Herr talman! Det betänkande vi nu ska behandla har en väldigt lång och formell titel. Men vi kan kalla det för introduktionsprogrammet, för det är det som det handlar om: introduktionsprogrammet till Arbetsförmedlingen som är den sista delen i rehabiliteringskedjan, som vi nyss hörde.
När vi här i kammaren våren 2008 röstade igenom den nya sjukförsäkringsreformen sade vi i alliansen tydligt och klart att vi skulle återkomma med vissa delar som då ännu inte var klara. En av de delarna är det vi ska prata om nu, men det stod också tydligt och klart våren 2008 att det fanns en bortre gräns för sjukskrivningen - den gräns som vi nu har nått.
Vi kommer ihåg hur det var tidigare. Alla dessa människor som under många år, det kunde vara sex, åtta, tio år, haft tidsbegränsade sjukersättningar som varje år eller vartannat år skulle omprövas. Hur var det med dem? Hade man sjukpenning, och det kunde man också ha i många år, kunde det ständigt och jämt ifrågasättas. Ingen av de här personerna som hade tidsbegränsade sjukersättningar eller sjukpenning vågade pröva ett annat jobb av rädsla för att deras ersättningar skulle ifrågasättas.
Det är de här personerna som vänsterkartellen har kallat de svaga, vilket vi har hört i debatten hittills.
Som kurator, och det är inte mer än tre och ett halvt år sedan jag faktiskt jobbade som det, träffade jag personer som skulle få omprövade sjukersättningar. De visste inte vad som skulle hända.
I somras träffade jag en tjej, eller rättare sagt en dam i min egen ålder, som hade sjukersättning. Hon hade haft det i åtta år. Hon sade: Vet du vad, Solveig? Nu efter semestern ska jag få möjlighet att via Arbetsförmedlingen pröva om jag kan hitta ett jobb.
Men de här personerna som omprövades levde alltså i en oviss framtid. De kände en oro och en stress. De var helt enkelt bortglömda.
För mig och för Centerpartiet var inte det människovärdigt. Vi måste ge alla människor, var och en, en chans att komma tillbaka till arbetslivet, till en gemenskap, till en bättre ekonomi, till att veta vad de har att rätta sig efter. De ska inte vara satta åt sidan, precis som om de inte vore värda något.
Arbetsgivarna kunde ha personer sjukskrivna i många år och dessutom ha vikarier på vikarier för en eventuell tjänst - om den över huvud taget fanns kvar. Den kanske var omgjord för länge sedan.
Sådant är inte klokt, eller hur?
När Försäkringskassan gick igenom alla de personer som hade permanent sjukersättning förra året uppgav mer än 60 procent av dem att de kunde jobba om de bara fick ett arbete som var anpassat efter deras möjligheter. Men de människorna hade dittills inte haft en chans.
Nu kommer rehabiliteringskedjan att ändra på detta. Vi visar att varje enskild människa ska få en chans, ska få ett personligt stöd, ska få hjälp och rehabilitering. Med rehabilitering menas inte bara den medicinska, fysiska rehabiliteringen utan också den praktiska som innebär en arbetsprövning. Arbetsgivarna får tydliga och klara spelregler. Den enskilda personen får tydliga och klara spelregler för vad som ska gälla och vad samhällets ansvar innebär. Av det skälet har vi genomfört reformen där de tidsbegränsade sjukskrivningarna ska upphöra och det finns en bortre gräns.
Regelverket var känt av Försäkringskassan som har informerat den ena personen efter den andra om vad som kommer att hända när deras ersättning upphör. De som nu har haft en väldigt lång övergångsperiod för att pröva återinträdet på arbetsmarknaden är ju de som från den 1 januari ska överföras från Arbetsförmedlingen till Försäkringskassan och omförsäkras. Det är alltså de som ska ingå i det introduktionsprogram som vi nu pratar om.
Jag måste erkänna för alla människor som lyssnar att jag självklart förstår att de är oroliga för vad som ska hända när de inte har varit med om det tidigare, när de får lov att byta myndighet. De är ju vana vid att ha haft kontakt med Försäkringskassan. Helt plötsligt kommer en ny myndighet. Självklart är inte det lätt för människor. Men man behöver inte spela upp det som om det vore något förskräckligt.
Hävdar Socialdemokraterna och vänsterkartellen att sjukförsäkringen i grunden försämras är det fel. Inget kunde vara sämre än det som var tidigare. Ingen vill ha tillbaka det system som var tidigare, inte ens Socialdemokraterna och vänsterkartellen, har vi hört.
Hävdar oppositionen att det som nu har skett har skett utan dialog med de personer det rör undrar jag vad alla de muntliga samtal och skriftliga handlingar som varje person har fått sig till del från Försäkringskassan har inneburit.
Hävdar Socialdemokraterna och vänsterkartellen också att myndigheten inte har blivit informerad om vad som ska hända från och med den 1 januari undrar jag vad man har jobbat med i ett och ett halvt år.
Man har bokstavligt talat överlämnat personer till Arbetsförmedlingen. Man har gett människor möjligheter att följa med till Arbetsförmedlingen för att överföra dem dit.
Jag måste också fråga vad Socialdemokraterna och vänsterkartellen menar när ni i er reservation till det här betänkandet har skrivit "en sjukförsäkring som ger människor hjälp och stöd att snabbt komma tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet". Ni skriver också "ett arbetsliv där alla människors vilja och förmåga till arbete tas till vara".
Har ni inte läst vad det här betänkandet och introduktionsprogrammet innebär och vad Arbetsförmedlingen kommer att göra med varje människa? Man ska ge varje enskild person ett stöd, en introduktion på tre månader som innebär att man kartlägger vilket arbete personen skulle kunna tänka sig, på vilket sätt han eller hon skulle kunna jobba och vad som behövs för att kunna göra detta. Det är utifrån de här personliga samtalen som man sedan ska forma det som ska göra att premisserna uppfylls.
Ingen kastas ut. Jag hävdar att det är skrämselpropaganda, precis som det var när vi genomförde socialförsäkringsreformen för ett och ett halvt år sedan. Då sades det att 70 000 personer skulle hamna hos socialförvaltningarna därför att de skulle mista sitt stöd. Hur många blev det? Det blev knappt några tusen.
När det gäller personligt bemötande, möjligheter att ge människor hjälp och stöd att komma tillbaka till arbetslivet och ekonomisk trygghet undrar jag var skillnaden ligger mellan betänkandet och den reservation som Socialdemokraterna och vänsterkartellen har avgett.
Det handlar, mina vänner, om att vi har ett systemskifte, en annan människosyn. Vi vill se till den friska delen av människan och vi vill hjälpa dessa människor.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
(Applåder)