästan är slut yr-
kar jag härmed bifall till reservation nr 3, som handlar
om nödvändigheten av fortsatt och ökad forskning i
Kattegatt och Skagerrak.
Därutöver yrkar jag bifall till en moderat reserva-
tion, något som är mycket ovanligt för vår del. Det
handlar om reservation nr 8. Varför yrkar jag bifall
till denna reservtion? Jo, därför att man där vill att
regeringen omprövar den neddragning av miljööver-
vakningspengar som främst riktas till västkusten. Det
är en bra reservation. Tack för den!