Fru talman! När det gäller kritiken mot hantering-
en av miljöbalken instämmer jag helt i det Lennart
Daléus har sagt. Det är faktiskt en fullständigt skanda-
lös hantering. Det är egentligen ganska symtomatiskt
för hur Miljödepartementet verkar för närvarande. Jag
har tidigare kritiserat den formen av handläggning.
När det sedan gäller frågan om miljöorganisatio-
nernas internationella verksamhet förutsätter jag,
Ingemar Josefsson, att vi är överens om att de skall ha
medel, utifrån vad vi har skrivit i betänkandet. Det är
också angeläget i det här sammanhanget.
Jag begärde egentligen ordet därför att Ingemar
Josefsson sade att Sverige skall vara ett föredöme. Då
ställer jag mig frågan: Hur stämmer det med regering-
ens beslut när det gäller forskningsanslagen?
I den informationsbroschyr som MISTRA har gett
ut säger man faktiskt att viss sådan forskning som
tidigare har bedrivits inom ramen för Naturvårdsver-
ket skall MISTRA ta över, men ingalunda all sådan
forskning. Det innebär att professorer sägs upp, vikti-
ga forskare på områden som kemikalieforskning och
annan sådan viktig forskning. De lever för närvarande
i stor osäkerhet. Är det 30-40 miljoner kronor som
det gäller i förhållande till 130 miljoner tidigare, eller
vilket är beloppet? Det är viktigt i det här samman-
hanget.
Jag fick inte svar från miljöministern när jag hade
en interpellationsdebatt med henne. Jag vet inte om
hon hade läst MISTRA:s informationsbroschyr. Hon
svarade inte på frågan i varje fall. Därför tänkte jag
att Ingemar Josefsson nu hade fått besked från stats-
rådet om det var rätt eller fel i MISTRA:s informa-
tionsbroschyr. Det är därför jag ställer frågan: Vad är
det som gäller?
Det här resonemanget att vi helt plötsligt har fått
oss tilldelat 5 % ökning av koldioxidutsläppen är
nästan märkligt naivt. Vad är det för politik? Vi har
väl ändå kurage att säga nej om vi inte vill ha detta.