Fru talman! Det är inte okänt att vi har olika upp-
fattningar. Jag respekterar i allra högsta grad att
Vänsterpartiet tillmäter Amsterdamfördraget och de
förändringar som finns i Amsterdamfördraget en
oerhörd betydelse.
Vi har i tidigare replikskiften hört om överstatlig-
heten. Det frågas: Vad är det egentligen man kryper
bakom? Det är en oerhört dramatisk beskrivning. Jo,
det är att man med majoritet skall kunna fatta beslut
om t.ex. offentlighet. Vi behöver nog inte argumente-
ra mer fram och tillbaka om detta.
Däremot tycker jag att frågan har varit föremål för
en ganska så bred offentlig debatt. Det kunde ha varit
bättre. Men jag tycker ändå att de initiativ som har
tagits via EU 96-kommittén och i offentliga diskus-
sioner varit bra. Allting kan ju bli bättre. Frågan är
ifall en folkomröstning skulle leda till att det blir så
hemskt mycket bättre.
Med anledning av argumentet att Eva Zetterberg
hade gått runt och frågat vad människor hade för
uppfattning om Amsterdamfördraget har jag ibland
funderat på, eftersom det har en viss likhet, att gå runt
och fråga människor: Vad kan du om den svenska
grundlagen? När vi gör grundlagsförändringar internt
i Sverige är det väldigt sällan påkallat med några
folkomröstningar.
Det viktigaste argumentet för varför vi inte vill ha
någon folkomröstning är att vi inte tycker att frågan är
av den dignitet som t.ex. införandet av ATP-systemet,
om vi skulle ha kärnkraften kvar eller inte, om vi
skulle bli medlemmar av EU eller inte, eller om vi
skall bli medlemmar av EMU eller inte. Det tycker
jag är så ofantligt mycket större frågor. De tycker jag
det är okej att vi folkomröstar om. Detta är ändå
ganska små förändringar, om man ser till realiteten.