Fru talman! Det är väl inte överraskande för någon
att en så stor del av den här debatten upptas av frågor
om överstatlighet eller inte och så liten del upptas av
vad som döljer sig bakom dessa så oerhört dramatiska
ord.
Birgitta Hambraeus argumenterar i vanlig stil uti-
från ett antal begrepp, som jag ändå tycker är något
magstarka. Vi skall återta vår frihet, säger Birgitta
Hambraeus. Hade vi inte haft en frihetsgrund i Sveri-
ge hade vi inte fått vara medlemmar i den europeiska
unionen. Det kan ju vara en reflexion. Vi skall åter bli
en självständig stat, säger hon. Men vi är väl en
självständig stat, som deltar i ett samarbete. Vi kan i
dag säga nej till Amsterdamfördraget, och då stjälper
vi hela det projektet. Det tycker jag betonar betydel-
sen av de nationella parlamenten och de enskilda
staterna.
Vi är heller inte på väg mot en federation. Det var
egentligen därför, för att bara konstatera det, som jag
begärde ordet. Enligt utskottsmajoriteten är det inte
någon federation eller någon federativ statsbildning
som är målet.
Birgitta Hambraeus menar också att tredje värl-
dens syn på Sverige skulle ha förändrats. I det sam-
manhanget skulle man kunna göra en liten reflexion
kring omröstningen till FN:s säkerhetsråd. Jag tror
inte att det var på grund av att tredje världens länder
tycker att Sveriges hållning har förändrats så mycket
under de senaste åren som vi vid omröstningen fick
ett sådant oerhört stöd, inte minst från dessa stater,
och sedermera också en plats i FN:s säkerhetsråd. Det
tycker jag är ett bra betyg på att svensk utrikespolitik
fungerar alldeles utmärkt, oavsett om vi är med i EU
eller inte.