Fru talman! Jag vill börja med att instämma med
Bengt Westerberg kring betydelsen av det politiska
engagemanget. Han pekade också på vår tids stora
ödesfråga: demokratin.
Den internationella penningmakten har nämligen
urholkat demokratin. EU-omröstningen handlade i
grunden om detta. Den stora minoritet som röstade nej
bestod i huvudsak av dem som redan har liten makt i
Sverige. Om svenska folket inte kan påverka EU -
Carl Bildt och Ingvar Carlsson - ekonomiskt och
politiskt, bäddar vi för lägre valdeltagande och den
politiska demokratins förfall.
De brev och samtal som vi vänsterpartister får i
ökande mängder handlar mer om maktlöshet än om
materiella problem. De som kräver att vi skall försöka
stoppa sänkningen av barnbidrag klagar i och för sig
på den egna ekonomin, men de skriver mer om ban-
kernas vinster, direktörerna med fallskärmsavtal och
om oss politiker som lever våra egna liv och inte
känner till vardagen för vanligt folk.
Gudrun Schyman skulle ha stått här i dag, men
hon är tyvärr sjuk. Hon skulle ha presenterat anslaget
till det framtidsprogram som vi kommer att lägga
fram i januari. En bärande tanke är att radikalt mins-
kad arbetslöshet krävs för budgetsaneringen. En an-
nan tanke är att vi måste sanera statens finanser för att
kunna återerövra politisk makt från den kapitalmakt
som ständigt hotar oss med nya räntechocker och
som aldrig får nog av sparplaner och egna privilegier.
Framtidsprogrammet kommer att bestå av tre de-
lar: åtgärder mot arbetslösheten, inkomstförstärkning-
ar och utgiftsminskningar.
Grundidén bakom åtgärderna mot arbetslösheten
är att passiva pengar skall omvandlas till aktiv köp-
kraft och investeringar. Företagen beräknas i år över-
skottsspara ungefär 85 miljarder kronor. Hushållen
sparar i år 95 miljarder kronor - mer än 10 000 kr per
hushåll i genomsnitt. Många har inte råd att spara alls;
om de får mer pengar går de direkt till konsumtion
och köpkraft. Därför innebär en rättvisare fördelning
automatiskt också flera jobb. De som har sparpengar
behöver klara besked om vilka skattehöjningar och
besparingar som skall komma. Avgörande är också
lägre räntor, och det kan vi bara få genom bättre
statsfinanser.
Vi föreslår att en del av övervinsterna i exportföre-
tagen fryses i en framtidsfond, som kan användas för
investeringar i ny teknik, utbildning av anställda och
en ny och mer demokratisk arbetsorganisation. Vi
kommer att lägga fram ett mer detaljerat förslag i
januari. Vi tror att detta är en förutsättning för en
solidarisk lönepolitik och en vettig avtalsrörelse. Vi
vill också underlätta för företag som byter ut övertid
mot nyanställningar.
I januari kommer, efter en överenskommelse
mellan Vänsterpartiet och regeringen, förslag om en
statlig fond för stöd till miljöprojekt i företag och
kommuner. Vi ser det som en försöksverksamhet som
kan utvecklas vidare till större steg mot kretslopps-
samhället. Jag kan försäkra Olof Johansson att inte
bara Gudrun Schyman är ganska grön - det är de
flesta av oss i Vänsterpartiet.
Vi har fått igenom en del höjda miljöskatter i
samband med uppgörelsen om finansiering av EU-
avgiften. Det går att driva den linjen vidare genom
höjd skatt på kärnkraftsel, vattenkraft, dieselolja,
avgifter på avfall samt mer rättvisa skatteregler för
tjänstebilar. Inkomsterna från detta skall tillbaka in i
produktionen som stöd till miljöomställningen.
Kommuner och landsting behöver en viss ekono-
misk förstärkning för att stoppa ytterligare uppsäg-
ningar och nedskärningar. Vi vill inrätta en kommu-
nakut för nästa år som skall underlätta omställningen
till ett nytt och mer rättvist fördelningssystem mellan
kommunerna 1996. Förslaget finansieras genom att vi
använder en del av de skatteinkomster som följer av
borttaget grundavdrag.
Varje nytt arbete i privata företag stärker statskas-
san med i genomsnitt 200 000 kr genom ökade skat-
teinkomster och minskade bidrag. Minskad arbetslös-
het är det i särklass bästa sättet att sanera statsfinan-
serna. Men även om det går att få tillbaka hela den
halva miljon jobb som försvunnit i privat sektor sedan
slutet av 80-talet räcker det inte till mer än att halvera
budgetunderskottet.
Saneringen av statsfinanserna kan därför inte
vänta på minskad arbetslöshet. Programmets andra del
kommer att bestå av inkomstförstärkningar för att
minska underskotten. Skattebetalarna måste nu åter-
vinna de pengar bankernas ägare tjänade på statsga-
rantierna och statsstödet. Staten bör också använda
sina egna banker för att pressa ner räntemarginalerna.
Vi vill höja bolagsskatten och statsskatten för dem
med årsinkomster över 300 000 kr.
Totalt kommer vi att lägga fram förslag om bud-
getstärkande skatte- och avgiftsökningar på 6,5 mil-
jarder kronor utöver det som redan beslutats.
Jag kan försäkra Carl Bildt att vi inser att det finns
en smärtgräns för ytterligare skattehöjningar. Vi
vänsterpartister är stolta över att vi har fått igenom en
mycket stor del av vårt program från valrörelsen. Nu
återstår inte mycket mer än de 6,5 miljarderna i ytter-
ligare skattehöjningar.
Jag går nu över till del tre av programmet, som
gäller besparingarna. De kommer att ligga på nivån
13,5 miljarder utöver det som redan beslutats om. Vi
vill nå en långsiktig principöverenskommelse med
regeringen. Målet är att det efter besluten i juni nästa
år inte skall ske några ytterligare besparingar under
mandatperioden.
Regeringen lär överväga generellt sänkta barnbi-
drag med 100-150 kr i månaden. Vi anser att detta
skulle få starkt negativa fördelningseffekter. Därför
avvisar vi ett sådant förslag om det kommer.
Däremot är vi beredda att sätta oss i en arbets-
grupp för att diskutera besparingar inom både sjukför-
säkringen och hela välfärdssystemet inklusive famil-
jepolitiken. Arbetet bör vara klart så att förslag kan
läggas fram innan avtalsrörelsen börjar på allvar. De
första avtalen går ut i slutet av mars, och det är alltså
ett bra riktmärke för en principöverenskommelse.
Beslut kan då fattas i juni.
Det går att spara ett par tre miljarder till på det
militära försvaret fram till 1998. Mindre summor kan
också tas på annan statlig verksamhet. Vi vill stoppa
stora motorvägs- och ringsledssatsningar, en del pla-
nerade flygplats- och brobyggen och dra in pengar
från kyrkan och hovstaten.
Forskningsstiftelser och stiftelsehögskolor fick nä-
ra 20 miljarder kronor av löntagarfondspengar. Det
har skapat något av en guldgrävarstämning inom vissa
moderiktiga forskningsområden. Vi vill i första hand
pröva möjligheten att överföra dessa pengar till ordi-
narie forskningsanslag, så att de kan kvalitetsprövas i
en viss sund konkurrens eller tävlan med annat.
Det går också att spara på det statliga stödet till
tidningar och elitidrott. Det är inte rimligt att dags-
tidningar, ägda av starka intressen och lästa av i hu-
vudsak välutbildade, eller idrottsverksamhet, som
sponsras av storföretag, får så mycket stöd av skatte-
betalarna som i dag. Vi diskuterar också åtgärder mot
fallskärmar och höga chefslöner och styrelsearvoden i
statliga företag och förvaltningar.
Fru talman! Den här hösten har visat att Vänster-
partiet är berett att ta ansvar. Vi har redan träffat fyra
uppgörelser med regeringen: om den ekonomiska
politiken, om betalning av medlemsavgiften till EU,
om jordbruket och om a-kassan. Vi tror att ett samar-
bete mellan regeringen och Vänsterpartiet under hela
mandatperioden kan ge större stabilitet, jämfört med
om regeringen försöker bygga på hoppande majorite-
ter. Vi skulle vilja skapa en vänsterns makt genom
rättvisa och ordning på torpet.
Vi inser att det inte blir ett särskilt roligt arbete att
sanera statsfinanserna. Vi kommer att försöka städa
upp efter 80-talets och det tidiga 90-talets överbuds-
politik och champagneekonomi, som det var för en
del.
Carl Bildt säger att det är reaktionär och bakåt-
blickande politik. Han säger att vi vänsterpartister
längtar efter att få komma in i salongerna. Jag kan tala
om för Carl Bildt att vi inte längtar efter att komma in
i hans salonger. Det var i de salongerna man kom
överens om att sänka skatterna och utdela alla de
privilegier som svenska folket och skattebetalarna nu
får betala för.
När städningen efter festen är över hoppas vi änt-
ligen få möjlighet att diskutera de långsiktiga och
avgörande ödesfrågorna: hur vi skall stärka den poli-
tiska och ekonomiska demokratin i Sverige, hur vi
skall ställa om till kretsloppssamhället, hur kvinno-
och mansfrigörelsen skall möjliggöras, hur vi skall
kunna börja på vägen med sex timmars arbetsdag och
hur vi skall kunna införa en ny och mer solidarisk
världsordning.
Fru talman! Vi går nu mot ljusare tider. En ny ung
vänster växer fram, en vänster som tror på den ur-
sprungliga idén om socialismen, som var idén om
människans frigörelse och varje människas rätt att
forma sitt eget liv och sin egen framtid. Det finns i
dag anledning att hysa en viss försiktig optimism.
(Applåder.)