Fru talman! Jag har noga lyssnat på de fyra bor-
gerliga tidigare regeringspartierna. Jag vill gärna
återkomma i mitt sista inlägg till Bengt Westerberg
och det som han tog upp.
I övrigt har det huvudsakligen varit kritik mot so-
cialdemokratin för Sveriges nuvarande läge. Det är
bara det att av de senaste 38 månaderna har de bor-
gerliga partierna haft ansvar för 36.
Vad blev resultatet av den borgerliga politiken?
Tyvärr blev det ett mycket dåligt och allvarligt resul-
tat.
Regeringen Bildt skuldsatte på tre år Sverige lika
mycket som alla Sveriges tidigare regeringar. En
statsskuld som hotade vår frihet och självständighet
och som innebar ett hot om att utländska långivare
skulle ta över beslutanderätten i vårt land - det var
verkligheten.
De offentliga finanserna försämrades. Sverige har,
från att ha varit näst bäst bland OECD-länderna 1990,
kommit att bli näst sämst i år.
Den öppna arbetslösheten nästan tredubblades. In-
vesteringarna sjönk med 20 % och 50 000 företag
gick i konkurs. Räntan sköt i höjden med ett unikt
världsrekord, tyvärr, på 500 %. Den vanliga räntan
steg bara de sista månaderna av regeringen Bildt med
flera procent.
Ändå fick vi nu höra från talarstolen hur Carl Bildt
undervisade oss socialdemokrater om hur man skall
sänka räntan. Tänk om Carl Bildt hade tillämpat sina
lärdomar under sin egen regeringstid. Då hade ett och
annat varit lättare i dag.
Kronans värde sjönk med 25 %. Efter 36 borgerli-
ga månader var Sverige faktiskt på väg mot en kata-
strof. Men Carl Bildt klagar ändå i dag över att vi
socialdemokrater försöker vända. Ja, vad vill Carl
Bildt? Skulle vi fortsätta mot avgrunden? I alla fall
inte med socialdemokratins och min medverkan.
Regeringen Bildt hade i själva verket abdikerat fö-
re valet. Vi hade ingen regering, ingen politisk led-
ning flera månader före valet. Det var en förklaring
till att räntorna steg som de gjorde.
Under två månader med socialdemokratisk rege-
ring har riksdagen genom inkomstförstärkningar och
besparingar minskat underskottet i statsbudgeten med
57 miljarder kronor. Det är inte allmänt tal. Det är
beslut fattade i denna riksdag.
Under dessa två månader blev Sverige medlem av
Europeiska unionen. Jag vill, liksom Carl Bildt, kon-
statera, att det var genom ett samarbete över parti-
gränser från de grupper som trodde på önskvärdheten
och nödvändigheten av ett vidgat europeiskt samarbe-
te. Men avgiften på 18 miljarder kronor fick social-
demokratin ihop med Vänsterpartiet ta ansvar för.
Budgetarbetet har slutförts. Besparingar på ytterli-
gare 20 miljarder kronor kommer att läggas fram för
riksdagen i början av januari. Redan nästa år kommer
vi därmed att få ett kraftigt minskat budgetunderskott.
Vi är också klara med ett brett program mot arbets-
lösheten, som presenteras den 10 januari.
Fru talman! Jag vill också gärna diskutera skatter
med Carl Bildt. Jag tror att det är dags för det nu, mot
bakgrund av tre års erfarenhet av moderat skattepoli-
tik.
Sänkta skatter är för moderaterna nästan en sorts
besvärjelse, åtminstone så länge de nyliberala krafter-
na har övertaget inom moderata samlingspartiet. Det
skall lösa alla problem. Sänkte vi bara skatterna,
skulle vi klara arbetslösheten. Men arbetslösheten steg
ju i takt med att skatterna sänktes för de välbeställda.
Vi skulle sänka skatterna och få ökad produktion.
Men produktionen minskade ju när skatterna sänktes.
Vi skulle få sänkta skatter för ökad företagsamhet.
Men 50 000 företag gick i konkurs, därför att det inte
var efterfrågan på deras produkter och därför att rän-
tan steg. Man hade inte riskkapital och fick inte möj-
lighet att låna.
Följden av Carl Bildts och moderaternas skatte-
politik blev att hela Sverige höll på att gå i konkurs.
Detta att vi lånade till skattesänkningar för de bäst
ställda, inte i liten skala utan i stor, var en av de vikti-
gaste förklaringarna till att statsfinanserna undergräv-
des.
Jag skall gärna svara för socialdemokraternas
skattepolitik. Under de år vi har haft ansvar här i
landet, och det är inte så få, har vi förvisso höjt skat-
ter. Men vi har, tack vare det, sett till att vi har ord-
ning och reda i statsfinanserna.
Förra våren lade vi fram förslag till skattehöjning-
ar på 3,7 miljarder som vi förvisso redovisade också i
valbroschyren. Men vi redovisade mer, Carl Bildt.
I motsats till moderaterna och den borgerliga re-
geringen redovisade vi detaljerat både skattehöjningar
och utgiftsnedskärningar i valmanifestet. Det är fak-
tiskt dem som riksdagen har beslutat om. Det finns en
mycket stark kontinuitet i vad vi sade i valrörelsen
och vad vi har gjort denna höst.
Vi redovisade också principerna för finansieringen
av EU-avgiften. De principerna har vi också följt och
klarat av, medan moderaterna över huvud taget inte
ville tala om finansieringen, trots att man förordade
ett medlemskap.
Det är riktigt att vi talade om det öppna mandatet.
Jag preciserade det också i utfrågningar och sade att
vi till varje pris ville skydda den kommunala verk-
samheten, sjukvård och skola. Det var i TV-
utfrågningar, och jag har därmed många vittnen. Jag
sade att om vi tvingas är det bl.a barnbidragen som vi
måste skära i ytterligare. Det talades om före valet.
Det var ingen meny som vi hade. Det var klara, raka
besked om den socialdemokratiska utgiftspolitiken
och skattepolitiken.
Mot detta fanns det inte något borgerligt rege-
ringsalternativ. Man hade givit upp regerandet. Väl-
jarna fick ingen vägledning, och det får de ju upprik-
tigt sagt fortfarande inte.
Adderar vi de borgerliga skattehöjningsförslagen i
höst uppgår de faktiskt till 55 miljarder, Carl Bildt. De
borgerliga är inte helt obegåvade när det gäller att
hitta på skattehöjningar, fastän de spretar åt olika håll.
Det vill jag medge. De borgerliga är bara överens om
en miljard i skattehöjningar och 16 miljarder kronor i
besparingar. Det sanerar man inte någon statsbudget
med.
Inte minst Alf Svensson har sagt att vi i Socialde-
mokraterna gick emot en del besparingar under dessa
år, men att vi nu själva lägger fram förslag om bespa-
ringar. Det kan ytligt sätt verka som en motsatsställ-
ning, men låt mig då påpeka några skillnader.
Jag börjar med rättvisan. Det är fullständigt orim-
ligt att gå ut och göra kraftiga nedskärningar när det
gäller sjuka, gamla och barnfamiljer om man börjar i
den andra ändan och sänker skatter för dem som redan
har det bästa ställt. Det var vad ni gjorde. Det protes-
terade vi emot. Vi återställer skattereformen i det
avseendet att kapitalägarna skall betala 30 % i in-
komstskatt. Det gäller inkomstskatten och reavinst-
skatten. Förmögenshetsskatten skall vara kvar, och vi
skall ha en särskild tidsbegränsad värnskatt för att
höginkomsttagarna också skall bära sin del av bördan.
Det är viktigt därför att vi behöver de pengarna,
men också därför att det måste finnas en rättvisa om
man skall kunna åstadkomma resultat.
Nu minskar underskotten. Vi är på väg att få det
efterlängtade trendbrottet vad gäller arbetslösheten.
Vi håller på att återställa förtroendet för Sverige.
Medan regeringen Bildt pratade väldigt mycket om att
göra detta, handlar nu den socialdemokratiska rege-
ringen.
Vad var det mer som gjorde att vi gick emot en del
utgiftsbeskärningar? Ni fortsatte att bekämpa en in-
flation i början av er regeringsperiod som inte längre
fanns. För första gången sedan 30-talet satte vi inte in
aktiva åtgärder mot lågkonjunkturen. Därför fördju-
pade enligt min mening er politik nedgången och
ökade på arbetslösheten.
Ni drog in köpkraft vid fel tillfälle och pumpade ut
köpkraft till fel grupper.
Nu sätter vi in åtstramande åtgärder - faktiskt på
ungefär det sätt som Assar Lindbeck rekommendera-
de. När konjunkturen är på väg uppåt - inte omedel-
bart under nästa år utan successivt - skall åtstram-
ningar sättas in. Det är det vi återkommer till i janu-
ari. Där ligger den stora avgörande skillnaden mellan
er ekonomiska politik och vår: rättvisan, och strävan
att den ekonomiska politiken måste se till att vi balan-
serar av mot konjunkturerna.
Carl Bildt sade att vi bedriver konkfrontationspo-
litik. Vi har vunnit valet, även om Carl Bildt kanske
har litet svårt att acceptera det. Då har vi naturligtvis
en förpliktelse mot väljarna att i stora drag genomföra
det som vi har fått ett uppdrag från väljarna att ge-
nomföra.
Jag vill nog säga att Carl Bildt inte är helt utan
förutsättningar att bedriva konfrontationspolitik. Jag
hörde honom i försvarsdebatten i måndags i denna
kammare. Det var ingen dålig konfrontationspolitik
som Carl Bildt litet i onödan satte i gång där.
I nästa ögonblick klagar Carl Bildt över att vi gör
upp med Vänsterpartiet. "Snälla satelliten Schyman",
sade Carl Bildt t.o.m. Carl Bildt satsade ju på Ny
demokrati. Den satelliten var så långt ifrån oss att
jorden över huvud taget inte hade någon dragnings-
kraft. Wachtmeister var meteoren som slocknade. Jag
förstår att Carl Bildt grämer sig över att Vänsterpar-
tiet faktiskt är något mer stabilt i det avseendet. Vi har
kontroll. Vi har rymdkontakt, om ni så vill.
Vi vill åstadkomma den handlingskraftiga samar-
betsregering vi talat om. Jag förstår att det inte är lätt
att göra det omedelbart under de första månaderna.
Sven Hulterström har givit uttryck för det. Det hade
jag inte heller inbillat mig. Men vi har tre och ett halvt
år på oss.
Jag ser ett antal frågor där vi mycket snabbt skall
kunna komma in i ett konstruktivt samarbete.. Carl
Bildt nämnde själv EU-medlemskapet. Bengt Wester-
berg tog upp flyktingfrågan. Jag vill gärna direkt till
Bengt Westerberg säga att jag tycker att det är mycket
värdefullt om vi kan skapa en bred politisk stabilitet
och en bred majoritet bakom en generös flyktingpoli-
tik. Vi är öppna för en dialog av det slaget med hän-
syn till situationen i tidigare Jugoslavien, som Bengt
Westerberg tog upp.
Jag hoppas att vi skall få en majoritet för att sane-
ra statens finanser. Det har gått rätt bra så här långt.
Jag hoppas på en breddning.
Olof Johansson tog upp Östersjön. Jag kan direkt
svara positivt - inte minst mot bakgrund av att jag var
med och tog initiativet - och säga att arbetet nu med
kraft måste drivas vidare.
Vi har dragit i gång samtal med näringslivet och
med småföretagen.
Vi har sedan den borgerliga tiden haft ett bra sam-
arbete om pensionsfrågan.
Jag hoppas trots Carl Bildts inlägg i måndags att vi
skall få en konstruktiv debatt i försvarsfrågan.
Vi kommer med ett program mot arbetslösheten i
januari. Det är väl genomarbetet. Det är väl genom-
tänkt. Det är brett och kraftfullt. Jag hoppas att vi
också skall kunna resonera om detta.
Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med att önska
en bred uppslutning bakom ett ökat globalt engage-
mang för Sverige, och att vi 1997-1998 äntligen skall
kunna bli medlemmar av säkerhetsrådet. Framför allt
önskar jag att vi under 1995 - FN:s 50-årsjubileum -
skall kunna bli en nation som är pådrivande när det
gäller att stärka Förenta nationerna och se till att an-
arkin inte breder ut sig, utan att FN utvecklas till en
stark demokratisk organisation som kan ta på sig ett
globalt ledarskap.
(Applåder)