Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Partiledardebatt

OLOF JOHANSSON (c), 1994-12-21 (riksmöte 1994/95).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Statsministern sade sig i regerings-

förklaringen vilja göra sitt yttersta för att åstadkomma

ett nytt samarbetsklimat i Sverige - i riksdagen, på

arbetsmarknaden och mellan enskilda medborgare.

Nu är det dags för en första revision av de uttalanden.

Jag måste erkänna att den socialdemokratiska rege-

ringen har lyckats. På 75 dagar har ni lyckats med att

skapa ett helt nytt samarbetsklimat i riksdagen. Det

samarbetsklimatet kallas konfrontation, men det är

utan tvekan helt nytt. Det är en fantastisk prestation

på så kort tid.

Inte nog med det, ni har t.o.m. lyckats bli en sam-

arbetsregering, som ni lovade. Gudrun Schyman är nu

ordentligt inne i samarbetet. Man kan säga att hon är

inne men ändå ute. Av sitt ursprungliga mandat på

45 % från folket och 6 % från Gudrun Schyman har

Ingvar Carlsson och Göran Persson skapat en folk-

front på 51 %. Det räcker ju.

Av Bildts rödgröna röra syns inte ett spår, inte

heller av ett Folkparti-samarbete. Säga vad man vill

om Gudrun Schyman, men inte är hon grön.

Folket hade sagt sitt, och litet överraskningar får

man räkna med. Det kunde vi höra när Carl Bildt läste

från Ingvar Carlssons brev till väljarna. Men över-

raskningarna var inte slut med detta. Den förra rege-

ringen hade förhandlat fram ett avtal med den europe-

iska unionen. Hur svenska folket skall njuta dess

frukter framgick också av EU-propositionen. Rege-

ringen bestämde sig för att följa avtalet med EU, men

inte med svenska folket. Stöden till jordbruket och

regional utveckling nobbades - i preciserad form först

efter folkomröstningen för säkerhets skull. Vänster-

partiet hängde med på det mesta. Det nya samar-

betsklimatet hade nu vidgats till "enskilda medborga-

re", helt i enlighet med regeringsförklaringens ord.

Nästa förändring av samarbetsklimatet gäller up-

penbarligen arbetsmarknaden. Genom 35-40 miljar-

der kronor i höjda skatter på arbetskraften har parter-

na fått en helt ny samarbetsgrund. Hur klimatet slutli-

gen blir återstår att se i avtalsrörelsen. Men samar-

betsklimatet på arbetsmarknaden har onekligen fått ett

stimulerande inslag.

Hur kunde allt detta ske som en följd av valet! Jo,

det beror på en fiffig innovation som kallas öppet

mandat. Ett öppet mandat är just öppet, dvs. det kan

användas hur som helst, när som helst - oavsett Pers-

sonplanen - och tillsammans med vem som helst.

Numera är detta öppna mandat också Vänsterpar-

tiets egendom. Överraskningarnas tid är säkert inte

förbi. Men det är samtidigt svårt att förstå varför

Perssonplanen presenterades under en andlös bevak-

ning från medierna på kvällen den 19 augusti. Det

räcker ju med ett öppet mandat; det har inga gränser.

Sveriges barn har nu fått en antydan om vad detta

kan innebära för dem. Det blir kanske sänkta barnbi-

drag och en försämrad föräldraförsäkring, och det blir

definitivt inget vårdnadsbidrag. Hur det blir med

ålderdomen är svårare att se. De svenska företagen

vet redan att det blir högre skatter, försämrade villkor

och krångligare regler. De svenska regionerna vet. De

svenska jordbrukarna vet. Hela Sverige skall inte leva.

Det öppna landskapet skall förbuskas och beskogas.

Arbetet för att sanera Sveriges ekonomi måste

självfallet drivas vidare. Räntan måste ovillkorligen

pressas ned, och nya jobb måste tillskapas, men en

hållbar tillväxt förutsätter en respekt för medborgarna

och naturen och att hela Sveriges resurser utnyttjas.

De 65 miljarder som finanskrisen har kostat skattebe-

talarna kan vara en källa att ösa ur. De måste, som

Centern krävde före valet, återföras till statskassan i

planerade former. Det är konstruktiv oppositionspoli-

tik. Än så länge har vi inte sett så mycket från rege-

ringens sida.

Fru talman! Det finns tydliga inslag av "nyspråk" i

socialdemokraternas av retorik fyllda regeringsför-

klaring. Den vill jag nu ägna mig åt. Orden får plöts-

ligt en ny och annan innebörd än vad vi är vana vid.

Låt mig ge några konkreta exempel.

Det sägs i regeringsförklaringen att näringspoliti-

ken skall utformas "så att företagen ges goda villkor

att investera och expandera". Goda villkor kan tydli-

gen vara arbetsgivaravgiftshöjningar, med belopp som

motsvarar 30 000 nya jobb om summan i stället an-

vänds för nyanställningar.

Centern säger nej till förlamande avgiftshöjningar

för företagen. Statsfinanserna måste saneras utan att

nya jobb motverkas.

Enligt regeringsförklaringen skall "särskild hänsyn

tas till småföretagen". Man får anta att det gäller

arbetsrätten. Därav fick vi det återställarförslag som

innebär mer krångel, mindre flexibilitet och mer om-

budsmannamakt över småföretagen. Detta kallas

särskild hänsyn.

Centern tog politisk strid för enklare och bättre

villkor för småföretagen före valet 1991. I regerings-

ställning genomförde vi en balanserad förändring av

arbetsrätten. Centern beklagar att regeringen inte tror

att företagen på ett ansvarsfullt sätt kan hantera de

förenklingar som genomfördes.

Enligt regeringsförklaringen skall Sverige "ligga i

frontlinjen i forskning och utveckling". Samtidigt går

drevet efter de forskningsmedel som fyrpartiregering-

en anslog när löntagarfonderna avvecklades. Inte på

något område har regeringen ägnat så stor tankemöda

som när det gäller att avlöva forskarvärlden resurser.

Enligt regeringsförklaringen skall forskningen ges en

hög prioritet. Det har onekligen skett.

Centern vill slå vakt om forskningsanslagen. Bl.a.

skall 2,5 miljarder gå till en viktig och strategisk mil-

jöforskning. Då har jag bara nämnt en av fonderna.

Enligt regeringsförklaringen har Sverige en "unik

familjepolitik". Ja, i s-regeringens Sverige har vi det.

Nu skall vissa barn nämligen inte få del av samhällets

stöd till barnomsorgen, och föräldrarna förvägras

rätten att välja den omsorgsform som de anser är bäst

för sina barn.

Centern slår vakt om rättvisa och valfrihet för

barnfamiljerna. Det är familjernas val som skall styra

systemet och inte systemet som skall styra familjernas

val.

Enligt regeringsförklaringen skall "samarbetet

med våra grannländer kring Östersjön intensifieras

och ges en ny utformning". Det nya är att anslagen

skall skäras ned, i enlighet med propositionen om

finansieringen av EU-avgiften. Vidare skall restaure-

ringen av Östersjön drivas vidare med "förnyad

kraft". Den förnyade kraften skall miljöministern

tydligen få ur ett av de tuffaste sparbeting som något

departement har fått sig tilldelat.

Det tidigare centerledda Miljö- och naturresursde-

partementet gjorde miljöbiståndet till Östeuropa och

Östersjön konkret. 750 miljoner kronor anvisades

under tre år. Till detta skall läggas det allmänna Öst-

europabiståndet på en miljard årligen, med ett tydligt

miljöinslag. Dessutom snabbutreds nu på nordiskt

plan en särskild finansieringsavgift för att öka ambi-

tionerna. Någonting som man skall akta sig för är att

skära ned i engagemanget för en bättre miljö i och

kring Östersjön. Det skulle leda till mycket höga

kostnader i framtiden. Om ni anser er ha råd med ett

miljöhotande broelände som dessutom är olönsamt,

enligt rapporter från Riksrevisionsverket i Danmark,

har ni också råd att satsa på Östersjöns miljö. Det

räcker inte att man träffade den polske statsministern i

Ronneby 1990. Det gäller också att göra någonting.

Enligt regeringsförklaringen kommer ett svenskt

EU-medlemskap att "ge Sverige nya instrument för

att stärka en allsidig regional utveckling". Regeringen

har ensidigt, utan samråd, beslutat att EU-pengar till

regional- och landsbygdsutvecklingen skall föras över

till traditionella AMS-konton.

Dessutom skall flyttlassen börja rulla. Det är en

politik som vi känner igen från det glada 60-talet.

Centern motsätter sig denna centralisering. Dessutom

vill jag fråga Ingvar Carlsson om det är Anders

Sundströms arbetsmetod, med diktat i stället för sam-

råd, som regeringen tänker använda gentemot riksda-

gen när det gäller EU-frågor. I så fall föds en misstro.

Sådant här kan man som bekant rösta om i denna

kammare.

Enligt regeringsförklaringen skall den svenska

naturen och dess artrikedom skyddas. Det sker enligt

s-regeringen bäst genom att Sverige avstår från EU:s

miljöstöd till jordbruket och det öppna landskapet -

utan att svenska medel tillförs i stället.

Centern vill fullt ut använda EU-pengarna till

miljöförbättringar i jordbruket. Svenska bönder skall

få konkurrera på samma villkor som övriga bönder i

EU. Visst behöver EU:s jordbrukspolitik förändras,

men det skall ske inifrån och inte genom ensidiga

svenska markeringar som slår mot det öppna landska-

pet i skogs- och mellanbygderna.

Lägg till detta att regeringen upphäver den all-

männa obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, förse-

nar miljöbalken i två till tre år, drar in kvittningsrätten

vid start av nya företag och försämrar avdraget för

arbetsresor. Då framtonar bilden av centraliseringens

och koncentrationens regering. Det är också bilden av

samarbetsregeringen. Centern varnade före valet för

den socialdemokratiska politiken, numera den socia-

listiska politiken. Jag beklagar att våra värsta farhågor

har besannats. Det är illa för Sverige - för hela Sveri-

ge.

Fru talman! Centerpartiet är alltid berett att föra en

konstruktiv dialog i politiken. Vi har åtskilliga gånger

lagt partimotsättningar åt sidan för landets bästa. Det

förutsätter en total sinnesförändring i den nuvarande

regeringen, om detta skall kunna ske framgent.

(Applåder)

Debatten

Hämtad sida: 21

21 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

OLOF JOHANSSON (c): Partiledardebatt (1994-12-21) — PRESS0