Fru talman! Det är min bestämda uppfattning att
jag från denna talarstol verkligen agerar för att få till
stånd en diskussion om hur vi ska förvalta våra rov-
djur i framtiden och för en acceptans. Vi ska då ha
lite is i magen och tala om ungefär på vilken nivå
vargbeståndet ska befinna sig innan vi går vidare och
tar nästa diskussion, på vilken nivå lodjur, björn och
järv kan vara utspridda i vårt land innan vi tar nästa
diskussion osv.
Jag anser att de regler som vi sedan kommer att ta
beslut om ska diskuteras av folket och allmänheten.
Visst är det inom vissa områden, som t.ex. i
Värmland, just i dag lite för tätt med varg - det tycker
också jag - men vi är snart i en situation där vi kan
diskutera hur vi ska förvalta våra vargar i framtiden.
Det är möjligt att vi kommer att få se individer som
hittar på saker som inte tillhör deras biologi, men vi
måste ha regler för hur vi ska förvalta och värna våra
viltslag här i Sverige. Vi är på väg att få sådana regler
även när det gäller rovdjuren här i Sverige.
Se t.ex. på Kanada! Man kan där fatta enskilda
beslut om att t.ex. stoppa björnjakten ett år medan
jakten kan få fortgå väldigt intensivt året därpå. Det
finns inte någon sammanhållen rovdjurspolitik i det
stora Kanada, där man har en herrans massa rovdjur.
Jag tycker att det är trist. I Sverige är vi på väg att få
en sådan politik, och det är bra.