Fru talman! Det är naturligtvis bra att Ingvar
Carlsson strävar efter samarbete, men han har i så fall
en del strävanden kvar i den riktningen. Jag tycker
uppriktigt sagt att socialdemokraterna inte bara har
lyckats skapa konfrontation här i riksdagen utan
dessutom, vilket jag beskrev med en rad citat i min
inledning, konfrontation mellan sina egna uttalanden i
regeringsförklaringen, som gjordes så sent som i ok-
tober, och den politik som de faktiskt har fört. Det
måste vara ett ganska dåligt betyg åt hur man har
hanterat detta.
Jag tycker vidare att Ingvar Carlsson gör en
mycket kortsiktig analys av den ekonomiska situatio-
nen. Låt oss återkomma till en djupare debatt om
helheten när budgeten är framlagd. Men det går inte
att diskutera de stora underskotten i statens affärer
utan att också tala om vad som har uppnåtts under
tiden i form av ökning av antalet jobb dag för dag,
vilket skall jämföras med att det förlorades ungefär
1 000 jobb varje dag innan Ingvar Carlsson lämnade
in som statsminister 1991.
Samma förhållande gäller beträffande varselsta-
tistiken, som nämndes här i kammaren i går: 2 000
varslades om uppsägning under oktober i år men
17 000 i oktober 1991. Det säger en del om den för-
ändring - som naturligtvis har kostat väldiga summor
- vilken vi har haft under de gångna tre åren.
Jag tycker också att det är viktigt att Ingvar Carls-
son ibland påminner sig 80-talet som grund för 90-
talets situation. Tänker man inte igenom vad som
hände under spekulations- och kasinoekonomins tid
och som har påverkat och fortfarande påverkar hela
den svenska ekonomins förutsättningar, har man inte
gjort en fullständig analys. Då har man inte förstått
vad det egentligen handlat om.
Vi försökte då liksom vi nu försöker att delta i en
konstruktiv oppositionspolitik. Vi flyttade fram 25
miljarder från den mest överhettade perioden i svensk
ekonomi under efterkrigstiden till en senare period.
Utan den åtgärden hade eländet varit ännu värre. Jag
till inte påstå att tacket har varit omfattande, i varje
fall inte i dagens politik. Jag vill säga till Johan Lönn-
roth och andra från Vänsterpartiet: Vänta er inte något
tack från socialdemokraterna! Det är regel att det
uteblir. Jag vet det, för jag har varit med.
Vi har på vissa områden ett relativt stort gemen-
samt intresse av att hålla debatten på en konstruktiv
nivå. Låt mig gärna säga att jag så här långt inte har
deltagit i skallet mot försvarsministern och säkerhets-
politiken. Svenskt försvar skall ju vara fredsbevarande
även här hemma. I annat fall går trovärdigheten där
ute om intet. Eftersom detta står i klass för sig, skall
jag inte söka motsättningar på detta område.
Jag tycker dock inte att socialdemokraternas åter-
ställarpolitik har inneburit någon invit till konstruk-
tivitet. Den har i mycket varit riktad mot Centerns
hjärtefrågor. Att så mycket behövde återställas till den
gamla centraliserings- och koncentrationspolitiken är
naturligtvis ett kvitto på att vi lyckades få igenom en
hel del under vår tid i regeringen. I annat fall hade ju
detta återställande inte behövts. Det är bra att få åt-
minstone det kvittot.
Jag hade hoppats att miljöministern skulle stanna
kvar här en liten stund, så att jag kunde ägna en minut
åt hennes område, men hon har försvunnit ut liksom
så många andra socialdemokrater.
I höst har regeringen i sin ekonomisk-politiska
proposition återigen klargjort att miljöpolitiken är en
restpost för socialdemokratin. Den ekonomisk-
politiska propositionen innehåller inte längre något
resonemang om hållbar ekonomisk utveckling och
god miljö och inte längre någonting om målet för den
ekonomiska politiken. Jag är inte förvånad. Ett parti
som är arkitekt för Öresundsbron och Dennispaket
och som på alla sätt förhalar kärnkraftens avveckling-
en kan tydligen inte tänka annat än i betongtermer.
De dubbla budskapen upphöjs dessutom till prin-
cip. Mona Sahlin säger en sak under valrörelsen, och
sedan handlar man på ett annat sätt. Det gäller bl.a.
Österleden och Västerleden- vi har inte glömt det.
Vidare utpekar man ett planeringsborgarråd i Stock-
holm som samvete för miljön.
Jag tror att det vore klokt om socialdemokratin
ändrade det här dubbeltalet till enkla besked. Då blir
debatten också enklare att föra.