Fru talman! En sammanhållen och väl fungerande
rovdjurspolitik är viktig. Utgångspunkten för en så-
dan politik måste enligt min uppfattning vara att
människor känner acceptans för och tilltro till den-
samma. Utan acceptans hos de människor som bor i
de bygder i Sverige där de stora rovdjuren förekom-
mer kommer en sådan politik aldrig att bli hållbar och
långsiktig.
Fru talman! Jag anser att regeringen och utskotts-
majoriteten i stora delar har misslyckats i detta avse-
ende. Vi i Centerpartiet strävar efter att hitta en sådan
lösning, en lösning som gör att det svenska samhället
långsiktigt kan ha bevarade stammar av björn, järv, lo
och kungsörn samtidigt som människors andra olika
intressen kan tas till vara. Stora delar av en sådan
politik finns att hämta i Rovdjursutredningens betän-
kande, vilket regeringen har valt att inte anta till alla
delar.
Otvivelaktigt engagerar frågor som rör de stora
rovdjuren väldigt många människor. Starka känslor är
inblandade, och det är viktigt att ha detta i åtanke när
rovdjurspolitiken utformas och verkställs. Många
människor känner i dag en misstro mot det som de
uppfattar som en politik formad av politiker i byrå-
krater i Stockholm.
De starka känslor som finns hos både de som är
positiva till rovdjur och de som är negativa till rov-
djur gör det nödvändigt för oss alla att inta en öppen
hållning till andras åsikter och känslor inför våra
rovdjur. En stor del av den oro som finns hade kunnat
stillas om Rovdjursutredningens betänkande En
sammanhållen rovdjurspolitik hade legat till grund
för propositionen, men så blev det inte i alla delar.
Centerpartiet anser att det är olyckligt att rege-
ringen inte på ett bättre sätt tog fasta på utredningens
arbete när propositionen utformades. Flera av de
förslag som utredningen lämnade har regeringen
bortsett ifrån eller förändrat till det sämre.
Den oro som människor känner inför rovdjuren
och deras utbredning måste tas på allvar. Oavsett om
oron är berättigad eller ej är det det faktum att männi-
skor är oroliga för att beslutsfattare på olika nivåer
inte tar denna oro på allvar som gör det hela allvar-
ligt. Om beslutsfattare inte visar ödmjukhet inför den
ängslan som människor känner kommer acceptansen
för rovdjuren aldrig att blir så stor som den måste
vara för att stammarna ska kunna bevaras på lång
sikt.
Centerpartiet konstaterar att propositionen inte har
alla de element som behövs för att man ska kunna
skapa en rovdjurspolitik som åtnjuter acceptans som
bor i bygder där det finns rovdjur och kanske allra
minst hos dem som bor i områden med ett stort,
samlat rovdjurstryck.
Jag upprepar: Centerpartiets utgångspunkt är att
man ska hitta en lösning som gör att det svenska
samhället kan ha en långsiktigt bevarad stam av våra
stora rovdjur, björn, järv, lo, varg och kungsörn sam-
tidigt som människors andra intressen tas till vara.
Rovdjursstammarna måste förvaltas med utgångs-
punkt från forskning och inventering. Jakten är att
betrakta som en naturlig del i en sådan förvaltning.
Rovdjurspolitiken måste utformas så att människor
känner delaktighet och har möjlighet att påverka
utformningen. En politik för något eller några av våra
stora rovdjur som saknar förankring hos de boende i
bygden kommer aldrig att bli verkningsfull och lång-
siktig.
Fru talman! En mycket central del i rovdjurspoli-
tiken måste vara att man ska ha möjlighet att skydda
sig och sin egendom vid rovdjursangrepp. Det kan
inte betecknas som rimligt att en människa ska behö-
va stå och se på när ett tamdjur angrips av ett rovdjur
utan att få ingripa om tamdjuret skadas eller dödas.
Konsekvensen av regeringens förslag är just denna
enligt min mening: man får stå och titta på.
Utformningen av jaktförordningen 28 § måste
förändras, förbättras och förtydligas. I 28 § regleras
möjligheten till skyddsjakt utan föregående myndig-
hets beslut, i dagligt tal s.k. nödvärnsrätt.
Jag vänder mig till majoritetens främste företräda-
re Michael Hagberg: Varför väljer ni inte att förbätt-
ra, förtydliga och förändra den utformning som nu
finns i 28 § så att vi får en bättre acceptans hos män-
niskor som i dag känner en oro inför det som håller
på att hända?
Det finns en oro för att en nödvärnsrätt skulle
kunna leda till en betydligt ökad mängd skjutna rov-
djur, säger då säkert Michael Hagberg. Men erfaren-
heterna från t.ex. Norge och andra länder där man har
den här rätten visar att en sådan oro är överdriven.
Men återigen: Acceptansen för rådande lagstiftning
kommer att öka om den här paragrafen förändras,
förbättras och förtydligas.
Så, fru talman, över till en helt annan sak. Det är
viktigt att beslut fattas så nära människor som möj-
ligt. Det gäller även i fråga om skyddsjakt på rovdjur.
Dessa beslut ska fattas så nära människor som möj-
ligt.
Regeringen föreslår att jaktförordningen ändras så
att Naturvårdsverket kan delegera till länsstyrelserna
att besluta om skyddsjakt på enskilda individer vad
avser björn och lo som orsakar skada eller olägenhet.
Detta är enligt min mening inte tillräckligt. Jag och
Centerpartiet anser att en större förändring av jaktför-
ordningen är befogad. Beslut om skyddsjakt bör flyt-
tas från Naturvårdsverket till länsstyrelserna, alltså så
nära människor som möjligt.
Denna decentralisering, nedflyttning av beslutsbe-
fogenheter, är nödvändig för att alla intressen i rov-
djursfrågorna ska få möjlighet att föra fram sin me-
ning. Att flytta besluten från central till regional nivå
är också en förutsättning för att få väl förankrade
beslut hos lokalbefolkningen. Jag anser att om vi gör
detta får vi beslut som är väl förankrade hos dem som
förespråkar jakt likväl som hos dem som inte före-
språkar jakt. Väl förankrade beslut skapar större möj-
lighet att få acceptans för en långsiktigt bevarad rov-
djursstam, vilken det än må vara, i vårt land.
Frågan om rovdjur har alltid väckt starka känslor,
varför det är nödvändigt att beslut fattas på ett sådant
sätt att människor känner att de inte blir överkörda.
Därför är det alltså enligt min uppfattning rimligt att
flytta besluten om skyddsjakt till den regionala nivån.
Jag vill, fru talman, avsluta med att yrka bifall till
min reservation nr 2. Självklart står jag bakom samt-
liga mina reservationer men nöjer mig med att yrka
bifall till och kommer sedermera att begära rösträk-
ning på den nämnda reservationen.