Herr talman! Alf Svensson talar alltid i en vänlig
och lugn ton. Det gör att man kanske inte alltid obser-
verar ens mycket grova övertramp. Nu måste jag, herr
talman, kraftigt reagera. Alf Svensson sade här att jag
spelade ihop med Wachtmeister och Ny demokrati i
oppositionsställning. Det var precis det jag inte gjor-
de, Alf Svensson. Jag hade i den här kammaren kun-
nat ställa till oerhört mycket parlamentariskt besvär,
för att inte säga kaos, om vi hade uppträtt på det sät-
tet. Men vi sade konsekvent ifrån att det medverkar vi
inte i. Det fanns direkta uttalanden från både Ian
Wachtmeister och Bert Karlsson där man klagade
över att socialdemokratin inte ställde upp. Men vi
kunde inte flytta oss från våra egna positioner i våra
egna hjärtefrågor. Jag tycker att Alf Svensson bör be
om ursäkt på den punkten. Så slappt skall inte en
felaktig historieskrivning åstadkommas.
Beträffande barnfamiljerna: Jag talade om före
valet att de kunde komma att drabbas. Men ni talade
också om 10 % sänkning av barnbidragen. Ni lovade
att skära 3 miljarder på barnfamiljerna. Var ligger de
konkreta förslagen? Var ligger problemet med er
ekonomiska politik? Jo, ni drev fram en ökad
statsskuld, en ökad arbetslöshet genom att vi för första
gången sedan 30-talet hade en regering som inte hade
en aktiv konjunkturpolitik. Det ledde till det stora
fallet i svensk ekonomi som kostade oss både som
nation och som enskilda medborgare så oerhört
mycket.
De 30 000 demonstranterna utanför Riksdagshuset
demonstrerade just mot arbetslösheten och dess kon-
sekvenser i vid mening. Jag har inte det minsta svårt
att solidarisera mig med dem i dag liksom jag gjorde
då. Är det inte något märkligt, Alf Svensson, att när
det blir borgerliga regeringar är det bara otur att Sve-
rige hamnar i svåra situationer. Mellan 1976 och 1982
försämrades Sveriges ekonomi dramatiskt. Då var det
också 13 % av bruttonationalprodukten som vi hade i
budgetunderskott. Efter bara tre år denna gång med en
borgerlig regering är vi åter där med ett jättelikt bud-
getunderskott. Kan det möjligen, Alf Svensson, i
någon mån ha att göra med den ekonomiska politik
som förs?
Så till Birger Schlaug. När Birger Schlaug här sä-
ger att det är ingen skillnad på moderater och social-
demokrater tror jag att han, helt utan att tänka sig för,
avslöjar det som är den stora svagheten med Miljö-
partiet: att man inte har någon ideologisk fasthet, att
man roterar i dagspolitiken och väldigt, väldigt ofta
hamnar på populistiska ståndpunkter.
Jag skall ändå svara på Birger Schlaugs viktiga
fråga om det är möjligt att bilda politiska motvikter
till marknadens härjningar. Mitt svar är ja. Jag tror att
den viktigaste möjligheten vi har faktiskt är genom
medlemskapet i den europeiska unionen. Skulle Sve-
rige på egen hand ha försökt bygga upp de här mot-
vikterna hade det i alla fall blivit betydligt svårare.
Till Olof Johansson vill jag säga att jag faktiskt åt-
skilliga gånger har uttalat beröm vad gäller Center-
partiet. Jag upprepar det gärna om det kan höja
julglädjen hos Olof Johansson.
Centerpartiet ställde upp på ett sätt som man inte
var tvingad till under perioden 1988-1991 - när vi
började få en överhettning av svensk ekonomi - på
det obligatoriska sparandet och också i en del andra
avseenden. Jag ser faktiskt möjligheter till ett samar-
bete om säkerhetspolitiken, som Olof Johansson an-
tydde här.
Ånyo är det en del märkliga uttalanden av Carl
Bildt om neutralitetspolitiken som gör att jag tror att
det är viktigt att det finns en fasthet och konsekvens
på det området. Där har Centern alltid agerat med
omdöme och stabilitet.
När det däremot gäller miljöpolitiken måste jag
säga att det var en märklig beskrivning av den social-
demokratiska miljöpolitiken som Olof Johansson gav.
De lagar som styr kampen mot miljöförstörelse, de
ekonomiska styrmedlen och den organisation som
verkar för miljön har ju i mycket stor utsträckning
byggts upp av socialdemokratin under - vågar jag väl
säga, eftersom Birgitta Dahl inte finns i kammaren
just nu, och även om hon nu är talman - Birgitta
Dahls ledning. Nu ser vi chanser också där i Europa-
samarbetet att koppla samman kampen mot arbetslös-
heten med kampen mot miljöförstörelse. Därför tror
jag att det där finns ytterligare möjligheter för oss att
agera tillsammans.
Till kds och Centerpartiet vill jag, eftersom kom-
munernas verksamhet har skymtat förbi här, säga att
den ekonomiska politikens uppläggning från vår sida
bygger på att skydda den kommunala verksamheten,
inte minst skolan på det primärkommunala och sjuk-
vården på det landstingskommunala området. Det är
ju därför vi tar de här smärtsamma nedskärningarna
på transfereringarna.
Men såvitt jag vet håller kds och Centern, inte de
övriga borgerliga partierna, fast vid Nathalieplanen.
Det innebär i så fall reellt 25 miljarder i besparingar
för kommunerna. Det gäller då 100 000 anställda. När
ni talar om kommunerna borde ni kanske för ett
ögonblick tänka på konsekvenserna av er egen politik.
Carl Bildt får jag, tyvärr, för en gångs skull be-
handla ganska kortfattat beroende på att jag måste
bemöta alla. Jag tyckte att mittenpartierna skulle få
sin beskärda del.
Carl Bildt lämnade blixtsnabbt de 36 månaderna
och krävde att vi på två månader skulle klara ut allt
som han själv hade ställt till med. Men jag är så öd-
mjuk att jag säger: Det klarar inte ens Socialdemokra-
terna på så kort tid. Vi behöver få mera tid på oss. I
vissa avseenden kommer vi att behöva resterande år
fram till år 2000 för att klara det. Så pass allvarliga är
konsekvenserna. Men vi har satt i gång ett sanerings-
arbete som är kraftfullt och effektivt.
OECD har naturligtvis ännu inte hunnit se kon-
sekvenserna av vår politik. De har inte ens kunnat
konstatera om besluten skulle klaras hem i riksdagen.
Än mindre kan de rimligen ha sett den statsverkspro-
position som vi skall presentera den 10 januari. Men
Carl Bildt sade: Jo, de vet precis vad den innehåller.
Jag kan försäkra att vi inte har några hemliga kanaler
till OECD så att de får läsa våra förslag, utan försla-
gen kommer att presenteras i Sveriges riksdag.
När det gäller skatterna presenterade vi våra för-
slag, och vi redovisade dem för väljarna. Men det
märkliga är att Moderaterna bara har en enda linje för
att lösa alla ekonomiska problem, och det är sänkta
skatter. Men den politiken har kapsejsat. Den gav ju
inte de positiva resultat som ni utlovade. Och ni har
ingen annan strategi. Eftersom ni går emot våra skat-
tehöjningar skall jag ställa en enda fråga. Jag har inte
ställt en enda fråga till oppositionen, men nu ställer
jag en fråga till Carl Bildt, och den är helt avgörande.
Ni går emot våra "enorma höjningar av skatterna",
och ni vill ändå åstadkomma, förmodar jag, den sta-
bilisering av statsskulden som Carl Bildt talade om i
valrörelsen. Min fråga är alltså: Vilka enorma utgifts-
nedskärningar, förutom de som vi föreslår, är det som
Moderata samlingspartiet står för? Jag vill inte störa
julfriden för de svenska medborgarna. Men när vi
lägger fram vårt förslag i januari redovisa då åtmins-
tone vilka utgiftssänkningar, vilka besparingar, som
skall matcha de "väldiga skattehöjningar" som vi
föreslår!
Sedan vill jag gärna säga följande till Bengt We-
sterberg. Ja, vi kommer med ett program mot arbets-
lösheten, vilket jag vill påstå är det mest kraftfulla och
mest långtgående som någonsin har presenterats. Det
handlar om att förbättra kapitalförsörjningen för före-
tagen, inte minst de små och medelstora. Det handlar
om att främja investeringarna. Det handlar om att öka
utbildningen. Det handlar om att stimulera nya och
fasta anställningar, om att höja kompetensen, om att
vidta åtgärder mot långtidsarbetslösheten och, inte
minst, om att se till att ungdomarna snabbt kommer i
arbete eller utbildning. Om det hoppas jag att vi i
denna riksdag skall få en bred enighet.