Fru talman! Det har varit intressant att följa debatten, speciellt för oss som kommer från arbetsmarknadsutskottet. Vi är i allra högsta grad berörda av den här reformen.
Jag tänkte uppehålla mig vid en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är kvinnors situation. Det handlar om jämställdhet. Jag ser nämligen den här reformen, hela rehabkedjan och också det här sista steget som en väldigt viktig reform för att hjälpa kvinnor tillbaka till arbetslivet.
Kvinnor är extra drabbade av ohälsa i vårt samhälle. Sjuktalen är 50 procent högre för kvinnor än för män. De kvinnor och män som kommer att komma tillbaka till arbetsmarknaden nästa år har väldigt mycket att vinna på den här reformen. Två tredjedelar av de personer som har varit långvarigt sjukskrivna eller tillfälligt sjukpensionerade är nämligen kvinnor. En stor del av de kvinnorna har jobbat i den offentliga sektorn hos monopolarbetsgivare i kommuner och landsting där de av olika skäl har blivit drabbade av ohälsa. Det kan bero på många saker. Det kan bero på lågt inflytande, dåligt ledarskap, en otydlig och dålig organisation, dåliga arbetstider, bristande arbetstidsförläggningar och en bristande arbetsmiljö.
Det är också så att kvinnor tjänar 82 procent av mäns löner. Så många som 40 procent av Sveriges kvinnor kan inte försörja sig själva på sin lön. Därför är regeringens politik så särskilt viktig just för kvinnor. Det gäller inte minst jobbskatteavdraget och rehabkedjan.
Jag har förstått att de två diagnoser som är mest förekommande hos de kvinnor som är sjukskrivna i den här gruppen är lättare psykiska sjukdomar och värk. Då ställer jag mig frågan: Är vi kvinnor psykiskt mer sårbara? Är vi svagare? Eller vad beror det här förhållandet på?
Nu vill regeringen åtgärda detta och hjälpa just kvinnor tillbaka till arbetsmarknaden så att kvinnor får en förankring, en lön att leva på och en värdig pension.
Det är klart att jag vill att så många som möjligt ska komma tillbaka till arbetslivet. Man beräknar att sju av tio faktiskt kan göra det nästa år och att alla de här personerna kan jobba 100 procent av sin egen arbetsförmåga. Den kanske är 10 timmar i veckan eller 15 timmar i veckan, och jag vet att väldigt många längtar efter den här reformen.
Jag vet också att Arbetsförmedlingen nu planerar för detta och kommer att göra sitt yttersta för att hjälpa den här gruppen personer tillbaka till arbetslivet genom olika former av åtgärder och med specialister. Vi har hört det redan i dag, inte minst av min kollega Jan Ericson. Det finns en bra förberedelse hos Arbetsförmedlingen.
Jag skulle vilja uppmana dem som lyssnar på den här debatten som jag tycker har ett väldigt stort ansvar för att hjälpa människor tillbaka, och det är framför allt alla landets arbetsgivare. Det är inte bara vi i politiken från olika partier som har ett ansvar. Jag tror att alla vill att människor ska kunna komma tillbaka. Alla kommuner och landsting, alla privata företagare, alla fackliga företrädare och arbetskamrater - ni måste också bidra till att människor känner sig välkomna tillbaka och får en bra introduktion på arbetsplatsen! Väldigt många har en anställning men har varit bortglömda år ut och år in. Det har inte kommit någon inbjudan till julfest eller något annat bevis på att man bryr sig om.
Den här reformen ser jag som oerhört viktig för att hjälpa människor tillbaka. Alla kommer inte att kunna komma tillbaka. Alla kommer inte att klara av att jobba heltid, och det är inte heller syftet. En del kommer att få fortsatt sjukpenning under lång tid. Men jag skulle vilja att vi kunde göra allting för att alla ska kunna jobba 100 procent av sin egen förmåga. Det är målsättningen med den här reformen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Finn Bengtsson (m).