Herr talman! Ingvar Carlsson sade med eftertryck
att den förra regeringen skuldsatte Sverige. Det vore
orätt att påstå något annat. Men den intressanta frågan
måste vara hur det hade varit med skuldsättningen om
Socialdemokraternas politik i opposition hade genom-
förts. Jag tror att man skall tro på tomten om man inte
vågar påstå att skuldsättningen då hade varit åtskilligt
större.
Herr talman! Jag hörde i morse Göran Persson i
Ekot fälla ett intressant uttalande: Om de - jag antar
att han menade de tidigare regeringspartierna - avstår
från att leka med riksdagen, som Ny demokrati gjor-
de, får vi igenom våra förslag.
Ja, lekkamraten till Ny demokrati var ju Ingvar
Carlssons parti. Då lyckades man stoppa de bespa-
ringar som man populistiskt ville plocka poäng med
genom att säga nej till dem. Så säger Ingvar Carlsson:
En del besparingar kritiserade vi. Ja, det må man ju
säga! Det var en sanning med både modifikation och
verifikation. Ingvar Carlsson säger vidare att det be-
rodde på att de inte var rättvisa mot de sjuka, de
gamla och barnfamiljerna.
Sjukersättningen till de långtidssjuka vill Social-
demokraterna till varje pris ha på 70 %. När det gäller
barnfamiljer är det något märkligt att Ingvar Carlsson
här i dag kan tala om rättvisa, när vi ständigt får in-
formation om att barnbidragen skall sänkas, fler-
barnstilläggen skall sänkas, vårdnadsbidraget tas bort
och föräldraförsäkringen sänkas. Var finns rättvisan
då?
De rika fick lättnader under de gångna åren, säger
Ingvar Carlsson. Det kan på sitt sätt vara sant. Men vi
hade en situation då det gällde att blåsa liv i, vitalisera
och ge vitaminer åt ett privat näringsliv för att skaffa
fram de nya jobben. Idén att älska och slå ihjäl med
samma varma själ som man kan läsa om i Fänrik Ståls
sägner, alltså att man kan ta från företagen och sedan
säga till dem att de skall skaffa fram jobb, vet jag inte
hur den fungerar. I 40 års tid fick vi inte några nya
jobb netto från den sektor där vi vet att vi måste få
nya jobb. Det gjorde naturligtvis att den förra rege-
ringen, och jag hoppas även den nuvarande, funderade
på: Vad skall vi göra för att få luft under vingarna på
den sektor där jobben måste komma?
Jag kan inte, herr talman, låta bli att läsa ett par
ord som lyftes fram när det var tal om rättvisa och
orättvisa, det elände som den förra regeringen drog
över svenska folket i debatten den 17 december förra
året. Då sade Ingvar Carlsson så här: "I onsdags de-
monstrerade här utanför Riksdagshuset 30 000 arbeta-
re och tjänstemän den oro och den vrede som nu väx-
er sig allt starkare i vårt land." Då handlade det om
arbetslöshetsersättningen. Den ligger kvar på samma
orättvisa nivå. Man har ändå rätt att fråga sig var hörs
vrede nu, när folk dessutom blir av med allt det jag
räknade upp tidigare när det gäller barnfamiljerna.
Herr talman! Ingvar Carlsson sade här, och det
tyckte jag verkligen var värt att stryka under, att han
önskade ett brett globalt engagemang. Det tror jag är
väldigt viktigt att vi får till stånd. Det är bara så trist
att satsningarna på de riktigt fattiga länderna skall
minska, att ni skall dra ner biståndssatsningarna, att ni
inte skall betro de enskilda organisationerna att fort-
sättningsvis kunna göra det utomordentliga jobb som
de hittills så gott som alltid har gjort.
Herr talman! När vi talar om ekonomisk kris, hur
det har varit och hur det kommer att bli, är det väldigt
viktigt att vi ser till att unga människor får uppleva att
vi har visioner. Jag tror att det på miljöpolitikens och
det globala engagemangets område finns all anledning
och många möjligheter att skapa visioner. Jag är bara
rädd för att det centralistiska, att man inte vågar tro
individen om att kunna välja och engagera sig utan
man skall ha kollektivismen kvar och se allting upp-
ifrån, kommer att kväva mycket. Jag vill gärna ha sagt
att ett globalt engagemang tror jag är viktigt att vi
skapar entusiasm för och möjligheter till, inte genom
att lägga ner ambassader eller att minska biståndet
utan snarare genom att öka det.