Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av att det under en längre tid, i flera år, och också i den här debatten förts ett resonemang om att 140 personer per dag förtidspensionerades under den socialdemokratiska regeringstiden. Jag har bett riksdagens utredningstjänst - Gunnar Axén har också åberopat detta - att ta fram ett siffermaterial för perioden 1991-2008 som antingen belägger eller motsäger nämnda förhållande. Nu lämnade Gunnar Axén kammaren. Det var synd, men jag får vänta till senare.
År 1991 blev 134 personer förtidspensionerade. År 1992 under den borgerliga regeringstiden blev 158 personer förtidspensionerade. År 1993 blev 169 personer förtidspensionerade. År 1994 blev 131 personer förtidspensionerade. Sedan kom vi till makten. År 1996 blev 106 personer förtidspensionerade. År 1998 sjönk antalet förtidspensionerade till 92 personer per dag. År 2004 var det en ökning till 198 personer. Sedan minskade antalet igen.
Vi lade fast målet att 2002-2008 skulle sjuktalen halveras utan att förtids- och aktivitetsersättningarna ökade. Det blev en halvering. Trots att den borgerliga regeringen år 2006 avskaffade detta mål blev följden detta.
Jag tycker att det är oerhört trist att vi inte kan föra en debatt där vi kan ta till oss detta. Liksom Gunnar Axén tidigare här erbjöd riksdagens ledamöter att läsa hans fem gripande berättelser erbjuder jag hela borgerliga riksdagsgruppen att ta del av uppgifterna från riksdagens utredningstjänst så att vi framöver kan få en debatt som verkligen handlar om det som det faktiskt handlar om.
Jag kan ha missat en månad eller så, men när man räknar ut detta ser man att det under vår tid inte var 140 utan 137. Man kan alltid tycka att tre inte är någonting, men under er tid är det 133 per dag. Jag tycker alltså att man ska vara försiktig och inte skylla ifrån sig.
Vi pratar här om kanske 1 000-2 000 personer som kan ta del av det förslag vi har yrkat avslag på, vilket jag biträder. Men 2 000 personer är väldigt lite. I det ryms alltifrån personer som får stroke och cancer till ms-sjuka och så vidare. Det var en hearing i riksdagen för inte så länge sedan där det talades om att en boende i Sverige får stroke var 30:e minut. Räknar man ut hur många bara det blir är det ju åtskilligt många fler än de 1 000-2 000 personer vi pratar om.
På den minihearing vi hade i morse i socialförsäkringsutskottet, med representanter från Socialstyrelsen, Försäkringskassan och Diskrimineringsombudsmannen, pratades det om att vi nu är på väg mot en diagnosbaserad sjukförsäkring. Vi är på väg mot en mer otydlig sjukförsäkring. Det är också viktigt att förtydliga vad "skäligt" och "oskäligt" står för. Det stod tidigare "mycket allvarligt", vilket ni nu har reducerat till "allvarligt". Läkare har uttalat sig i denna fråga. Samma sak gäller "sannolikt", "osannolikt" och "synnerliga" respektive "särskilda" skäl.
Jag tycker att det är trist, Finn Bengtsson, att du pratar om bidragsförsörjning - jag ska återkomma till detta i nästa ärende vi debatterar - som om det fanns en försörjningsdel i det hela. Det är att framställa det som att människor väljer att bli sjukskrivna för att de har en läkare som tar det till sig. Jag tycker att det är oerhört trist att föra debatten på det sättet.
(Applåder)